drogen

"vet du vad du ska göra när du är ledsen? läs alla dina blogginlägg för du har så JÄVLA många vänner som du träffar dag ut och dag in och som älskar dig precis som du är. ibland blir jag lite arg på dig för att du inte fattar det"

Det här kanske kommer att låta lite stöddigt, men det var ingen nyhet att jag har många kompisar. Jag vet att jag är omtyckt och jag förstår visst. Jag förstår mycket väl. Jag tycker också om mig själv. Åtminstone ibland. Oftast.
När jag är ledsen och mår dåligt handlar det inte om vad som finns runt omrking mig. Det handlar om mig själv och vad jag känner inuti.
Visst har kärlek hjälpt mig att ta mig ur sängen många gånger. Visst har stöttande ord och komplimanger hjälpt mig att komma så här långt. Men det sista som behövs, det där allra yttersta som gör att jag blir "hel", kan ingen annan människa ge mig. Det måste jag ge till mig själv.
Det är det jag jobbar med nu. Det är det som är det svåraste.

Jag har kommit fram till att spådamen hade fel i en del saker hon sa. Jag skulle vilja bestämma själv vilket som ska inträffa och vad som var skitsnack. Kan jag inte få göra det!?
Jag skrev just en lista på vad som skulle/inte skulle hända men tog bort den.

Fick en remissbekräftelse från kvinnokliniken idag. Tack tack för att allt ska strula till sig.
Som bästa måbrakompisen X sa "Varför ska allt alltid hända dig"
Tänk att det undrar jag också.
Jag oroar mig inte. Allt är nog i sin ordning. Jag orkar inte hispa upp mig över all skit längre.
Väntetiden är för närvarande 42 dagar, så jag kan ju räkna med att få svar efter sommaren någon gång. Vilken tur att jag inte är orolig. Då hade jag nog gått upp i atomer inom en vecka.

Från det ena till det andra så får jag snart hem min säng. Segdegarna till föräldrar har fått upp farten där hemma nu så det blir äntligen av med lite omstrukturering.

Jag har tänkt en del på det här med tolkningar också. Hur man tolkar saker och hur det egentligen är. I det fallet är jag så lustig. Tänk att jag vet precis hur andra männiksor tänker. Särskilt de som tycker illa om mig (det blev mycket tankar där...). Jo då. Det finns sånna också. Ganska många. Det är de här människorna som inte tål ärlighet. De som tycker att ärlighet är besvärligt.
Jag känner att jag blir irriterad när jag börjar skriva om det här. Det finns en person som verkligen aldrig har gillat mig. En tjej som gick i min klass i gymnasiet. Vi drog inte jämnt för fem öre. Fy fan. Jag får rysningr när jag tänker på henne.
Nu tappade jag ämnet men det var kanske lika så bra.
Jag måste i alla fall packa mig iväg till jobbet.

Mångra kramar till er alla!

RADARPAR

Yogan idag var helt fantastisk. Det mesta klickade och jag kom väl in i alla positioner, vilket jag haft en del problem med den senaste månaden. Har nämligen varit lika vig som ett kylskåp. Alldeles förmycket stress och spänningar har gjort mig totalt oböjlig. Skönt att det är över och att allt är som vanligt.
Bara därför ska jag och S ta en morgonträning med frukost på W.C imorgon.

Ikväll har jag myror i brallan. Lånade Efter bröllopet av D men fixar inte att sitta still och titta. Inte någon hockey då heller med andra ord.
J är på releaseparty för Karrik´s första skiva, så jag har ingen som håller mig fast i soffan heller.

Idag har det varit en ljusare dag än på en vecka (fyra dagar är en vecka va!?). Ärtiga E var här en sväng och hälsade på. Skönt att se att hon är vid liv.
Blev tvingad att komma på en kopp te och en "kärleks-sockerkaka" hos mina vänner med lapphunden idag. Jag försökte protestera vitt och brett, jag hade verkligen inte tid. Men det fick jag inget gehör för. Istället ett hejdå och en lur i örat. Jag hatar det där klicket, så det var bara att bege sig dit för att äta den där kakan (som var ruskigt god).

Har faktiskt inte särskilt mycket känningar i fingrarna efter Norfolkterriern jag trimmade igår. Kände lite när jag trimmade en schnauzer idag men jag hade förväntat mig mardrömskramper. Inte så otränad i händerna som jag trodde alltså, trots att massagen ligger på hyllan.

Byggjobbarn jag har munhuggits med idag hade i alla fall humor. Jag är så less på trökskallar! Jag tycker att de andra snickarna där är lite väl torra för att vara snickare. De är så buttra och tråkiga och har aldrig svar på tal. I och för sig var den här kalrn en rörmokare så det kanske var lite skillnad....men snickare ska ha humor!!!
Kvinnan i kassan på systemet hade heller ingen humor. Henne blev jag till och med arg på och svor tyst några verser för mig själv på vägen till bilen. Onödigt att ödsla energi på henne men det gjorde jag i alla fall.
Lika väl som jag hyvade nyckelknippan hårt i en tall igår kväll pga frustration. Självklart gick min tagg (en nyckelbricka) sönder så jag blev tvungen att fixa en ny idag.

Ja, det var kort och gott om dagens händelser. Nu är det diskdax och sedan sleepingtime. Ensam, allena, övergiven, solokvist, utan sällskap, lämnad åt mitt öde....

Tänk att måbra-människor kan göra underverk!
Jag har fått ur mig precis allt jag behöver. Glädje, ilska, kärlek, sorg, oro, ja alla möjliga känslor.

Några citat från en vanlig onsdagkväll med världens bästa måbra-kompis:


X: Man saknar inte båset förrän kon är borta


E: Jag har ont i nacken
X: Ja ja, oral aktivitet...
E: Jag har ont i nacken, sa jag!
X: Vill du ha en halstablett?


Om du går hem och gör din grej och sover sen, sa X och kollade mysko på mig.
Fundersam tittade jag på X som flinade lite och mumlade något om min låda och rodnade sedan.
Fan va folk håller på, tänker jag och skakar på huvudet.


X: Han kanske inte kan prata
E: Har han ont i halsen tror du?


X: Jag har sagt det igen och jag säger det förut


X: Nemi är den bästa serien som finns!
Och jag har också en bok...


Med andra ord en kväll som var helt bakvänd....

Mamma och pappa kom förbi helt otippat. Om inte mina föräldrar är världens bästa, vilka är det då?
De höll för titthålet när de ringde på dörren så jag fick noja. Typiskt mig. Samma sak när skyddat nummer ringer. Jag svarar sällan då. Det är något idiotiskt jag har börjat med de senaste halvåret. Jäkligt konstigt egentligen att jag kan låta bli att svara, jag som är så nyfiken!
Men så funderar jag fortfarande vem det var som ringde den där natten för en vecka sedan också.... J är helt säker på vem det var. Själv vet jag inte. Inte alls. Känns olustigt.
Jag bjöd mor och far på kaffe och sedan hade vi lite leende-terapi. Ni vet när man sitter och ler så där fånigt, fast man helst av allt skulle vilja luta sig mot en mjuk axel och gråta.
Pappa körde några vifta-på-näsborrarna-övningar och hade en massa konstiga ansiktsuttryck för sig så man bara blev tvungen att skratta. Han är rolig min pappa.
Tyvärr är alla de här lösningarna bara temporära. Ingen orkar sitta och vifta på näsborrarna i all evighet och jag orkar själv inte dra på smilbanden timme ut och timme in. Shit, man får ju träningsvärk!

Träningsvärk kommer jag att ha i fingrarna imorgon. Jag har trimmat jordens mest påpälsade Norfolkterrier. Shit. Att folk inte underhåller pälsarna bättre!
Ludde, den gamla tjocksmocken, såg ut att vara i nionde månaden (ja, jag vet att hundar går 63 dagar, och att hanhundar inte valpar...). Han orkade inte ens stå på benen. Fin kondition hunden är i då liksom...

Föreläsningen blev det inget med ikväll. P som jag skulle gå med avbokade, L.E lika så.

Har varit över på en kopp te hos D & M idag.
Sikla hittade som vanligt något att äta och hade knappt tid att leka med sin lappiskompis. Jag och M satt och grubblade över våra problem, våra relationer, kärlek, framtid och det förflutna.
Det lättaste vore att få framtiden serverad i ett litet sött, mintgrönt kuvert imorgon till frukosten. Ett schysst jobb, ett trevligt boende, en härlig man och söta små barn.
Enkelt. Trist. Overkligt.
Det kommer aldrig att hända.

Sitter och väntar på att en av mina favorit-måbramänniskor ska ringa, så vi kan gå en promenad.

Appropå telefonsamtal! Det är konstigt att folk ringer som galningar när man inte har tid att prata med dem. Sitter man däremot och rullar tummarna en halv eftermiddag och är uttråkad till bristningsgränsen ringer inte en kotte. Inte svarar dom heller. Inte ett sms. Inte ett livstecken. Inte från någon i min bekantskapskrets (förutom m och p förstås).

Idag har jag äntligen sprättat räkningarna som har legat här på hög i flera veckor. Det är ett satyg det där med räkningar. Ett bland många.

Jag tänkte bjuda hem den här glada, pigga, ärtiga E någon dag. Det var länge sedan hon var här nu. Det är på tiden att hon återkommer...

Det är helt sanslöst vad jag sover. I natt sov jag mellan 18.30 och 7.30. Vaknade väl någon gång där emellan och började grubbla, men somnade rätt snart igen faktiskt. Jag måste vara helt galet trött.
Nu har jag dessutom ont i örat igen. Jag pallar inte öroninflammation igen. Det var ju för guds skull bara några månader sedan sist.
Det är redan onsdag. Tiden går så förbaskat fort. Jag hinner knappt läsa tidningen och äta min bovete förrän jag ska äta den igen -nästa morgon.

Ikväll är det en föreläsning jag skulle vilja gå på men jag kommer inte att gå dit. Jag behöver någon som transporterar dit mig. Spåtanten hade kanske rätt i att jag är ganska seg, även om jag inte alltid är det.

Idag har jag varit lika seg och ovillig som vanligt. Jag hatar att vara så här. Jag blir fysiskt illamående. Jag avskyr att må illa.
Somnade före sju igår kväll. Sov som en klubbad oxe i fjorton hela timmar. Inget konstigt egentligen när det gäller mig. Är jag trött så är jag -då behöver jag sova.

När solen strålade in genom mitt öppna fönster på morgonkvisten var det dax att kliva upp. Morgonpromenaden med J och hundarna gick till T-udden. En tyst promenad. Vi sa knappt ett ord till varandra på det två timmarna vi var ute. Jag pratade väl lite med Sikla, men annars var jag så där konstigt tyst.
Evita badade både i havet och i lervällingen. J fick ett större utbrott. Jag skrattade.
Våren är en underbar årstid. Promenader vid havet är ljuvligt. Solen är fantastisk.
Jag njuter av varje sekund.

Hade lite rimstuga på balkongen i samband med lunchen men sen orkade jag inte hålla huvudet på skaft längre utan kröp ner i sängen igen.
Sov nästan tre timmar innan det var dax för middag och sedan möte. Mötet som jag försakat de senaste månaderna. Precis som träningen.
Varför prioriterar jag inte mitt välmående? Jag kan inte skylla på tid. För tid finns. Jag kan faktiskt göra avkall på annat som är mindre viktigt.
Det sades många kloka saker. Man kan säga att det var någon som drog upp min rullgardin. Jag vet det
redan, det som sägs. Jag vet det så väl. Jag känner mig själv. Men ibland blundar man för sanningen. Jag gör det allt för ofta. Det är sjukt egentligen hur man beter sig. Hur jag beter mig.

Jag känner en sådan lust att ändra. Ändra på mig själv och mina prioriteringar.
Imorgon ska jag prioritera mina känslor. Jag ska tillåta mig att gråta. För det är det jag behöver just nu. Fast jag vill inte. Men jag ska.

Gick en sväng till syrran och lämnade några skivor. Jag fick inte mycket sagt där heller.
Satt i hennes soffa och funderade på hur lika vi är, vi två. Läskigt lika. Jag såg mig själv i henne. I allt hon gjorde. Jag vill ändra mig.
Nu ska jag krypa ner mellan lakanen igen.
Imorgon ska jag prioritera saker som är viktigt för mig.
God natt.

Känsliga läsare varnas!


Jag kände för att berätta om den här helgen genom att rimma
Men frågan är om jag orkar återge timma efter timma

Jag får väl skriva så mycket jag orkar
Så får vi se när hjärnan torkar

Folk säger att fredagen den 13:e är en otursdag
Det dementerar jag

En stressig dag är en vanlig dag i mitt liv
Och kvällen närmar sig med stora kliv

Jobba, skjutsa syrran och hälsa på en väninna
Skulle jag helst hinna på en timma

I Stockholm skulle jag mentalbeskriva min hund
Men på grund av en karl ändrades det på en sekund

En god middag och en trevlig fredagkväll erbjöd denna dag
Men man fick gå hem själv för efterfest var populärare än jag

Ensam och dissad somnade jag sött
Och vaknade minst lika trött

Lördagen den 14:e gick åt pipsvängen
Eftersom jag knappt kom ur sängen

Anledningen var för mycket alkohol
Det som kroppen inte tål

Eftersom jag hemma glömt hundens registreringsbevis
Fick jag rusa runt stan och leta fax som en gris

På ICA hittade jag en till slut
Vilken tur, för tiden hade nästan runnit ut

Efter att ha kört fel och yrat i hundra år
Hittar jag vägen som åt rätt håll går

Jag hann precis i rättan tid
Nu var det dax för hunden att ta vid

Man får leta efter en coolare hund än så
Till och med matte gick att imponera på

Inte ett ord från karln jag hört
Jag börjar nästan tro att det är kört

Då ringer plötsligt hans polare
Och säger att de borde tagit det coolare

Ölen flödade hela natten
Och vart karln är det vete katten

Ett stygn av oro jag plötsligt kände
Man undrar ju vad som egentligen hände

Väl tillbaka vid karlns dörr
Var det lika tomt som förr

I och med det jag mig hemåt begav
Nån gång lär han väl höras av

När jag på gatan parkerat bilen
Kände jag av de många resmilen

Jag får ett sms med frågan "Var är du?"
Lite sent att komma på det nu

Jag somnar som en stock
Och vaknar vid 3 av en chock

Telefonen skränade vitt och brett
Det var han som ringde har man sett

En arg diskussion utbröt då
Som jag inte kunde förstå

Jag satte mig i bilen
Och körde tillbaka alla milen

Nu orkar jag inte rimma mer
Vi får se vad som sker

För er som undrar så har någon plockat ner collaget. Folk har visst inte lika humor som jag.

Igår blev en sån där dåligt-humör-dag. S kom över på kvällen och muntrade upp mig lite. Det är bra med måbramänniskor.
Vaknade imorse med samma känsla. Arg och irriterad. Jag orkar inte vara irriterad. Min energi räcker inte till det just nu.

Jobb om en halvtimme.
På återseende...