Gammal kärlek är ett hundjobb
Idag har jag varit ute i skogen och spårat med Sikla. Det är helt fantastiskt kul med spår. Både jag och Siklisen gillar det lika mycket tror jag.
Gjorde ett 300 meters spår, som i appellen (det låg dock inte 50 minuter) som jag visste att hon skulle klara. Det var ju ändå i höstas någon gång vi spårade sist.
Hon markerade det första föremålet väldigt noga. Det andra gick hon rakt över och de sista markerade hon lite lätt. Jag trodde faktiskt att hon inte skulle markera något alls. Klart godkänt sa instruktörsgubben. Jag tror till och med han blev lite imponerad. De andra doggarna var sämre än Siklisen idag.
Skönt att få ligga på topp ibland.
Har varit sjukt trött annars idag. Har kännt mig bakis sen fredagskvällen. Sanslöst. Men enligt J är det inget konstigt. Tydligen hade jag varit i v ä l d i g t fin form.
Mamma och pappa fick åka ut till jobbet för att hämta nycklarna och jackan idag. Jag orkade knappt röra en fena efter spårningen. Funderade på om jag skulle krypa till kojs vid tre, men insåg att det kanske var lite tidigt.
Nu känner jag inte för att sova längre. Tror nog jag ska bege mig ut och träna lite lydnad med fröken pudel innan vi knoppar.
Har suttit och filosoferat lite nån timme. Jag får ångest och blir deppig av det.
Har tänkt en del på Dig-Ulf den senaste tiden. Ganska irriterande. Han tillhör ju sedan länge någon annan. Jag har inte grubblat över honom alls på ett par år. Men det är ju så när solen tittar fram och man känner sig lite lämnad åt sitt öde. Gamla olyckliga kärlekar passar på att dyka upp då. Det hjälper så bra mot olycka och misär. Not.
Annars har jag grunnat på hurvida jag ska skicka det där oskrivna brevet eller inte. Det finns fördelar och nackdelar. Mest fördelar för min del. Kanske. Eller mest nackdelar...
Gjorde ett 300 meters spår, som i appellen (det låg dock inte 50 minuter) som jag visste att hon skulle klara. Det var ju ändå i höstas någon gång vi spårade sist.
Hon markerade det första föremålet väldigt noga. Det andra gick hon rakt över och de sista markerade hon lite lätt. Jag trodde faktiskt att hon inte skulle markera något alls. Klart godkänt sa instruktörsgubben. Jag tror till och med han blev lite imponerad. De andra doggarna var sämre än Siklisen idag.
Skönt att få ligga på topp ibland.
Har varit sjukt trött annars idag. Har kännt mig bakis sen fredagskvällen. Sanslöst. Men enligt J är det inget konstigt. Tydligen hade jag varit i v ä l d i g t fin form.
Mamma och pappa fick åka ut till jobbet för att hämta nycklarna och jackan idag. Jag orkade knappt röra en fena efter spårningen. Funderade på om jag skulle krypa till kojs vid tre, men insåg att det kanske var lite tidigt.
Nu känner jag inte för att sova längre. Tror nog jag ska bege mig ut och träna lite lydnad med fröken pudel innan vi knoppar.
Har suttit och filosoferat lite nån timme. Jag får ångest och blir deppig av det.
Har tänkt en del på Dig-Ulf den senaste tiden. Ganska irriterande. Han tillhör ju sedan länge någon annan. Jag har inte grubblat över honom alls på ett par år. Men det är ju så när solen tittar fram och man känner sig lite lämnad åt sitt öde. Gamla olyckliga kärlekar passar på att dyka upp då. Det hjälper så bra mot olycka och misär. Not.
Annars har jag grunnat på hurvida jag ska skicka det där oskrivna brevet eller inte. Det finns fördelar och nackdelar. Mest fördelar för min del. Kanske. Eller mest nackdelar...
Kommentarer
Trackback