drogen

Vädret är i alla fall lite mildare idag. Det har varit så ruggit den senaste veckan. Jag saknar solen. Idag börjar jag inte förrän 14.30. Det hade ju varit perfekt att ta med sig en filt och hundarna och knatat till T-udden -om bara solen vågat visat sig.
Istället har jag varit iväg och tränat en sväng och läst lite. Det har inte blivit mycket läsa alls den senaste månaden. Har inte haft en lugn stund.

Idag gick min lilla terapi-krocko sönder. Den som jag kämpat med så hårt. Om man nu ska tolka saker, hur ska det då tolkas? Att det är dax för en ny terapisession? Det kunde behövas. Verkligen.

Jag har tänkt mycket på Josefins kommentar här om dagen:

"vet du vad du ska göra när du är ledsen? läs alla dina blogginlägg för du har så JÄVLA många vänner som du träffar dag ut och dag in och som älskar dig precis som du är. ibland blir jag lite arg på dig för att du inte fattar det"

Det här kanske kommer att låta lite stöddigt, men det var ingen nyhet att jag har många kompisar. Jag vet att jag är omtyckt och jag förstår visst. Jag förstår mycket väl. Jag tycker också om mig själv. Åtminstone ibland. Oftast.
När jag är ledsen och mår dåligt handlar det inte om vad som finns runt omrking mig. Det handlar om mig själv och vad jag känner inuti.
Visst har kärlek hjälpt mig att ta mig ur sängen många gånger. Visst har stöttande ord och komplimanger hjälpt mig att komma så här långt. Men det sista som behövs, det där allra yttersta som gör att jag blir "hel", kan ingen annan människa ge mig. Det måste jag ge till mig själv.
Det är det jag jobbar med nu. Det är det som är det svåraste.

Jag har kommit fram till att spådamen hade fel i en del saker hon sa. Jag skulle vilja bestämma själv vilket som ska inträffa och vad som var skitsnack. Kan jag inte få göra det!?
Jag skrev just en lista på vad som skulle/inte skulle hända men tog bort den.

Fick en remissbekräftelse från kvinnokliniken idag. Tack tack för att allt ska strula till sig.
Som bästa måbrakompisen X sa "Varför ska allt alltid hända dig"
Tänk att det undrar jag också.
Jag oroar mig inte. Allt är nog i sin ordning. Jag orkar inte hispa upp mig över all skit längre.
Väntetiden är för närvarande 42 dagar, så jag kan ju räkna med att få svar efter sommaren någon gång. Vilken tur att jag inte är orolig. Då hade jag nog gått upp i atomer inom en vecka.

Från det ena till det andra så får jag snart hem min säng. Segdegarna till föräldrar har fått upp farten där hemma nu så det blir äntligen av med lite omstrukturering.

Jag har tänkt en del på det här med tolkningar också. Hur man tolkar saker och hur det egentligen är. I det fallet är jag så lustig. Tänk att jag vet precis hur andra männiksor tänker. Särskilt de som tycker illa om mig (det blev mycket tankar där...). Jo då. Det finns sånna också. Ganska många. Det är de här människorna som inte tål ärlighet. De som tycker att ärlighet är besvärligt.
Jag känner att jag blir irriterad när jag börjar skriva om det här. Det finns en person som verkligen aldrig har gillat mig. En tjej som gick i min klass i gymnasiet. Vi drog inte jämnt för fem öre. Fy fan. Jag får rysningr när jag tänker på henne.
Nu tappade jag ämnet men det var kanske lika så bra.
Jag måste i alla fall packa mig iväg till jobbet.

Mångra kramar till er alla!