drogen

Om jag vågar...kanske skulle vi passa ihop.
Fast nej, det gör vi ju inte.
Se, så olika vi är! 
Möjligen kunde vi ha kul tillsammans...
Förmodligen inte.
Chansen finns dock, att vi skulle trivas väldigt bra i varandras sällskap...
Fast nej, oddsen är nog ganska små.

Hon säger; Kom igen E, träffa honom någon gång!
Nej, han är inget för mig, svarar jag och försöker se sval och ointresserad ut.
Det funkar inte. Hon vet att jag ljuger, hon känner mig allt för väl.
Fan.

Jag kan inte släppa tanken på, hur det skulle vara om du sov tätt intill mig igen.
Jag minns så väl när din hand vilade på min höft och jag kände dina andetag i nacken. Ibland kramar jag kudden och önskar att det var du. Men jag är ensam, sängen är stor och sval.
Jag förnekar att jag kanske är intresserad. Jag intalar mig själv att det inte finns något "Vi".
Jag är singel och har det bra tillsammans med J och hundarna.

Vem vet, egentligen kanske det inte är Honom jag är intresserad av.
Det kan mycket väl vara bekräftelsen, komplimangerna, närheten, blickarna och sällskapet som lockar.

Vad fan vet man egentligen?!
Det enda jag vet just nu, är att jag är i behov av en stor famn att kura i.