drogen

Jag önskar att jag bara kände likgiltighet när han kommer på tal. Det gör jag inte.
Varje gång han gör sig påmind väcks så många känslor. Mest irritation, vrede och besvikelse, framför allt pga det sättet han behandlade mig.
Att vara ärlig är tydligen för mycket begärt. Tyvärr.
Fan vad jag önskar att jag kände likgiltighet för allt som rör den där karln. Men det gör jag inte. Tyvärr.


Meningen var att jag skulle ha en anonym blogg. Inga bilder på mig själv och inte allt för utlämnande beskrivningar om mitt liv.
Det gick i stöpet.


Alla mina vänner är på fest, de dricker öl, vin och spelar kubb. De har skoj. Själv sitter jag här i min ensamhet. Snart är jag inne på det sista semesterdygnet, tiden går ofantligt fort.
Min lediga vecka började med regn och slutade med jordens förkylning. Summan av det hela var nog att man inte borde vara ledig.
Jag har feber också. Jag orkar knappt gå upp för trappan när jag har rastat hunden. Jag känner mig väldigt liten och ynklig nu.
Solen har visat sig från sin allra bästa sida idag, men vad hjälper det, när det enda man är kapabel till är att vända sig från mage till rygg i sängen.

Jag ser med optimism (utan ironi) på min sista semesterdag.

God natt