Resten av mitt liv
Människor jag träffat, resor jag gjort, jobb jag har haft, människor jag älskat, människor jag hatat.
Om jag fick leva om mitt liv -skulle jag då gjort saker annorlunda?
Ibland tänker man för mycket.
Jag låg och drog mig rätt länge. Kyrktornsklockorna hann slå både kvart över, halv och kvart i.
Med det lockiga håret på ända, iförd bara linne och trosor masade jag mig ut i hallen och tog upp tidningen från dörrmattan.
GIF-stjärna anhållen för att ha slagit sin fru.
Även om allt känns fördjävligt just nu, så finns det människor som har det värre. Jävligt mycket värre.
Visst, jag vet ingenting om min framtid. Jag vet inte ens om jag får några pengar i slutet på den här månaden, men jag blir inte misshandlad. Åtminstone inte fysiskt. Psykiskt misshandlar Ångesten mig, när något oförutsett inträffar. Som igår. Idag också.
Fysiskt är jag hel.
Psykiskt är jag trasig.
Igår kväll gick jag en ångestpromenad. Jag får egentligen inte gå sånna för Hjärnskrynklar-ladyn. Men jag var tvungen. Jag bara måste. Så mycket känslor som jag inte hade någonstans att göra av. Ångest, irritation, besvikelse.
Jag gick min runda på 5 km i går och då jag kom hem till porten ville jag inte gå in. Så jag gick rundan en gång till. Det var härligt i solen, fick en stor dos frisk luft i alla fall. Men tankarna jag ville bli av med snurrade runt i hjärnan hela vägen. Morr och grrr!
Ja det ær underbart vackert. Kænns som du ær i behov av en styrkekram... så hær kommer en *kram*. Tack før kommentaren =).
Gick mest in hit i början för att hålla koll. Ville veta om du skulle "klara" dig. Låter sjukt.
Men jag vill inte ngn skall vara med om det jag vart med om.
Även om jag kanske inser att du inte tror på mina ord efter allt jag anar att du hört osv!
Men ändå, ja det finns alltid folk som har det värre men du...man får faktiskt tycka synd om sig själv också!!!!
Jag tror ändå inte jag hade gjort annorlunda i mitt liv. Jag tycker att ångestpromenader hjälper. Får man inte gå dem minsann....Hm
Jag tänker oxå för mycket ibland, ofta...
Håll ut! Det blir bättre. Jag lovar. Även omdet inte känns som det..
Lennart: Det vore skönt att ha en on och off knapp. Väldigt skönt.
Erika: Tack=)
Anna: Klart man får tycka synd om sig själv. Det är en rättighet -till en viss gräns. Jag vill bara inte att det ska gå överstyr.
Therrorese: Jag tror det beror på HUR man går ångestpromenaderna. Gick jag en vanlig promenad var det en annan sak. Komplicerat, såklart när det gäller mig.
Beyonce: Ibland, ofta, nästan alltid ;)
Förbjuden kärlek: Tack söta du=)
Jag tror det är bättre att ta sin ångest på promenad än att stänga in sig med den i en lägenhet.