Var går gränsen!?
Det är midsommar i ett nötskal.
Jag har haft så fruktansvärt roligt. Det har vi alltid i stugan på midsommar. Men efter varje fest så frågar jag mig alltid: Var går gränsen!? Finns det en gräns?
Jag har gjort bort mig igen. Det är som vanligt. Jag har sagt saker som jag säkert kommer att ha ångest över i flera år framöver. Precis som jag har haft -och fortfarande har ångest över det jag sa och gjorde midsommaraftonen 2003.
Man ska inte reda ut saker på fyllan.
Man ska inte ragga på sin kompis gamla kärlek.
Man ska inte dricka sig så full att man glömmer väsentliga händelser under kvällen.
Man ska inte vara otrogen.
Man ska veta sin gräns.
Jag vet inte min gräns.
Där emot vet jag att jag aldrig skulle ragga på en kompis gamla olyckliga kärlek och jag skulle aldrig vara otrogen.
Idag känner jag mig trött, irriterad och kanske lite bitter.
J får lyssna på mitt ältande. Det hjälper inte. Jag känner ett behov av fysisk aktivitet. Jag vill slå någon. Hårt, brutalt och ihärdigt. Jag vill gå på box.
Var går gränsen för otrohet?
Den frågan känner jag att jag skulle vilja ha svar på. Det kommer jag aldrig att få. Alla människor definierar otrohet på sitt sätt. Jag vet knappt själv vad jag tycker i den frågan.
Jag vet vad jag tycker är fel, men jag vet inte var jag ska dra gränsen.
Hej!
Vilka regler bröt du mot? ;)
kram
Nä de är väl inte det. men man börjar ju fan undra ibland.. De ger ju knappast några raka besked heller utan ska va lite halvsvåra sådär. Panik!!
Kul att midsommar verkar ha varit bra även för dig vännen!!:D Liiiite ångest är okej att ha efteråt. Och det var säkert fler som gjorde bort sig, man är aldrig värst även om man lätt tror det själv haha!
Jag hade en hyfsad skitmidsommar. Otrohet är skräp, men du har rätt. det är svårt att dra gränsen. Jag föredrar nog kort fysisk otrohet framför långdragen känslomässig. Om du fattar vad jag menar. Alltså sätt hellre på en tjej i ett one night stand än gå runt och va kär i en annan tjej utan att göra nåt åt det....typ
Jag vet var gränsen går, då jag är nykter vill säga. Är jag inte det så öppnar jag upp och hoppar över alla gränser som finns. Vilket kan ställa till en del både för mig och andra.
Jag minns knappt vad som hände i slutet av kvällen men min bästa vän har tydligen tänkt hjälpa mig med den saken då hon visar filmen hon hade filmat på natten. När jag siter gränsle över en kompis och hånglar. ÅNGEST! Jag säger bara ÅNGEST! Men va fan, det är ju bara Midsommar en gång per år:)
Axel: Jag återkommer nog om det...
Alla mina pojkar: Å nej, jag var långt i från värst, men det räcker till ändå.
Therrorese: Ja, så är det nog. Men otrohet är en jävla skit. Det upprör mig så fruktansvärt fast det inte ens handlar om mig.
Lennart: Hm, jag känner igen det där.
Märtha: Hmm...de tre sista timmarna minns jag också lite vagt, eller närmare bestämt inte alls... Jag har också blivit påmind. Men jag hade hellre hånglat med någon och blivit filmad än det jag nu gjorde...
Hihi. På midsommar gjorde jag allt det där, förutom att hångla då. Men det kanske hände under minnesluckorna. :)
Patrik: Förmodligen ;P