Orosmoln

Idag har jag landat från ett orosmoln.

Ett fluffigt, illvilligt och plågsamt moln som jag har svävat omkring på den senaste månaden. Jag klev själv ombord, utan att bry mig om konsekvenserna, säkert utan att tänka.
Jag hade ju flugit förut. Det har ju gått bra alla andra gånger, det fungerar säkert den här gången med.

Man är så omdömeslös när man resonerar så. Träskallar tänker så. Jag trodde inte att jag var en träskalle.


Man lär av sina misstag säger de kunniga. Den här gången tänker jag göra det. Lära mig. Jag ska åtminstone göra ett tappert försök. Ett försök att flyga på säkra moln, med båda vingarna att hålla balansen med. Jag lovar inte att det aldrig kommer hända igen, för det gör det säkert. Men jag måste försöka.


Av alla tidigare flygturer har jag inte lärt mig ett dyft. Men de här sista, vidriga molnet blev så påtagligt, så verkligt. Jag vill aldrig mer befinna mig där jag befann mig idag.

Det var så förödmjukande. Jag var så arg på mig själv. Jag ångrade mig så fruktansvärt mycket.

Det hjälpte inte hur mycket jag slog och spydde galla över mig själv. Gjort var gjort.


Ångest.


Turligt nog landade jag säkert den här gången.

Den här gången
.


Kommentarer
Postat av: Therrorese

Oj vad jag känner igen mig. Man ska ge fan i de där molnen, men de verkar ju så lockande, fluffiga och mysiga när de dyker upp. Trots att man anar den blåsvarta åskan i dem...Att man aldrig lär sig...! Man kan ju alltid hoppas att det lilla man får ut av molnen medan de är fluffiga och fina väger upp åskan som kommer. För kommer gör den alltid...

Postat av: E

Hoppet är ju det sista som överger människan, så hoppas -det kommer jag alltid att göra.

2007-05-02 @ 11:36:32
URL: http://drogen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback