drogen

Im back in the loop. Fan, jag åker runt, runt i den här loopen och verkar aldrig komma ut på den här behagliga rälsen, den som skumpar lite lätt upp och ner. Antingen är livet fantastiskt, ja, det har aldrig varit bättre, eller så känner jag mig som ett vrak. Ett vrak som ligger på havsbottnen täckt av gammalt läskigt sjögräs.
Jag kan inte bestämma mig för vad jag vill heller.
Ska jag, ska jag inte?
Vill jag, vill jag inte?

Lovade ju att berätta lite om min romatiska valborg. Nåja. Den hade kunnat bli jordens mest romantiska tillställning, bara jag hade haft rätt sällskap. Nu var det bara trevligt. Och vackert. (Och kallt och snöigt och blåsigt).
Var bjuden hem till mina föräldrar på middag. Hängde på deras gård hela dagen. Njöt av solskenet. Spelade kubb och lekte med fyrbentingarna.
När kvällen närmade sig åt vi god mat, de andra drack gott vin och god likör och god öl och....ja, ni vet. Jag tyckte att det räckte med sprit. Den gångna månaden hade ju inte direkt varit nykteristernas månad. Framåt niotiden började kasarna tändas runt om i staden och jag tog med mig mor och far på en biltur för att titta. Vid Högskolan i Gävle brukar stans största kase vara så vi åkte förbi där och kikade lite.

Vidare for vi till ett berg som ligger strax utanför stan. Vi vandrade så sakterliga upp och hade sedan utsikt över hela Gävle stad. Verkligen vackert. Sikla och Sputte lekte som två vettvillingar där uppe på toppen medan jag blickade ut över alla Gävles våreldar. När klockan närmade sig halv tio började de flesta fyverkerierna. Man visste knappt åt vilket håll man skulle titta. Vackert.
Somnade sedan sött till grannarnas dunkande bas. Sånt är livet i en festlig trappuppgång, vare sig man vill eller inte.
(Vi har förresten fått en ny granne....en singelkarl.....)

Gårdagen erbjöd glädje och återförening.
En av de bästa Afrika-kompisarna stannade till i staden, på sin genomresa söder ut. Jag hade inga högre förväntningar. Det var ju så länge sedan vi sågs. Dessutom hade jag precis landat från orosmolnet, jag var inte på humör för att vara glad och trevlig. Verkligen inte.
Vi möttes i centrum och kikade på lite kläder. Allt var som vanligt. Det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Skratt, munhugg, vitsar, gamla minnen, leenden.
Den här personen är en sån person som jag skulle behöva ha runt omkring mig dagligen. Ännu en måbra-människa. En sådan som får en att glömma allt det tråkiga i livet och bara vara här och nu.
Vi käkade lunch på stan och tog med resterna hem i en doggybag. Helt sjukt kul. Det ska jag börja göra. Har man pröjsat för käket så ska man väl få äta det också....förr eller senare!
Vi lyssnade på några första maj-tal och tittade på människor. Pratade och skrattade.
Jag njöt. Njöt av att få träffa denna fantastiska Afrika-kompis. Njöt av att få vara glad.

Mamma tycker att jag ska börja filtrera. Hon tycker att jag är alldeles för ärlig. Jag ska tänka på saken. Men ärlighet är viktigt för mig....

Det är fasiken lite soft att sitta här och blogga. Jag tror ta mej tusan att grannarna, ja ni vet "Träskorna", spelar piano.

Jag börjar jobba klockan ett idag. Försäkringskassan kommer på besök.
De har ringt någon från skyddat nummer till mig hela morgonen. Jag antar att det är dem. Jag vill inte svara. Jag har ju varit och tränat. Kan alltid skylla på det.

Idag är det andra maj. Deklarerandets dag. Glä.
Andra maj betyder också körförbud på Lilla röd.
Körförbud betyder fyra mils cykeltur fram och tillbaka till jobbet. I motvind. Det blåser något fenomenalt idag.
Jag ser fram emot att cykla men ändå inte. Det kommer bli svinjobbigt. Det är ju en sån där lätt trevlig uppförsbacke hela vägen dit. I två mil. Yummy.
Det här är ett ganska bra exempel på hur jag är som person. Envis och förbannat vrång.
Jag har fått för mig att jag hatar att åka buss, därför åker jag inte buss.

Fick just ett sms från morsan.
"Du har väl inte glömt att du ska på teater imorgon"
Jo, det har jag. Fan. Då missar jag ju yogan. Jag som har längtat.

Dax att göra sig klar för konditionstest och rump-uthållighet....