drogen

Jag har inte ro i kroppen att sitta still och titta på hockey. Jag har inte ro till någonting.
Just nu är det bara för mycket!
Så många tankar som snurrar i mitt huvud. Tankar på det förflutna, framtiden, familjen, förhållanden, jobb, kompisar, kropp, knopp, fritid, dötid.
Dötid.
Tid att dö.

Jag blir vansinnig av att tänka så här mycket.
Vad är det som har tagit åt mig?
De här sjuka, osunda tankarna har nästlat sig tillbaka i mitt medvetande. Jag vill inte ha dem här. Att de är tillbaka betyder att mörkret återkommer. Sakta men säkert.
Jag vill inte.
Vad är det som gör att man tänker så här gång på gång? Hur kommer det sig att man inte kan tillintetgöra dessa störda tankar? Utplåna skiten. Blir frisk. Bli normal.
Normal...

För ett tag sedan frågade Göteborgarn mig om vilka mina mörka hemligheter var. Han hade berättat några utav sina mörka för mig.
Jag tänkte noga och länge men kom inte fram till att jag hade någon särskilt mörk hemlighet.
Skulle han fråga mig idag skulle han få ett annat svar. För jag har visst mörka hemligheter.
Väldigt personliga.
Väldigt mörka.

Det är mest svarta tankar. Jag försöker ignorera dem. Jag vägrar låta dem få fäste. Jag vill inte ha dem här.

Är det dax för hjärnskrynklar-time igen nu?
Det känns så.