Vissen
Jag sparkade igång tröskverket imorse genom att ta mig en lång, lång, lång promenad i skogen med mina hundkompisar.
Solen skiner och det är alltid ett plus när man känner sig nedslagen, överkörd och tillplattad. Miserabel helt enkelt.
Gårdagen förflöt i illamåendets tecken. Kunde knappt äta nåt alls på hela dagen. Det känns jävligt pissigt. Mat är näring, näring behöver jag för att inte vissna helt och dö.
Satt med mobilen i handen hela kvällen igår och skulle ringa Mr Green, åtminstone skicka ett sms. Men jag mäktade inte med att bestiga det berget. Inte med den dåliga dagsformen.
Kanske orkar jag ta tag i det idag. Jag hoppas det.
Jag är illamående idag också. Men idag har jag åtminstone fått i mig frukost. Alltid något.
Gör det! Skicka ett sms!! Stolt jag blir över dig då:)
hej. det hade varit kanon att läsa din resedagbok, men tyvärr hittade jag inte den. vad heter du där? trivdes du med sättet att resa på?
Kram! Frida.
jag har ett tips till dig som jag tror kan funka. mailar det nu.
Vännen!
Gör det...det kommer kännas bätter efteråt. Det är helt sant att ibland är minsta grej helt övermäktig och omöjlig att genomföra. Som att ta sig upp ur sängen vissa mornar...men det känns alltid bättre när man lyckats med det.
Peppokram!
Något är bättre än inget.
Skicka, skicka.. :)
Jag håller tummarna för dig.