Polisen.se
Sinnestämningen har varit lite lägre nu i snart en vecka. Även om det känns positivt och hoppfullt titt som tätt så känns ändå allt lite mörkare och dystrare.
Jag tycker inte om det här.
Precis som sist, när jag kände mig vilse och inte visste vad jag skulle göra, snokar jag runt på polisen.se.
I går morse var jag hos min hjärnskrynklare.Det var en väldigt intressant timme.
Hon frågar om det känns bra att gå hos henne och jag svarar ja. Jag vet inte varför. I och för sig så känns det ju inte dåligt, men jag har ju diverse synpunkter på hur hon är och hur hon går till väga.
Hon är en liten späd kvinna med krokrygg och hennes hår är stort och kort, fast ändå långt. Det ser ut som om hon fick en elstöt precis när hon sprayade håret och sedan hann hon inte fixa om det.
Hon har flera gånger gjort mig medveten om att kroppen talar sitt tydliga språk och att hon, väldigt ofta, läser av kroppspråket.
Igår var jag lite full i fan och tänkte kolla hennes reaktion när jag berättade om min numera arbetslösa situation.
Det var intressant.
Jag såg hur hela hennes kropp reagerade och hon blev väldigt förvånad, men när hon frågade vad som hänt, var hon lugn som en filbunke.
1-0 till mig.
Resten av timmen, medan jag malde om mitt liv och mina tankar tänkte jag hela tiden på mitt ansiktsuttryck, hur mina armar låg och vad jag gjorde med benen.
Att sitta och tänka på dessa saker gör att jag på något vis känner mig lite obekväm.
Visst -vem som helst vet att psyktanter och psykgubbar tittar på kroppsspråk och sånt. Men från att tänka på det till att påpeka det, ett flertal gånger, är skillnaden väldigt väldigt stor.
Idag kan nog majoriteten av det svenska folket skriva under på att det har varit en riktigt härlig dag.
Jag, pudlarna och mamma har spenderat den på mitt smultronställe, i sommarstugan vid havet. En dag då jag förenat nytta med nöje.
Jag är ju en hejjare på att måla nu mera, så med penseln i högsta hugg målade jag enh hel del virke till den nya kåken, medan min bleka kropp gonade sig i solen.
Resultatet blev: gröna plankor och en röd kropp.
Nu sitter jag bara här och fördriver tiden, för egentligen ska mellanpudeln badas....
11% rikare
Grubblericentra i hjärnan arbetar
Utnyttjad, pank och arbetslös.
Jag var inte ämnad att arbeta på en rosa arbetsplats. Därför blev jag "avtackad" (läs hemskickad) en dag när jag kom till jobbet i veckan ("Det finns inga pengar").
Mer om det orkar jag inte skriva.
Grubblericentra i hjärnan har gått på högvarv de senaste dagarna.
Vad ska jag göra nu?
Att börja plugga känns så fruktansvärt omotiverande. Starta eget? Gå en kurs? Söka nåt tråkigt jobb som jag inte vill ha?
Jag vet fan inte.
Det enda jag vet är att jag ska bevisa, för henne (chefen), men framför allt mig själv, att jag är förbannat bra och att alla konstiga ursäkter hon hade, bara var tagna ur luften.
Jag försöker intala mig själv att det är hennes förlust.
Jag drog en vinstlott (ehh?). Jag får fundera ut vad jag verkligen vill göra och kämpa för det.
Synd bara att jag känner mig lite bitter. Jag tycker inte om den känslan.
Känslor kan dock förändras. Jag ska börja nu.
Även om jag inte kan byta ut bitterheten mot glädje, kanske jag åtminstone kan känna lugn och ro.
Jag ska sträva efter det idag.
Lugn och ro.
Hur överlever man?
Ingenting kan vara jättebra, jättelänge.
Just nu känns allt rent ut sagt FÖRDJÄVLIGT.
Allt.
Fördjävligt.
Jag trampar vatten.
Det är strömt.
Jag är trött.
Jag behöver oanade krafter ....
Jag orkar snart inte mer.
Fuck
Malawikwacha
Hur i hela fridens namn kunde en liten ynka Malawikwacha i dyka upp i min almanacka idag när jag var hos sjukgymnasten!?
En liiiiiten kopparfärgad slant.
-Jag hade inte samma väska då.
-Jag hade inte samma almanacka då.
-Hallå! Det var tre år sedan jag var i Malawi!
Nåväl.
Jag gillar min sjukgymnast. Hon är grym och masserar som en gud. När jag går dit känns det som att träffa en kompis ungefär. Vi vet nog det mesta om varandra nu.
Att träffa nya människor är SÅÅÅ kul.
Just nu håller jag på att prova mitt nya hjälpmedel. En Cefar Primo. En sån där elchock-mojäng för muskelavslappning. Riktigt läskig sak.
Just nu använder jag den på hals och nacke så armar och axlar rör sig lite som dom vill.
2x30 minuter om dagen ska den användas.
Kontentan av detta är:
Jag måste göra om om schema så det klaffar med yogasessionerna!!!!!!!
Lyx i Helsinki
Jag har fullt av "hårstickor" mellan fingrarna. Det gör galet ont och är skitsvåra att få bort.
I natt blir det första natten nya lyan, trots att första festen gick av stapeln i går.
Det är dock forarande lite kvar att göra. Lister och persienner i kök och vardasgsrum, sovrummet är i stort sett inte påbörjat, så nu sover vi i vardagsrummet.
Det har hänt mkt sen sist. Jag å min kära kollega Bir-shit har till exempel varit på konferenskryssning till grannlandet i öst.
Det var en väldigt rolig kryssning, vi var 103 personer i sällskapet men jag och Bir-shit var utan tvekan de mest frisläppta -tillsammans med ett par från Göteborg (en gammal melodifestivalsdeltagare och en teknikgalning).
Efter sex vita månader kom det väl till pass med en gratis kväll i baren, så jag tackade ja till några drinkar och blev lite gladare, lite snyggare, lite surrigare och mycket tröttare. Men man måste väl passa på när någon artig man så generöst öppnar plånboken.
En stackars ung grabb med den allra bredaste norrländskan, slog följe med paret från Göteborg under kvällen. När jag och min kollega hamnade vid samma barbord som dem, förpassades snart ynglingen till mig.
Han hängde inte alls med i mitt snack och var allt för blyg, för att inte rodna vid mina skämt med sexuella anspelningar.
Jag och Bir-shit tröttnade snart på barhänget och bestämde oss för att gå tidigt till hytten.
Trots det missade vi såklart frukostbuffén...och det var inte mitt fel.
Dagen i den finländska huvudstaden innebar en del låtsasshopping och lunch på den absolut lyxigaste restaurangen jag någonsin ätit!! Där serverades anka som kokat i exakt 12 timmar!!
TACK STAFFAN!
Den andra kvällen på båten var jag och Bir-shit betydligt mer taggade på party.
Å som vi dansade....alla möjliga tänkbara (och otänkbara) stilar avverkade vi under natten.
Framåt morgonkvisten vinglade den stackars grabben, med den breda norrländskan, med oss ner till vårat däck.
Men att prata och att ligga är två helt skilda saker. Att dansa och ligga är också två helt skilda saker. Vi låste dörren medan han hämtade tandborsten....(hmm?) och öppnade aldrig igen.
Morgonen därpå lyckadses vi masa oss upp till frukosten men stämningen när vi satt vid frukostbordet var minst sagt låg.
Lägre blev den när ynglingen kom flinandes och slog sig ner...
Ovanstående inlägg skrev jag för en dryg månad sedan, men jag hade inte hjärta att låta bli att publicera det.
Idag är jag ledig-ledig för första gången på evigheter.
Visst har jag varit ledig emellanåt tidigare också, men fullbokat ledig.
Jag har inte särskilt mycket flyt just nu. Det mesta går faktiskt käpprätt åt skogen. 
Trots det har jag huvudet ovan ytan och känner mig positiv för det mesta. Kanske beror det på att jag i största möjliga mån packar ner skiten och försöker att inte tänka så mycket på det.
Något komiskt kan det vara att ha oflyt också.
I måndags skulle jag försöka montera en spegeldörrsgarderob. Piece of cake kan man tycka. Nej nej, inte för mig.
Jag lyckas på något mysko vis tappa taget om överdelen 2 meter upp och få den rakt i pannan.
Chock -svullnad -is -yrsel -illamående -sängliggande.
AJ.
Nu går jag runt med en bula och börjar bli lite blå.
Ska strax bege mig iväg och hälsa på mormor. Göra lite fint vid hennes sten och plantera någon blomma. Ibland saknar jag henne bara så mycket.