Något stort
Det är nästan skrattretande hur lite jag bloggar nu förtiden. Jag har tappat stinget och skrivkrampen är total, det är väl därför. Men jag hänger ju såklart fortfarande med i era bloggar.
När jag började blogga ratade jag alla bloggar med bilder. Jag vill läsa. Jag ville ha tänkvärda texter med kvalitet. Idag är det helt annat. Nu fullkomligt älskar jag när folk bildbloggar, dessutom är det ju galet mycket enklare att bildblogga. Man behöver inte tänka så mycket, bara ladda upp en bild och eventuellt skriva en kommentar.
Jag har tänkt ända sen i somras att jag minsann ska bildblogga. Förmår jag mig inte att skriva kan jag åtminstone hyva in en bild. Ja -man ser hur det gick med det....
Jag har jobbat heltid nu i tre månader. Det är stort för mig och jag är så glad för det. Efter tre jävla-piss-år i helvetet...
Att jag tjänar mer än jag någonsin gjort gör inte saken sämre. Visst är det mitt i särklass tråkigaste jobb någonsin och utan ansvar, men samtidigt har jag insett att det är detta jag behöver nu. Gå till jobbet och göra min grej och när jag stämplar ut lämnar jag allt vad arbete heter. Så skönt.
Jag har fylleångest. Egentligen är det emot mina principer att ha det. Fan, glöm och gå vidare! Det var väl inte så farligt. Men iiichh, det här känns fortfarande jobbigt. Löjligt, kan tyckas, men jag raggade upp en gammal klasskompis från gymnasiet och...ja.... Hur som helst. Summan av fredagens hästfylla = ÅNGEST.
Den senaste veckan har det hängt ett gäng småpojkar utanför mitt köksfönster. Det hör väl till när man bor mitt i stan, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite olustigt. Mitt på blanka dan sitter det och dricker öl och röker cigaretter, trots att de knappast kan vara äldre än 16, ja -möjligtvis 17 då.
De stör min frid och lämnar dessutom tomma ölburkar efter sig.
Morr!
Andra läser serier i tidningen, men inte jag. Något som jag säkert skrivit om förut är att jag läser kontaktannonser. Det bästa med dessa små notiser är att man upphör aldrig, nej verkligen aldrig att förvånas. För ett par veckor sedan publicerades den här lilla rutan i min morgontidning:
Annat myspys från sommaren:
Bad innan jobbet Cykeltur med doggarna Fika i favvokopparna
När jag började blogga ratade jag alla bloggar med bilder. Jag vill läsa. Jag ville ha tänkvärda texter med kvalitet. Idag är det helt annat. Nu fullkomligt älskar jag när folk bildbloggar, dessutom är det ju galet mycket enklare att bildblogga. Man behöver inte tänka så mycket, bara ladda upp en bild och eventuellt skriva en kommentar.
Jag har tänkt ända sen i somras att jag minsann ska bildblogga. Förmår jag mig inte att skriva kan jag åtminstone hyva in en bild. Ja -man ser hur det gick med det....
Jag har jobbat heltid nu i tre månader. Det är stort för mig och jag är så glad för det. Efter tre jävla-piss-år i helvetet... Att jag tjänar mer än jag någonsin gjort gör inte saken sämre. Visst är det mitt i särklass tråkigaste jobb någonsin och utan ansvar, men samtidigt har jag insett att det är detta jag behöver nu. Gå till jobbet och göra min grej och när jag stämplar ut lämnar jag allt vad arbete heter. Så skönt.
Jag har fylleångest. Egentligen är det emot mina principer att ha det. Fan, glöm och gå vidare! Det var väl inte så farligt. Men iiichh, det här känns fortfarande jobbigt. Löjligt, kan tyckas, men jag raggade upp en gammal klasskompis från gymnasiet och...ja.... Hur som helst. Summan av fredagens hästfylla = ÅNGEST.
Vågar jag lägga upp den här?
Gissa vem som är E....
Gissa vem som är E....
Den senaste veckan har det hängt ett gäng småpojkar utanför mitt köksfönster. Det hör väl till när man bor mitt i stan, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite olustigt. Mitt på blanka dan sitter det och dricker öl och röker cigaretter, trots att de knappast kan vara äldre än 16, ja -möjligtvis 17 då.
De stör min frid och lämnar dessutom tomma ölburkar efter sig.
Morr!
Andra läser serier i tidningen, men inte jag. Något som jag säkert skrivit om förut är att jag läser kontaktannonser. Det bästa med dessa små notiser är att man upphör aldrig, nej verkligen aldrig att förvånas. För ett par veckor sedan publicerades den här lilla rutan i min morgontidning:
Annat myspys från sommaren:
Bad innan jobbet Cykeltur med doggarna Fika i favvokopparna
Jag är inspanad
Riktigt ordentligt. På jobbet.
Inte av chefen den här gången.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Det kan bli trevligt men just nu känns allt bara så fånigt och motbjudande.
För övrigt har jag hjärtesorg.
En av mina abosluta favoritmänniskor har lämnat jordelivet.
Inte av chefen den här gången.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Det kan bli trevligt men just nu känns allt bara så fånigt och motbjudande.
För övrigt har jag hjärtesorg.
En av mina abosluta favoritmänniskor har lämnat jordelivet.