Fällor och genvägar

Jag känner mig vilsen och gaggig.
Illamåendet är tillbaka. Det där läskiga illamåendet som betyder något som jag inte förstår.
Jag har svårt att formulera orden till meningar. Mina fingrar knappar ihärdigt på tangenterna men när jag läst det jag skrivit söker sig pekfingret till delete.
-Gud så ointressant
-Det låter konstigt
-Bättre kan jag
Faktum är att jag, just nu, inte kan bättre.

Jag har svårt att acceptera mina tillkortakommanden. Det har jag alltid haft. Man kan alltid blunda, låtsas som om världen skimrar i rosa och traska på i ullstrumporna.
Det är en fälla och ingen genväg.
Jag testar den där genvägen gång på gång, står på öronen i fallgropen och får kämpa som ett djur för att ta mig upp.
Det är konstigt att man inte lär sig efter första djupdykningen. Eller efter andra. Eller tredje...

Jag hör Hjärnskrynklar-ladyns ord i mitt huvud. Kryp ner i egolådan, stäng locket och tänk bara på dig själv.
Gaaahh, varför ska det vara så fruktansvärt svårt?!
Vips, sticker ett finger ut, när jag pillar i lådans övre kant. Aha. Vad händer här ute? 
Andras liv är sååååå spännande. Det gör kanske inget om jag engagerar mig liiiite. Bara lite.
Jag kliver ur lådan.
Oj, mår mamma dåligt, har pappa ont, är moster sjuk, har grannfarbrorn brutit benet, är grannen olycklig kär, har kassörskan på Ica förlorat en anhörig, har kompisens kompis blivit dumpad, är systern ledsen,  är sonen bråkig osv osv...
Kan jag göra något? Lyssna? Hjälpa? Ordna? Fixa?

Plötsligt står jag där.
Igen.
Någonstans glömde jag mig själv.
Kryp ner i egolådan, stäng locket och tänk bara på dig själv.
Hjärnskrynklar-ladyns ord är försvunna. Egolådan är borta.


Jag måste ändra taktik.

Pilla på på lådans oigenomkomliga botten, virka eller nåt.

Nu har jag satt mig i lådan igen.
Egolådan.
Jag ska stanna i den.

Att bo i egolådan betyder inte att jag kommer sluta att bry mig om andra. Det betyder bara att jag ka sätta mig själv i första hand. Inte bara i bland. Jag ska ALLTID sätta mig själv i första hand.
Några genvägar finns inte. Jag har testat, så jag vet. Frågan är -har jag lärt mig det nu!?


Kommentarer
Postat av: Blingbling

Pyssla om dig själv först. Sedan när du känner dig stark, ja då kan du pyssla om andra. Vad som också är viktigt är att du släpper in andra att pyssla om dig. Glänta på lådan kan du göra genom att läsa våra bloggar =D Det blir liksom en lightverson.

Postat av: Therrorese

Jag känner tvärtom att allt bara fokuserar kring mig, mig, mig. Och den jävla ondskan. Jag har inte energi för att bry mig om något annat. Det snurrar i huvet hela, hela tiden. Oavsett vad jag gör. Om jag festar-det snurrar, om jag myser-det snurrar, om jag fikar med måbramänniskor-det snurrar, om jag har sex-det snurrar, om jag reser på sköna resor-det snurrar.
Fan jag är som en jävla jordglob!

2007-07-04 @ 13:09:54
URL: http://therrorese.blogg.se
Postat av: Annica

Du skriver så sjukt bra! Om du inte blir polis kanske journalist är ngt för dig? Kram. Hoppa tillbaks ner i låddan nu!

2007-07-04 @ 18:03:26
URL: http://oktobertjejen.bloggagratis.se
Postat av: Blessing

Hej vännen kvällsbesök från blessing...Du jag har kommit på en sak...Du är en nyfiken tjej...Därför när du hoppar ner i egolådan och skall bry dig om dig själv....så är det precis som om du skulle missa något om du stannade kvar där för länge...eller att du kunde förhindra något som skulle kunna hända om du inte suttit i lådan....Nu bör du verkligen pröva att gå ner i egolådan på riktigt..du behöver det för att hämta kraft och börja tycka om dig själv och våga möta dig själv vännen..det är inte farligt... Ler lite när du beskriver att du måste lyfta på locket o kika ut hehe /Önskar dig allt gott

2007-07-04 @ 22:46:40
Postat av: E

Blingbling: Lightversionen verkar hälsosam. Jag nappar på de betet bums!
Therrorese: Alltid är det något som blir för intensivt.
För mig är det lättare att hjälpa andra med deras svårigheter än ta tag i mina egna.
Du kanske är lite FÖR fokuserad på att bli frisk. Jag tror att du måste acceptera att det tar tid. Fan va jag känner med dig ska du veta. Jag kan inte beskriva med ord.
Att acceptera den skit jag suttit i, tog mig SÅ lång tid och krävde SÅ många tårar. Jag pratar månader, kanske till och med år.
Kunde jag, skulle jag bära dig genom skiten. Men som sagt. Genvägar är senvägar och leder rakt ner i fällan.
Du måste gå själv. Jag håller dig i handen!
Annica: Tack sötnos! Jag blir så glad när du skriver så =)

2007-07-04 @ 22:50:03
URL: http://drogen.blogg.se
Postat av: Anonym

jag tycker att du ska skita i rådet om att läsa bloggar som någon slags andra-pysslar-om-dig-grej. pyssla om varandra gör man i verkliga livet. lightversion på att ta dig an allas problem får du om du följer det rådet. så gör inte det.

2007-07-05 @ 13:29:33
Postat av: Therrorese

E; Tack underbara du. Du är så bra! För mig!

2007-07-05 @ 21:32:09
URL: http://therrorese.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback