Jag överdriver ibland...
Den här gången överdrev jag inte heller.
En glammig tillvaro?
J har börjat cykla till jobbet. Det är numera jag som föder Lilla röd och då blir jag lat. Men efter besiktningen behöver jag inte oroa mig mer. Lilla röd lär inte gå igenom. Ingen har råd att laga skrutthögen. Lilla röd får därmed semester. Jag vill också ha semester.
Folk tycker att man har det så jävla bra när man är sjukskriven och är hemma och "ledig". Jag förstår inte hur dom tänker. Jag förstår verkligen inte hur dom tänker. Att vara sjukskriven är ingen glamourös tillvaro. Inte för mig i alla fall. Skönt att det snart är över. För det är det. Det känns sjukt att skriva det. Men det är sant.
Sitter här och äter kyckling med currysås...fast det smakar mint sagt...annorlunda.
Vill inte åka hemifrån. Jag längtar till sommaren på bryggan.
Jag känner mig osammanhängande.
Ibland är jag kreativ
Jag gäspar fortfarande. Lyckades inte sluta ögonlocken före halv två trots min hysteriska trötthet. Vaknade en sväng vid tre och undrade stilla hur jag egentligen är funtad, sen somnade jag om och sov några timmar till. Inte särskilt många för jag vaknade ju såklart före väckarklockan.
Travade ut i trapphuset och fick en mindre infarkt när grannen öppnade sin dörr i samma veva. Skrek i högan sky och skrämde därmed slag på henne också.
Fåglarna kvittrade, solen sken, och mitt vanliga promenadstråk var avstängt. Blev aningens besviken men tog snart kommando över situationen och lunkade vidare mot skabbkvarteren.
Igår badade jag några shitzu innan syrran ännu en gång övade sina färdigheter på mitt hår. Vart faktiskt jäkligt bra. Jääkligt bra!
D fyllde 30 igår. Överaskningsmiddag på Churchan med alla vännerna. Skitkul, verkligen. Eftersom karln är lärare och precis har köpt en cykel tyckte jag att en cykelhjälm var på sin plats. Komponerade ihop en riktigt orginell cykelhjälm och resultatet blev helt okej. Mer än okej faktiskt. Synd bara att jag alltid är ute i sista minuten, den hade kunnat bli bättre.
Huvudsaken var dock att födelsedagsbarnet var nöjd och glad. Det var han.
Tog med D & M hem efter maten och tittade en sväng på Filip och Fredrik. Vi skrattade gott åt alla tokskallar som finns därute i verkligheten (och jag konstaterade tyst för mig själv att jag
nog skulle platsa i de där programmet...).Solen skiner idag också. Jag vill inte vara inomhus. Jag vill inte jobba. Jag vill ta med mina tre favoritvovvar och picknicka ute i skogen.
Men vad jag vill är det ingen som tar hänsyn till idag. Ingen annan dag heller.
Mamma vill att vi ska tapetsera imorgon, S vill att jag ska sy upp gardiner imorgon. Jag vill vara ute i solen imorgon. Vi får se hur det blir.
Förmycket av det goda
Nej, det kanske inte är min starka sida. Det lät ju inte så igår när de så roande beskrev mig som jordens gaphals.
"Du kan väl vara lite rolig och prata i alla fall"
Fan jag är ju trött!! Jag orkar inte prata. Jag vill bara vara tyst. Helst av allt vill jag bädda ner mig under täcket, hålla Sikla i tassen och sova.
Gårdagskvällen var en lyckad tillställning. Maten blev succé och sällskapet behöver man ju inte direkt kritisera. Kanske lite väl mycket alkoholhaltiga drycker för en stackare som aldrig lär sig dricka med måtta... Att man aldrig kan behärska törsten!
Krogbesöket var inte särskilt långvarigt. Vi återgick ganska snart till våran gata i stan för att fortsätta där vi slutat. Surrandes i soffan med andra ord.
M ringde och väckte mig två gånger i morse. Jag var inte särskilt stabil och absolut inte nykter. Men hundkurs -det skulle jag gå på.
Vimmelkantig med ruffsigt hår stapplade vi omkring där på planen jag och min trogna hund. Jag måste ärligt erkänna att det inte gick nåt vidare. Efter 45 minuter gav jag upp och åkte hem. Det går inte att träna hund när man är lika omotiverad som en gammal julgran.
Väl hemma hittade jag min dörrnyckel hängandes utanför balkongen i ett snöre.... En fyndig inbjudan till okända gäster. Sjukt att det hängde kvar.
Jag är komplett galen men det visste ni ju redan.
Jag tänkte dela med mig lite om gårdagens städfynd... Följande hittade jag i sovrummet; en påse askorbinsyra, fyra deodoranter (räknade hur många jag hade allt som allt och slutsumman blev tio, jag hamstrar väl inte....), tre tandborstar, en kasse med mina julklappar, en ouppackad väska sen kryssningen (sex veckor tog det att packa ur den...lat? jag? näe..), åtskilliga plastpåsar och en skarvsladd. Det var ett axplock av mina fynd. Jag hittade självklart en hel del andra grejer också, men vad det var, får förbli en hemlighet.
Nu ska jag pyssla lite innan jag drar täcket över huvudet och tackar för idag.
Kram!
Inget är obetydligt i mitt liv
D ringde imorse och övertalade mig att träna lite med hundarna. Sen tog jag intiativet till en promenad trots 29-åringens många protester ;P Han börjar bli gammal och klen, stackarn! Det slutade hur som helst med att vi gick en bra bit.
På hemvägen skulle vi gå till en lekplats som "Shiwa tycker är så kul". Haha, jag undrade i mitt stilla sinne vad det kunde vara. Det var en linbana. Och jag tror faktiskt att D tyckte att det var snäppet roligare än vad hundarna tyckte. Jag sa det åt honom, men han förnekade....
Egentligen har jag inte alls tid att sitta här och såsa. Jag måste städa. J kommer klyva mig i två delar om det inte ser reprecentabelt ut här ikväll.
Motivationen till att städa är totalt obefintlig. Dammsuga skulle möjligtvis gå an, men det är ett livstidsprojekt innan man ens ser golvet här hemma. Jag är totalt hopplös på att plocka undan efter mig. Stackars J som måste leva i denna missär.
Vi blir åtta stycken till middagen ikväll. När fick jag råd att bjuda åtta pers på mat en och samma helg? Innan lön dessutom. Ibland tänker jag med knäskålarna. Men, det ska bli kul. Det får bli eko på bankkontot, för jag har hellre ett roligt liv utan pengar än ett tråkig liv med.
Var iväg till Ria imorse också och skänkte lite av Js gamla avlagda kläder. Hade även en gammal prydnadsbil med mig som jag tog från mormisen när vi städade ur. Morsan tänkte slänga den, men som vi alla vet så är inte slänga min grej. Åtminstone inte saker som betyder nåt (säg den sak som är obetydlig i mitt liv...).
Nu ringde D och surrade om att han kunde bjuda hit lite av sina kompisar till kvällens sammankomst... Visst visst, det blir skoj säger jag (attans, nu måste jag städa).
Så, från att vara en middag med C, blir det fest.
Hur ska detta sluta?
Intressant...
Jag är med i en dokusåpa
Idag blir min andra dag på Djakartas. Gårdagen gick bra. Schnauzertrim för hela slanten. Blev supertaggad på att gå hem och klippa min egen tovboll på eftermiddagen, men den tiden fanns inte. Torsdagskvällarna går ju i poweryogans tecken.
Agilityns vara eller icke vara, har givit mig huvudbry de senaste dagarna. Jag vill ju gå. Men frågan är om det är särskilt klokt att börja med ännu en ny grej mitt i brukset. Jag är tveksam. Särskilt när brukslydnaden är som värsta dokusåpan. Förra gången var det ju gubben med dobbern som inte klarade testet och vips så blev han utkastad, åsså var vi bara fem ekipage kvar. Jag har en känsla av att det kan bli jag som drar det kortaste strået nästa gång...
Nu har jag lyckats bjuda hit en hel skara med folk till lördag kväll. Så var det ju inte tänkt, men det blir nog bra det också. Jag är hopplös.
Hjärna och fantasi lyser med sin frånvaro.
Ha en fin dag! Kram!
6 kr i månaden!
Har hämtat lite grejer som jag behöver när jag ska tillverka en viss 30-årspresent. Lagat punkteringen på cykeln har jag också gjort. Skönt att få det fixat en gång för alla.
Jag har tänkt att jag ska börja cykla till Valbo nu när jag börjar arbetsträna, men vi får väl se om det stannar vid just en tanke, eller om jag gör slag i saken. Det är väl bara ett par mil eller så. Jisses vad ont i rumpan jag kommer få de första veckorna!!!!!!!
Som jag förutspådde tog mötet med Försäkringskassan inte särskilt lång stund. Inget nytt under solen med andra ord. Rätt skönt det i och för sig. Då kunde jag ta mig en kopp kaffe och njuta av vårsolen på balkongen. J kom hem strax efter två och hade inget annat val än att göra mig sällskap. Jag satt där och malde på rätt bra och beklagade mig över träskornas aktiviteter kvällen innan. Jag är så kolossalt less på det där nu. Jag vet att jag inte kan klandra dem för det som sexgalningarna gjorde men jag orkar fan inte lyssna på det där mer nu. Och skaffa en ny säng för bövelen!! Snart blir det ett samtal till hyresvärden med klagomål på för ljudliga sexakter. J bara flinar och säger att jag ska hämnas, men i helvete heller. Det fungerar ju inte.
Dessutom tror jag att de hörde mig muttra där jag satt, för plötsligt svalde jag tre kilo damm. Någon skakade just sin matta från balkongen ovanför. Tack tack.
Det ringde en grabb från tele2 idag och ville att jag skulle byta abonnemang på hemtelefonen från telia till tele2. Jag surrade på och försökte göra mig lite lustig men det gick inte hem hos honom. Himla trist typ. Jag som blev så glad över att någon ringde...
Han hade två anledningar till att jag skulle byta. Den ena var att jag skulle få allt på en och samma faktura, det andra var att deras abonnemangsavgift var lägre än telias. SEX KRONOR! Det får man väl knappt en Piggelin för i dessa dagar. Inte för att jag är så förtjust i isglass men i alla fall. Med andra ord gjorde jag ju världens klipp. Sparar nu hela 72 kronor på ett år.
Att dom ens orkar göra sig besväret att ringa.
KP är äntligen hemma från Asien! Fick en liten resume över de senaste veckorna. Annars har jag ju läst det mesta i resedagboken. Jag blev så sjukt sugen att åka själv. Vill vill vill. Men inte nu. Sen klagar hon över att hon är hemma! Att hon ens har mage! Hon har ju för sjutton gubbar varit borta i två månader!
Jag fick Afrika-abstinens och avslutade raskt samtalet.
Fick egentligen Afrika-abstinens tidigare imorse, när jag tittade förbi hos S. Boken Det vilda Afrika låg på köksbordet och jag bara måste titta i den. Från pärm till pärm.
Man kan bli sjuk för mindre.
Var uppe halv sju imorse. Skulle träffa en gammal arbetskompis klockan sju. Jo, vi har väl lite udda tider att ses på. Men är man knaisg så är man. Morgonstund har guld i mun sägs det ju.
Världens skönaste morgonpromenad i solskenet. Linda malde på i hela två timmar. Hon är förjäklig att surra den tjejen. Man får säga åt henne att vara tyst ibland om man ska få en syl i vädret. Med andra ord ungefär som andra känner med mig, när jag är på det humöret.
Träffade på D i parken på hemvägen, så Sikla och Shiwa passade på att leka av sig lite. Sikla var i och för sig ganska trött efter morgonsvängen. Den största orsaken till hennes trötthet berodde med säkerhet på att hon haft en Parson-tik på ryggen hela morgonen. Det är inte lätt att vara en löpande pudel.
Fick antagningsbrev till agilitykursen i dagarna. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har anmält mig till två agilitykurser på olika klubbar men vet inte om jag vill gå nån alls. Eller vill, vill jag. Men då kommer jag absolut inte att ha något liv utanför hundvärlden den här våren. Dessutom kommer Sikla säkert bli världens snurrigaste pudel. Kanske bäst att ta det till hösten eller nästa vår.
Känner ett stort behov av att umgås just nu. Försökte ragga någon att ta en fika med ikväll, men folk har fullt upp med sitt. Försökte som sista alternativet med J, men det gick inte det heller. J skulle barnvakta sin brorsas dotter.
På lördag ska jag bjuda C på middag. Vi behöver umgås. Jag behöver umgås.
I skrivande stund kom jag på att det visst fanns några till som kanske borde bli inbjudna... Får väl avfyra några sms och se om erbjudandet går hem.
Nu borde jag nog trampa hemåt innan jag slocknar här framför skärmen.
Kram på er alla!
Snart är jag sömmerska
Imorse när Sikla gav sig till känna ville jag verkligen inte vakna. Jag minns inte riktigt när jag sov så gott och hårt sist. Det har varit mycket vakna-fundera-somna-vakna den senaste tiden. Sånt är jobbigt. Förstår lite bättre nu hur syrran haft det de senaste åren. Jag har ju i princip aldrig svårt att sova.
Imorgon ska jag träffa försäkringskassan, känns väldigt motiverande..... Not. Jag känner på mig att det kommer bli ett sånt här fem minutersmöte. "Hej, hur går det för dig, jasså vad bra. Då har väl inte vi så mycket mer att säga. Hejdå"
Ska börja klippa vovvar på torsdag. Jag som inte ens har en aning om hur man gör. Det ska verkligen bli intressant. Fick lite panik igår och blev tvungen att fixa lite med Siklas lurv, tänkte försöka förmå mig att klippa henne lite idag. Tur att hon löper så hon inte kan följa med till Lotta och visa upp sig på torsdag. Visa hur kass hennes matte egentligen är med saxen.
Var iväg till klubben och tränade lite bruks med D och M imorse. Det går faktiskt framåt. Apport är väl det enda som inte går alls. Jag måste köpa en egen apportbock och träna hemma i köket så vi får lite ordning på det där.
Glad i hågen som jag var där på planen, när Sikla hade gjort lysande resultat på ett moment, skuttade jag omkring och kampade lite med snörbollen. Rätt som det var så föll jag bakåt och låg raklång mitt i en plaskig, geggig vattenpöl. Trevlig start på dagen. Hela E såg ut som en blöt hund. Trots att det droppade från både jacka och byxor kände jag mig motiverad att stanna ett tag till. Förkylning, nästa?
Pratade med S en stund igår kväll. Fick uppdatering om helgens bravader och sedan erbjöd jag mig att sy upp vardagsrumsgardinerna bara jag fick en symaskin. Varför gjorde jag det för? Typiskt mig.
Fick just en lista skickad till mig på mailen som någon tyckte passade mig.... Fan, framstår jag som värsta sexgalningen utan hämningar måste jag ju byta taktik. Jag är faktiskt pryd. Egentligen... Ibland.
Ska faktiskt svara på listan och sätta upp den på mitt kylskåp. Färre kommer läsa den där än på bloggen, och det är nog så jag vill ha det.
Nu måste jag nog få lite lunch i magen innan jag tar tag i misären i sovrummet. Det liknar jerusalems förstöring.
Stugis
Det har faktiskt aldrig spökat därute på nätterna förut, men nu var det livat som tusan av någon konstig anledning. Men jag klagar inte, jag tycker att det mest har varit trevligt med sällskap.
På lördagen kom M på besök så jag tog en promenad och mötte henne. Lerig som få entrade vi (jag, Evita & Sikla) D´s nytvättade bil och fick skjuts tillbaka till stugan. Annars har det inte hänt så ruskigt mycket...läst, solat, promenerat och bara varit. Sådär som man behöver ibland.
Imorse vaknade jag till jordens snöstorm och kände mig inte så frestad att lämna isflaken jag låg mellan (kallt i sängen, burr). Men eftersom det var hundkurs i stan var det väl bara att kliva upp.
Vi var bara fyra stycken idag. Instruktören hade ringt gubben med dobbermannen och sagt att han inte platsade i vår grupp för han hade för dålig lydnad. Det var i och för sig sant, men jag fick ruskig panik och kände mig piskad att faktiskt ta detta på allvar. Han (instruktören) förväntar sig att vi ska gå över lik för att få tior i alla momenten! Det var kanske inte vad jag hade tänkt mig, men jag ska väl göra ett ordentligt försök med träningen denna vecka, och se om det ger resultat.
Efter några kalla och jävliga kurstimmar fick vi äntligen komma hem och in i värmen.
Då tittade såklart solen fram.
Egentligen skulle jag på 60årskalas på eftermiddagen, men jag kände mig så ruskigt omotiverad att träffa släkten. Surra, skämta och vara trevlig. Nej tack. Inte med huvudvärk.
Satte mig på balkongen istället och läste tre rader innan solen försvann bakom molnen.
Beslutade mig då för att ta en promenad. En promenad på egen hand, utan studsande pudlar och skärrade lagottos.
Kvällen har varit ett enda töcken. Jag är så ruggigt trött. För mycket frisk luft blandat med för lite sömn är ingen god kombination.Hade planer på att ta en fika hos syrran och Jonas när de kom hem från huvudstaden ikväll, men deras buss var fyrtiofem minuter sen och då hade jag redan ledsnat på att vänta.Pratade med en gammal jobbarkompis i stället och bestämde att vi skulle träffas imorgon och promenera en sväng.Nu känner jag mig mer eller mindre livlös. Dags att krypa till kojs kanske.
Jag är trendig
Jo, hon sa så syrran när hon klippte av mitt långa (långa) tjocka hår. Kändes kul till en början. Fick lite panik där efter en timme eller så. Hög puls och nervösa ryckningar i höger stortå. Gudars skymning vad kort det blir! Hur ska jag sätta upp det?! Det får bli pudeltoffsar för hela slanten...
Nu känns det skitbra.
Hon fick göra vad hon ville. Tänkte att hon var lite trött på att bara klippa toppar och ville ha en utmaning. Det fick hon. Tre timmar tog det. Hon påstod att jag har svårt att sitta still. Vad menar hon med det!?
Nu är det yogatime och sedan stugan. Jag klarar mig bra utan bloggen, men hur klarar sig bloggen utan mig? (Det kan vara tvärtom också)
Är en skock flirtande asylsökande nåt för mig?
Jag hade ju massor av saker att berätta för er igår, (Men så där är det när man är poppis. Man får inte en lugn stund) till exempel att jag lyxat till det med fotvård till veckan, att jag ska klippa mig idag och att jag bokat en personlig rådgivning på Body Shop. Mina fossingar är vanvårdade och jag har gått och suktat efter lite schysst fotompyssling i ett helt år. Äntligen blir det av!
Smsade lite med min faster igår också. Hon är hopplös. Som vanligt undrade hon om det hade löst sig med arbetsträningen ännu. Det har det ju inte. Jag tycker nu mera att det känns lite......(letar rätt ord) olustigt, nej jobbigt(!) att erkänna att det fortfarande strular.
Hon försöker ännu en gång att övertala mig att komma till migrationsverket! Hon ger sig väl inte förrän jag testat. Men jag vill inte. Jag känner mig inte särskilt intresserad av att förklara en massa saker för de asylsökande med hjälp av kroppsspråket. Att ha en hel skock araber hack i häl dagarna i ända.
Jag ser min faster framför mig när hon ler och säger att det är så trevliga asylsökande de har. Välvårdade och snälla, de flirtar en del också (säkert hysteriskt, desperat? hua). Det är väl trevligt!!?
MYCKET.
Visst, jag är säker på att det skulle vara en bra erfarenhet att få jobba där. Men inte nu. Just nu behöver jag något annat. Något lättsamt.
Vaknade klockan sju imorse. Vad i all sin dar har det tagit åt mig? Jag vet. Jag behöver inte undra. Det är vädret. Det är solen. Det är vår.
Ringde mamma för att kallprata lite. Hon hade egentligen inte tid, men offrade några (närmare bestämt tjugotvå) minuter av sin dyrbara tid.
Tur att den kvinnan finns i mitt liv. Vad skulle jag annars ta mig till? Förmodligen gå under.
Efter vi avslutat vårt samtal befann jag mig i valet och kvalet, skulle jag se "När mörkret faller" en gång till eller inte? Jag tittar vanligtvis inte på samma film flera gånger, men jag undrade i mitt stilla sinne om den verkligen var så hemsk så att den framkallade kräkningar. Det kanske bara var min dagsform? Det kanske rent av var köttfärsbiffarna jag käkat till middag?
Efter lite funderande fram och tillbaka kom jag fram till att orsaken kvittade. Stoppade filmen i fickan och tog med mig hundarna på morgonpromenad.
Filmen skulle återlämnas utan att ses igen.
Gick en riktigt lång runda imorse. Det blev nog hela två timmar innan jag var hemma igen. Efter halva svängen såg jag någon som såg ut som J. Funderade ett ögonblick om det verkligen kunde vara den sjusovar´n som var ute på morgonprommis. Lade på ett kål men lyckades aldrig komma ikapp. Testade att skicka budföring med Sikla. Hon är en hejare på marsch! Lycklig över att få en uppgift, fullkomligt rusade hon mot typen i svart, flera hundra meter bort. Jag trodde faktiskt inte hon skulle springa ända fram, men det gjorde hon. Sen sprang hon tillbaka till mig. Precis som hon skulle.
Det är kärlek.
Det är lycka.
Älskar den hunden.
Det var J som var ute. Vi sällskapade sista biten hem. Mycket trevligt med sällskap och solens värmande strålar mot ansiktet.
Ikväll beger jag mig till stugis. Ensamheten kallar. Jag längtade hela dagen igår. Det ska bli så skönt. Bara jag, flickorna, solen och James Frey. Kanske får ersätta James med tiden, orkar nog inte läsa om elände utan att ventilera.
Känns lite drygt att det är yoga ikväll, men jag vägrar hoppa över den.
Ha en fin dag!
Kram E
När mörkret faller
Återgår till tvn och filmen. Jag anar att det kommer att sluta gott, men vill se med egna ögon. Vill inte. Vill. Jag sitter kvar. Jag frågar J gång på gång "Mår inte du illa, behöver inte du kräkas?"
Men nej. Det är bara jag som mår illa. J har stängt av. Stängt av sina känslor. Som vanligt. Det är lättast. Jag önskar att jag kunde göra samma sak. Men det går inte.
Jag virar in mig i filten och kniper med fingrarna i tyget tills fingertopparna vitnar. Jag hoppas att illamåendet, att äcklet ska gå över. Men det gör det inte. Den malande känslan i magen kvarstår.
Jag har fortfarande kväljningar fast det var en stund sen filmen tog slut.
"Du borde egentligen inte titta på sånt här, du borde inte läsa de där böckerna du läser" säger J åt mig.
Jag svarar att jag vet. Jag vet ju det. Det är självplågeri i högsta grad. Precis som om jag ska testa mig själv. Hur mycket klarar jag?
"Varför slutar det alltid med att vi tittar på sånna här filmer då?"
Vad ska jag svara på det? Jag vet inte.
Annars har min dag varit fantastisk. Till och från åtminstone.
Jag och S var till Köpis igen. Otippat. Köpte lite oplanerade saker och börjar få panik över att att pengarna är slut. Igen. Alltid samma visa. Men den här månaden har jag åtminstone betalat av lite skulder och betalat en del av nästa månads räkningar. Alltid något.
Skänkte några burkar med kryddor till fröken S imorse också. Snacka om välgörenhet. Men samlare som jag är så hade jag ju dubbletter, men man behöver faktiskt inte dubbletter i kryddor!
Hängde ut nyckeln till M så hon kunde ta Sikla på en promenad medan jag var borta. Glömde (eftersom jag har huvudet under armen) säga att hon skulle hänga tillbaka den där hon tog den. Vad tror ni hände!?
Hon stoppade den i brevinkastet.
Helkul att komma hem och fiska upp en nyckel som inte finns. Mamma var min räddning. Tog S Lillnissan och åkte ut till morsan. Bjöd oss själva på lunch och sjöng tillsammans med mamma; Ja må du leva för min faster. Min morsa sjunger sååå falskt. Förlåt mig, men det gör hon verkligen.
Vi höll nästan på att glömma bort nyckeln på vägen hem. Typsikt mig. Men jag hade en ljus stund där och kom på det i när vi backade ut för garageuppfarten.
Hade telefonsamtal med läkaren idag också.Vi förlängde min sjukskrivning till den sista juni. God. Tre veckor av mitt liv, blev till två år. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat förutspå. Men nu är det som det är. Känns ganska skönt att veta att pengarna kommer in på kontot de närmaste tre månaderna. Skönt att kunna sova om nätterna igen.
D!
Historien om pojken (okej, mannen) som köpte en cykel berättar jag en annan gång. Kanske senare ikväll. Haha!
En slagborr till påsk?
Jahapp. Ännu en dag till ända. En ganska rolig sådan till och med. Jag måste säga att jag har det ganska roligt om dagarna. Upptågen på våran gata i stan är åtskilliga. Åtminstone de dagarna J är ledig.
Gårdagen slutade sent och imorse vaknade jag tidigt. Men det var lycka. Den sprittande känslan i kroppen var total även denna morgon. Övervägde i tre sekunder om jag skulle somna om eller inte, sedan mindes jag hur härligt det är att gå morgonpromenaden innan hela stan vaknar. När allt är så där lugnt och harmoniskt. Innan stresstrafiken är i sitt esse.
Gick en härlig solskensrunda vid vattnet. Mötte en hel arme med karlar i kamouflage, beväpnade upp till öronen. Evita höll på att skita på sig (hon tycker ju inte om karlar alls, den lilla rackarn), Sikla (som löper) blev precis som jag (som också löper, verkar det som), ganska nyfiken. Men eftersom magen kurrade var det bäst att fortsätta vidare.
Väl hemma ringde M och ville gå på promenad hon med. Efter lite tvekande från min sida sa jag att jag skulle följa med på ännu en runda, bara jag fick i mig lite frukost först. Sagt och gjort.
Vid tolvsnåret trodde jag i mitt stilla sinne att jag skulle få luncha med syster och mamma på stan. Ack så jag bedrog mig. De hade inte tid, det var bara bankbesöket som gällde. Jag som lever i den sjukskrivna världen blev väl en smula besviken. Men men, jag fick världens underbaraste lunch på den soliga balkongen istället när jag kom hem.
Ärendet på banken var att placera den gränslösa förmögenheten.
E i valet och kvalet är en mardröm. Jag får sån ångest när jag ska besluta mig om något. Det spelar egentligen inte någon roll vad det handlar om. Det kan lika väl vara vilken färg jag ska ha på glaset i ljuslyktan som vilken lägenhet jag ska bo i. Alla val är enorma i min värld. Hur har det blivit så?
Jag låste en tredjedel av pengarna i ett år, en tredjedel i tre år och en tredjedel i fem år. Kan som mest förlora några tusenlappar har jag räknat ut. Det är väl okej, med tanke på vad man kan erhålla. Phu. Nu hoppas jag att det inte kommer några större oförusedda utgifter framöver. Då hamnar jag verkligen i ett kritiskt läge.
På eftermiddagen har jag växelvis suttit på balkongen och läst och växelvis befunnit mig i tvättstugan.
Pappa ringde och undrade om jag kunde sällskapa honom på en shoppingrunda. Hör och häpna! Gubben har gått och blivit skvatt galen. Men visst, att shoppa för andras pengar är ju kul.
J fick ta över tvättstugan och jag begav mig till stan i sällskap med stans största snåljåp som tydligen måste fått en gedigen smäll i huvudet eller nåt.
Han sa att han hade sååååå mycket pengar över nu när hans tre döttrar var utflugna (jag skrev raskt ner mitt kontonummer och smög ner det i hans högra ficka).
Snickare som han är, köpte han en stege till syrran och plockade ihop världens lyxigaste verktygslåda till S. Han menade på att eftersom hon inte har någon egen far som kan köpa henne rediga grejer, så kände han kallet. Han är för gó den där pappan jag har. Jag tyckte ju såklart lite diskret att han som hade spenderarbyxorna på sig kunde kanske köpa någon liten grej till mig också.... På hans intiativ började vi titta på slagborrmaskiner... Hahaha. Den var tydligen för dyr för att bara tilldelas mig vilken vardag som helst. Han yttrade sig något om min födelsedag, så vem vet. Jag kanske får en slagborrmaskin i födelsedagspresent. Som ett brev på posten! =)
Hahaha..
Lyssnar på Kvällspasset i p3.
Konstigt om jag inte har något annat än det jag har på hjärnan.
Ska undersöka arean här runt omkring nu.
Kram!
Lögndetektorn visade att jag är ond
Imorse vaknade jag och gick en promenad före frukost i solens sken. Eller, frukost och frukost, jag fick bara i mig ett ägg och ett glas vatten. Ni förstår ju säkert varför.
Frukosten är det viktigaste målet på dagen brukar dom säga, dom som vet, så jag får nog ta och kliva upp ur chokladträsket nu om det ska bli någon ordning på matvanorna. Börja äta Wasas knäcke och bli en smula smalare.
Huvudvärken vägrar ge sig trots idogt knaprande på piller, gymnastiska övningar, avslappning och till och med massage, Viktorias namnsdag till ära. Jag vet ju vad det beror på. Klockan två på onsdag kommer denna åkomma att vara ett minne blått. När ska man bli en normalt funtad människa igen?
Jag måste ringa försäkringskassan också. Det har jag tänkt i två veckor nu. Egentligen är det konstigt att inte min handläggare hör av sig själv, hon måste väl undra vad jag sysslar med om dagarna. Sen jag fick den här tjejen istället för fjant-karln känner jag mig ganska övergiven av den där myndigheten. Visst, de betalar min lön varje månad men vad gör de mer? Det är inte så underligt att folk som inte är sjuka kan gå på försäkringskassans ersättning år ut och år in, dom har ju ingen koll alls.
Jag vill ju faktiskt att det ska hända något men känner mig inte särskilt stöttad.
S bor ju sen en månad i en flyttkartong. Jag får spunk när jag kommer dit och inte ens kan få en kopp kaffe. Vi (läs jag) bestämde i fredags att det var dax att göra några handtag där hemma så idag har jag varit på Ikea med både S och J. Optimist som man är, bad jag S skriva en lista på saker som behövdes till hemmet. Ha! Lurad. Imorse när vi satte oss i Lill-Nissan påstod hon att hon minsann inte behövde så mycket saker, men att vi kunde väl åka till Ikea och titta ändå. Suck och frust. Oorganiserade människor tär på mitt tålamod.
Vi knatade igenom hela övervåningen utan att plocka på oss en enda pinal. Jag försökte må ni tro, men nej nej. Det skulle bara tittas och funderas. Kanske sen. Jag vet inte. Jag tror inte det passar. Det är nog lite dyrt. Alla andra har ju sån här osv osv.
På nedre våningen lyckades jag inte desto mindre att få ihop både lampor, tavlor, gardinstänger, blommor och lite andra nödvändiga redskap. Jippi! Köpruschen var igång.
Vidare till Hemtex för att handla lite mer. Gardiner också. Jag hade kunnat tapetsera om vardagsrummet bara för att få de gardinerna som S tvingades köpa i mitt ställe. Skitsnygga. Vi passerade Crispin också och jag kände mig piskad att köpa ett par gummiskor. Jo. Du läste rätt. S och J skrattade hjärtligt åt att jag är så praktiskt lagd.
Är det gucka på promenadstråket så är det väl. Ska man spåra i regnväder så ska man väl? Nu kommer jag säkerligen att impa på min instruktör på hundkursen.
Förutom dojjorna fick jag nöja mig med ett stort paket sugrör. Det lär bli ett väldigt sugande denna vår med andra ord, om de ska ta slut nån gång.
Väl tillbaka hemma hos S skulle jag briljera lite med mina kockkunskaper. Hopplöst fall. Jag hade kunnat skriva en kilometerlång lista på vad som behövdes bara till köket. Det är säkrast att laga och äta på hemmaplan hädan efter.
Slank förbi hos Mr D och Fru M på en kopp te nu ikväll. De hävdar att jag far med osanning här i bloggen. Jag dementerar de uppgifterna.
D gjorde ett test på mig med sin lögn/god/ond-detektor. Man skulle tänka en god eller ond tanke, så skulle den där apparaten säga om man var en (hur var det nudå...) godhjärtad och snäll person eller om man var elak. Den pep till. Det betydde att man var elak. Jag vägrade att tro på att det resultatet var rätt så jag fick prova igen och igen. Av fyra testomgångar pep den tre. Där hade vi det svart på vitt. Jag är inte så god som jag verkar. Innerst inne är jag en elak, egoistisk och självupptagen tjej. Det var ju inte utan att humöret sjönk en smula.
På hemvägen gick jag med nedböjt huvud och kände mig dyster. Är verkligen sånna där mackapärer att lita på?
Väl hemma gluttade jag in i skafferiet och vad fanns väl där om inte en liten bit choklad=)
Choklad gör gott till en ensam själ.
Det var absolut sista biten för en väldigt lång tid framöver. Levandes i celibat eller ej. Man kan ju inte hålla på så här heller. Rena rama missbruket.
Filip och Fredrik är ju mina favoriter. Åtminstone ibland. Drog på smilbanden några gånger under kvällen i soffan trots det dystra beskedet tidigare.
Sov gott och låt godheten vara med er //E
Träskorna har också ett sexliv!
Nu börjar jag bli riktigt less.
Efter en vidrig dag med huvudvärk och lite väl mycket choklad knoppade jag redan klockan sju. Jag slocknade så fort jag lagt huvudet på kudden. Det var lite skillnad mot för lördagsnatten det. Men och andra sidan vaknade jag ju vid elva, låg och försökte ignorera diverse olika ljud. Dels från övervåningen och dels från Evve som skakar så frenetiskt huvudet att man kan få dåndimpen. Jäkla problemhund.
Syrran skickade sms precis innan jag skulle inta sängläge. Välkommen till mig på bröllopstårta nu om du vill.
Va!?
Bröllopstårta? Äsch, hon skrev nog bara fel. Prinsess menade hon nog. Jag tackade nej, illamående som jag var efter allt chokladsmaskande.
Imorse kom J på att det nog visst var bröllopstårta hon bjöd på. I tidningen stod det ju nämligen om den där sablans bröllopsmässan. Hon var ju där och demade lite produkter och visade upp sig i hopp om att få lite framtida jobb. Där missade man lite äkta bröllopstårta. Ja ja. Inte sörjer jag för det.
Igår var det den stora grillpremiären! Solen kunde inte skådas på Gävles himmel, men vårkänslan infann sig vilket fall som helst. Grillmästarn var totalt lyrisk.
Den enda som behagade tacka ja på min inbjudan var Jonas, den gamla räven, han kommer alltid när det är gratis mat. Tur var det väl att det bara var vi tre. Maten var så god så jag hade kunnat...ja. Det finns inte ord för att beskriva läckerheterna.
Han ville absolut vara med på bild också. Jag är ju inte helt omöjlig. Håll till godo.
Nu ringde M. Apporten fungerar inte. "Jag förväntar mig att du är här inom 25 minuter".
Aj aj kapten!
(När blev jag personlig bruks-instruktör?)
Mina egenheter i sex...
Solen lyser med sin frånvaro
...precis som närheten.Åsså trodde jag att solen skulle värma mina bleka kinder dagen till ära. Grillpremiär som det är. Men icke. Han lyser med sin frånvaro!
Bilden visar inte dagens väder, men dock mina bleka kinder!
Grillen är laddad. Det blir grillspätt och avokadosallad. Mmmums!
Ja, som sagt så kom jag väl i säng strax efter klockan tre i natt. Men efter som Klagomuren har dygnetruntjour så ringde en kompis vid halv fyra. Jag kunde lika bra ta det samtalet eftersom jag ändå var vaken.
Sagt och gjort. Då fick man lyssna på hur köttmarknaden på krogen varit, lite klagan här och lite klagan där. Dasslocks-handen hade flirtat hejvilt och sambon jobbade natt. Hon behövde gå ner några kilo i vikt och kompisens kompis var en "trökfitta" (inte mina ord).
Som sagt. Jag ska lägga in om semester.
Vaknade självklart djupfryst eftersom jag trotsade nattens ynka gradantal och sov med öppet fönster. Tur att jag hade två värmeelement i form av ullhund som trängdes tätt intill min kropp, annars hade jag säkert frusit till ett isblock och inte tinat ännu på ett par timmar.
Min favoritkrönikör skrev en spalt i morgonens tidning. Ah! Jag älskar hans sätt att skriva och hans dåliga skämt. Så det blev ett leende på läpparna till frukosten, trots huvudvärk och frostskador.
Hela morgonpromenaden hade jag hjärtat i halsgropen. Vi gick efter ån och Sikla hoppade lyckligt efter den isiga kanten. Det var inte utan att jag gjorde mig beredd på att dyka i efter henne ett par gånger. Premiärdopp i havet tycker jag dock att det är lite tidigt för ännu.
Läs inte detta om du inte vill veta sanningen
Ursäkta mig men fan vad jag svär nu igen. Jag hade ju nästan lagt av med mina svordomsharanger. Det sägs att man svär mycket när man har dåligt ordförråd, så jag lär väl fylla på det med några nya ord då. SAOL tas tacksamt emot om någon känner sig givmild.
Ja -åter till början.
När jag väl kommit i säng och slagit upp boken ser jag bara en suddig massa. Aha. Va skönt. Jag är trött. Jag slår i hop boken och lägger den bredvid sängen. Snurrar tre varv och bäddar in fötterna i duntäcket. Huvudet på kudden....och det var nu man skulle somna bums. Det är för varmt. Skönt att det är vår (det var ett jäkla tjatande tänker ni nu) för då kan man sova med öppet fönster. Struttar upp ur sängen och öppnar fönstret lite på glänt. Lägger mig till rätta igen. Då går hela stadsdelen förbi på gatan. Det är hög tid att bege sig till krogen. Som på beställning ringer kyrkans klockor en sisådär 12 slag. Gah!
Tankeverksamheten är uppe på highspeed vid det här laget. Jag tänker till och med i skrift, hur nu det är möjligt. Jag skulle nog utan problem kunna tänka en hel berättelse i skrift. Ni vet som när man tänker på engelska när man har pratat mycket engelska. Äsch! Jag kan inte förklara det här. Man är bra besynnerlig ändå.
Hur som haver, när jag ändå hade trissat upp hjärnkontoret så pass, kändes det meningslöst att ligga där i sängen och vrida och vända. Jag pallar inte sånt, rastlös som jag är. Då sitter jag hellre här tills J kommer hem om en timme eller två. Så kanske jag kan sova sen. Jag kan ju alltid skylla på J för att jag inte kan sova. Att jag är orolig och inte känner mig trygg eller nåt.
Det är ren och skär lögn.
Den enda anledningen att jag inte kan sova är att jag har förmycket i skallen. (Mamma, du kan sluta läsa här, för det som följer i nästa stycke intresserar inte dig).
Jag börjar allvarligt fundera på om jag är släkt med Ally McBeal eller nåt, så mycket hjärnspöken som jag har nu mera. Snart börjar jag väl se syner också. Fast det gör jag ju redan, ser mig själv som en tredje person när jag har sex. De flesta jag känner är mer eller mindre säkra på att jag till och med "hör i syne". Som det här med de sextokiga grannarnas sexliv. (Jag vet, jag har inget liv). Jag anser dock att de har fel i den frågan. I alla fall om det. Vad jag hör nu om nätterna låter jag vara osagt, för det är säkert inbillning. Min hjärna är överfylld med en massa snusk. Vågar jag verkligen berätta detta?
(Mamma, här kan du fortätta)
Läste en blogg tidigare ikväll om en karl med skum humor. Vem fan (svordom igen) har inte skum humor!? Det enda jag inte tycker är kul att skoja om är folks utseende så de kan bli sårade.
Kände ett stygn av sorg också när jag kom att tänka på folk med humor. Fan igen. Nu kommer nästan tårarna. Min absoluta favoritskojare har alltid varit Björn. Mina föräldrars granne. Det är av honom jag har lärt mig, det är med hans ihärdiga skojande sedan barnsben jag har jobbat upp mina kvicka svar och lärt mig hur galna upptåg ska se ut.
Oj vad jobbigt det blev nu då (tårarna rullar som en vild ström ner för mina kinder). Som ni säkert förstår vid det här laget så lever inte Björn längre. Han dog i höstas efter en lång tids väntan på en hjärttransplantation. Fan för svensk sjukvård!
Det här blev en aning för jobbigt att skriva om. Jag är för känslosam ibland. Men det är bra att gråta. Jobbigt dock för man får en sådan eländig huvudvärk.
Nu är klockan tjugo i två. J borde komma inom den närmaste framtiden.
Har en längre tid tänkt att jag skulle nämna att jag måste ha världens mest rosade tavlor i mitt vardagsrum. Josefin, kära syster, du härskar på konstnärstronen! J´s Gbg-kompis var här i fredags och lovordade din konst. Precis som alla andra kottar som satt sin fot i mitt hem. Jag är så glad att du målade dem till mig!
Jag är rädd nu. Det är jobbigt att känna något...
Ja, nu kom J hem. Med ett ragg kring halsen dessutom. Det brukar vara min roll i det här hushållet. Idag är jag glad att det inte är jag.
Jahapp. Då skulle man försöka sova lite då... öronproppar kanske!?
Protest härnäst
Välkommen till klagomuren!
Hit man alltid ringa och klaga på vad fan som helst. Linjen är öppen dygnet runt. Jag blir så less ibland. Psykologen E ska nog ta semester ett par år eller så.
Jag behöver fan reda upp min egen psykiska ohälsa innan jag kan lösa andras.
Annars har det har varit en mycket roande kväll. Jag kommer nog somna med ett leende på läpparna.
Imorgon ska jag bära ner grillen från vinden. Grillpremiär. Jonas är bjuden.
Han var rättare sagt den enda som tackade ja på min inbjudan. Tur att nån kommer. Annars hade jag blivit såå besviken.
Drog just på lite musik. Syftet är att störa träskorsgrannarna som J kallar dem (de som flyttade in efter sexgalningarna). Ja, här dras ingen polka inte. Det verkar vara modernare att dansa step med träskor. Det är nog inte utan att jag saknar sexgalningarna lite ändå. Deras sessioner tog ju i alla fall slut efter en stund! (Men flytta för guds skull inte hit igen!) Var finns alla normala grannar? Villa med plank nästa?
J -vi måste organisera vår ekonomi! Kanske lyxfällan på tv är nåt för oss?
Nu är det dax att gå på en spanings(kiss)runda med Sikel och Evve.
Efter det väntar
Min sista kväll?
Det är sant. Det kan mycket väl bli så.
Om jag överlever kvällen så ska jag ALDRIG mer belöna rätt beteende med stekt blodpudding.
Fy fan vad skral pudelmagen är nu alltså...
Chockladträsket
Igår, kändes det verkligen som om våren var på intågande.
J skulle till systemet för att inhandla en pava vin till kvällningen, så jag tog chansen att se lite folk och följde med. Bäst vi gick där blev jag helt galet lycklig, ni vet när det bra spritter i kroppen och man nästan flyger fram. Det var vår i luften.
Alla årstider har sin charm, men det är någe visst med våren... (uh, om det är så här nu, vågar jag knappt tänka på mina hormonreaktioner i april, än mindre maj).
Vi hade min tremenning (hur stavas det?) på middag igår. Det var trevligt. Hon behöver komma ut och träffa lite jämnåriga. Särskilt tjejer. Att jobba på Stora Enso med bara gamla gubbar blir man skadad av. Förlåt mig. Men det är faktiskt så.
J hade lagat nåt riktigt smarrigt vegetariskt till dem, men jag gjorde min egen mat jag. Kyckling, råstekt potatis (ovanligt.... not) och gorgonzolasås. Yummy! Efter mycket surr och några glas vin kom vi in på mitt största problem. Eller, nu överdrev jag som vanligt...men man är ju vädur. Ett av mina problem just nu. Chockladträsket. Ni som har varit där vet, att det inte direkt är som att trampa vatten!
Jag tågade ner i chockladträsket med buller och bång för ungefär en månad sedan, på grund av en puckad fylla.
Efter att jag haft ångest i över en vecka (jag som enligt mina principer* säger att man aldrig ska ångra något man gjort...) tog jag till chockladen. Där är jag nu. En bit till frukost, en bit till lunch och lite till kvällen. Varje dag såklart. Hur som haver. Vi kom så tragiskt fram till att min tremenning har ersatt godis med sex och jag har gjort vice versa. Frågan är vad som är bäst.... Ja, nu tänkte jag gå in på detaljer här, men eftersom alla mina vänner tycker att jag alltid är för detaljerad i mina beskrivningar så låter jag just den biten passera (detaljerna handlade om fördelar och nackdelar).
Kvällen slutade på Brända Bocken med Stina, S, J och J´s kompis från Ggb. Trevigt om man varit på humör. Det var ju såklart inte jag. Jag ville gå hem så fort jag beställt min öl. Inte ens den läckra skåningen i baren kunde få mig intreserad att stanna. Då är det illa. Skånska som i vanliga fall gör att jag faller pladask. För att inte tala om bruna ögon...
När ölen var slut sällskapade jag och S hem. De andra fortsatte på krogen.
Imorse vaknade jag av att solen tittade in genom sovrumsfönstret, jag hade nämligen glömt att dra ner persiennerna innan jag lade mig igår kväll. Vilken härlig känsla. En RIKTIG vårdag.
Stina hade redan varit ut med hundarna på en långis innan jag klev upp klockan nio. Hon är så hurtig den kvinnan.
Jag såsade på i morgonrocken, kokade lite gröt och läste tidningen. Medan jag åt hade vovvarna heta orgier under köksbordet. Löptikar är inte att leka med!
Satte om Siklas toffsar och bara njöt av att jag snart skulle få komma ut i solskenet. Hundkurs som det var, dagen till ära.
Idag var vi åtminstone inte sämst på planen. Det var skönt. Vi var till och med bäst på platsliggningen. Vi kan ju! Ska erkänna att jag inte tränat särskilt mycket i veckan, så jag blev faktiskt lite häpen över att det gick så bra. Fast platsliggning har alltid varit vår grej, så det momentet är jag minst orolig över.
Solen försvann och regnet gjorde sitt intågande. Kall och blöt efter tre timmar utomhus på den plaskiga planen blev vi (hmmm...jag, jag och Sikla) bjudna på lunch hos mamsen och papsen. En riktigt lyxlunch. Mumma! Tur man har generösa föräldrar som alltid har maten på bordet när man är trött, kall och hungrig.
Ikväll ska J ute på ännu en krogrunda. Jag bangar. Det minsta jag vill göra just nu är att socialisera. Jag vill bara krypa ner i badkaret, äta lite chocklad (kvällens dos) och ha det lugnt och skönt.
C erbjöd sig att komma hit en stund och umgås lite. Jag avböjde. Det händer kanske en gång i världshistorien (nu överdrev jag igen) att jag tackar nej till sällskap.
Efter att ha läst min dagbok från Afrika nu några kvällar insåg jag att jag verkligen behöver läsa en "riktig" bok. I och för sig skulle den där dagboken kunna ges ut som vilken roman som helst, men ändå. Dax att leta i bokhyllan!
Brynäs "malde ner" HV enligt Aftobladet. Jag säger då det.
Spänningen är oliiiiiidlig.
Kram och hej!
* Jag tror att jag måste ta och avveckla alla mina principer rätt snart. Jag har har så många, och nu mera följer jag dem inte själv...
Sympatisov naken
Vi skiter i att gå kvällskissis med hundarna så kommer jag upp lite tidigare imorgon bitti, sa jag till J innan vi skulle krypa till kojs.
Mjo vars, det fick jag bittert äta upp imorse tio över sex, när Sikla jämrade sig i högan sky för att kissblåsan höll på att spricka. Det var ju bara att bita i det sura äpplet och kliva upp. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag snart får krypa ner under täcket igen och somna om.
På med brallor och, nej. Inget mer. Eller, jo, jackan då förstås. (Typiskt att det var i natt jag bestämt mig för att sympatisova naken "med eller utan gammel-dansk på pyjamasen").
I trapphuset gick Sikla med korsade ben, så kissnödig var hon, stackarn. Vad är jag för en matte egentligen!? Vi hann inte mer än till den lilla gräsplätten på andra sidan gatan för än både Evita och Sikla hukade sig och kissade ikapp.
Med håret på ända och endast iklädd joggingbrallor och en jacka lunkade jag sakterligen upp för trappan igen. Jag trampade på tidningen som låg på dörrmattan med mina blöta skor när jag kom in igen. Fan. Soooova.
Jag hade knappt öppnat ögonen under den gångna proceduren och gick likt en robbot mot sovrummet igen, men tvärstannade vi tröskeln. Jag måste nog kissa själv också...
Nyfiken som jag är öppnar jag nu ögonen och tar med mig tidningen på toa. Det kan ju ha hänt nåt spännande under natten som jag bara måste läsa om.
Allas vår favoritrumpa (Martin Lidberg) är på första sidan och jag bara måste läsa hela uppslager om Martin och Cissis paso doble i kvällens Let´s Dance.... Vad är det för fel på mig? När började jag bry mig om tvs alla löjliga tävlingsprogram!?
Jag vankar sakta tillbaka till sängen och drar upp täcket under hakan. Blundar, försöker slappna av och....nej, -jag kan inte somna om. Typiskt. Ligger en stund och irriterar mig på gårdagskvällens korkade ide. Kan inte ligga stilla längre. Vrider och vänder. Far runt som en jojo där mellan lakanen.
Grannens väckarklocka ringer. Stackars sate.
Jag fipplar lite med mobilen i hopp om att någon kanske skickat mig ett sms under natten. Såklart inte.
Nu blir jag sällskapssjuk.
Hallå!? Jag vill prata med nån!
Vem är vaken halv sju en fredagmorgon?
Pappa!
Ringer pappa och surrar på med min ringrostiga stämma ett par minuter.
Han har inte tid att prata. Ring mamma, säger han. Hon börjar halv åtta, så hon borde vara vaken.
Jag önskar honom en trevlig dag och lägger besviket på luren.
Ringer mamma.
Hon är inte heller särskilt ivrig att kallprata med mig. Hon ska göra en det ena och en det andra.
Jag övertalar henne att sätta på headsetet och jag lyckas mala på i en halvtimme innan jag själv lessnar -på mitt eget pladder. Vi avslutar och jag börjar så smått inse att det kanske är lika bra att kliva upp och äta frukost.
Ett steg fram och tre bak
Nu e jag måttligt irriterad på att ingenting flyter på som jag har planerat.
Ringde Lotta idag som jag har tänkt att arbetsträna hos. Hon skulle ju komma hem från sin Ungernresa eller vad det var idag. Men nej. Hon kommer hem nästa vecka. Jag förgås ju här hemma av tristess.
Nu funderar jag på att skita i allting och kolla om jag kan få vara in någon klädbutik på stan bara. Den 17 november slutade jag på Lätting, sedan dess har jag bara gått och dragit benen efter mig och "väntat". Det är ju en halv evighet sedan. Inte konstigt att man aldrig reser sig upp ur dyngan och kan komma vidare!
Sagan om en plats att arbetsträna på lär få några kapitel till. Oroa er inte.
Om exakt en timme börjar yogan. Ska bli skönt att få sträcka på sig lite. Försöker få både släkt och vänner att börja på yoga. Ingen nappar. Jag är ju helt såld på denna träningsform! Jag vill att alla ska träna yoga!
Yoga är UNDERBART!
Sofia och Hazzel var här idag och fikade lite. Trevligt. Det var ett tag sedan vi sågs. Borde skärpa till mig lite och underhålla kontakten med de vänner jag har. Jag har blivit så otroligt dålig på de under de senaste åren.
Vi har städat idag också. Och jag har tagit ner julpyntet i sovrummet. Hör och häpna! Nu vågar jag äntligen dra upp persiennerna på morgonen. Blommorna kommer att växa så det knakar nu när de får lite ljus.
Dax för en plaskig promenad till stan.
På återseende//E
Vill jag bli polis?
Vill jag det?
Fixar jag det?
Varför är all reklam ALLTID riktad till MIG?
Ett meningslöst liv?
Så förflöt denna dag lika meningslöst som alla andra dagar.
Fan va deppigt jag skriver. Och lever. Det måste börja hända grejer i mitt liv igen. Ska verkligen höjdpunkten i mitt liv vara en tv-kväll i soffan. En skål (okej två skålar) glass och nån fjollig amerikansk serie? Nej tack!
Det har aldrig varit min grej att titta på tv. ALDRIG! Jag förstår inte hur det kunde bli så här!?
Magda-boken är utläst för flera dagar (läs veckor) sedan och jag har inte börjat på någon ny. Jag vill läsa den boken M fick av mig i present i lördags (som om det bara fanns EN bok jag ville läsa just nu...), men förmår mig inte att köpa den.
Det får bli skärpning nu.
Imorgon ska bli en annorlunda dag. En dag med innehåll. Jag ska träffa kompisar. Ha kul. Engagera mig.
Hur vore det om jag tog mig i kragen och pallade mig iväg till gymmet till exempel. Min kropp skulle nog inte precis jubla efter denna långvariga influensa/förkylning, men mitt psyke skulle med all säkerhet må så mycket bättre.
Imorgon ska jag även ringa angående arbetsprövningen. Nervositeten gör sig påmind.
Idag fyllde M år.
Jag och J ville inte komma tomhänta så vi bakade en tårta och tog med. Det blev succé.
Vad tycks?
Svårbemästrade händelser
Och JA, det var jag som körde mot rött. Jag vet inte om jag är omtöcknad efter allt glassätande de senaste dagarna eller om jag bara var sjukt okoncentrerd. Jag tror nog på det förstnämnda alternativet.
Har nu lugnat mig ett par hekto och ringde just till M och sjöng "Ja må du leva" några tonarter för högt. Det lät illa. Hon verkade dock nöjd. Tur det.
Min förkylning verkar aldrig gå över! Förutom detta är nässprayen slut så jag kan bara andas genom munnen. Huvudvärk får man på köpet. Livet är besvärligt just nu.
Igårdagens inlägg glömde jag nämna att jag missade sista anmälningsdagen till "Lilla Stockholm". Jag blir så irriterad!!!
På återseende med hopp om en bättre eftervärld/E
Utmaning
Fick en utmaning...
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Jag ska bara påpeka att jag har EN MILJON egenheter för mig, detta är bara några stycken av dem...REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Mina svar:
1. Jag skrapar alltid glassen ur glasspaketet, jag har fått för mig att den översta hinnan är godast. Får panik om någon annan tar glass före mig!!
2. Jag samlar på plastpåsar...
3. Jag går ut med hundarna i badtofflor och morgonrock, trots att jag bor mitt i stan.
4. Jag spanar på grannarna genom kikhålet i dörren.
5. Jag är ständigt upprikig mot folk, vare sig de vill eller inte.
6. Jag tränar bäckenbotten nästan varje vaken minut.
Jag utmanar: Annica, Jossan, Linda, Putte, Lina, Pernilla
Sammanbrott & hantverkar-ragg
Ska det vara så här tills jag har haft mitt läkarbesök den 14:e mars?
Ringde några kompisar för att söka stöd, men kände mig så otroligt missförstådd. Det kändes som om den enda jag ville och kunde prata med var min fd kurator. Men det var ju inte att tänka på. Vi har ju inte ens regelbunden kontakt längre. Ensam. Jag kände mig så ruskigt ensam. J låg och sov, men jag iddes inte gå å väcka -bara för att ännu en gång inte kunna förklara vad jag kände.
Traskade ut på stadens gator för att rensa huvudet. Hamnade till slut hemma hos S, i den nya lägenheten. Vi pratade om allt och inget i flera timmar, innan vi slutligen slocknade sida vid sida.
På morgonen undrade S om jag hade haft någon trevlig dröm, och flinade lite pillemariskt. Tydligen har jag en del udda ljud för mig när jag sover. PINSAMT!
Gårdagen förflöt i rask takt.
L kom över för att muntra upp mig lite. Efter lunchen hamnade vi i soffan och tittade igenom hela mitt liv, i form av fotografier. Vi skrattade tills vi kiknade åt de flesta bilderna. Sjukt kul att titta på kort. Det om nåt, var en verklig stämningshöjare.
C ringde idag och pladdrade på som vanligt. Kul. Det var länge sedan vi bara surrade om allt och inget. Det har varit mycket gnäll från bådas håll på senare tid. Bjöd över henne ikväll, men vi får se om hon tar sig tid. Juriststuderande vänner är inte att leka med.
Hur som helst surrade vi på om livet i allmänhet. Ni vet, sex, drömmar, framtid, karlar, jobb, familj, krogkvällar mm Efter en del detaljerade berättelser från hennes sida kommer det fram att hon har en snickare i hallen. Nån tjuvlyssnande goodguy som byter hennes ytterdörr.
Jag sa åt henne att lämna honom mitt nummer, ifall han var intresserad (känns som vi testade det här för en månad sedan också hemma hos D&M, utan större framgång), men han hade fru och barn. Hantverkare verkar inte vara något för mig. Bättre lycka nästa gång.
Han, snickarn, fick dock med all sannolikhet höra mer skvaller och snusk än han hade räknat med när han klev upp imorse. Somliga har det bra på arbetet....
Idag har jag äntligen badat hunden!!! Jag är så galet nöjd. Exakt fyra timmar tog det. Jag måste nog jobba upp ett raskare tempo, hela dan går ju åt till de där ståhejjet.
Lev väl//E
Att dra en polka betyder att man...
Synd bara att deppodagen skulle komma precis till M´s partaj. Jag gick hur som haver dit med gråten i halsen. Ledsamhet av den typen ska drivas iväg med järnhand. Det vill säga: det du inte vill göra, det ska du göra -hur dåligt du än mår. Det är min teori, den tror jag stenhårt på. Jag är helt övertygad om att det har hjälpt mig en hel del under senaste åren.
Nu ska vi inte fastna i deppotalket. Jag skulle kunna analysera det där i timmar och åter timmar, men det är med all säkerhet inte så roligt att läsa.
Har precis haft glass-time och kollat på film med J. Efter denna hårda dag på lydnadsplanen var vi värda det. Eller vi och vi. Sikla fick lite foder och jag fick glass. Hon har ju smaskat korv och köttbullar hela förmiddagen.
Vid filmens slut sprutar tårarna likt vattenspridare, då en av huvudpersornerna dör. Det är som vanligt. Jag tittar på film med en inlevelse som heter duga. Undrar om man växer i från detta bölande eller om det blir värre med åren? Jag ser ingen tendens på att det avtar med tiden i alla fall....
Man känner verkligen att våren är på intågande. Så härligt! Jag älskar när solen värmer om kinderna och snön smälter på gården. Imorgon ska jag sola på balkongen och läsa en bok, om vädret tillåter.
Är dock lite orolig för hur vårkänslorna kommer te sig i år med tanke på den brutalt kärlekskranka vintern. Kåta snigelspår i decembersnön och det vintriga januari som förde med sin lite förmånga engångsligg...
För att inte tala om mitt hetsiga humör så fort ett kärlekspar uppenbarar sig i min närhet. Yack! Jag kan inte ens vara glad för någon annans skull. Den bittra avundsjukan har tagit överhanden (D & M är dock undantagna från min avundsjuka, er unnar jag ALL kärlek i världen).
Åter till berättelsen om lydnaden... jag och Sikla, är nu mera ett kasst "ekipage", vi var typ sämst på planen. Det har ju tidigare inte hört till vanligheterna. Vi har ju alltid varit bäst, vad vi än har företagit oss. Jag har svårt att acceptera detta. Nu är det dax att hårdträna. Vi måste åtminstone vara likvärdiga de andra.
Morsan bara skrattade åt mig när jag sa att vi var sämst. INGEN ska skratta åt mig (oss) mer. Enough!
De nya grannarna är inflyttade ovanpå nu. Det märks kan man säga.
De hade jordens efterfest igår fram på småtimmarna. Man kände sig sååååå munter när man vaknade vid tre. Munnen full av pudelpäls, dunkande musik och härjande partygrabbar som försöker kommunicera genom att överrösta musiken.
Jag är ingen fjantig klago-tant, jag är ju lika partygalen själv när jag sätter den sidan till, så jag vände på huvudet, lät dem hållas och somnade om. Efter att ha läst ett nyinkommet sms från S, förstås.
Idag på eftermiddagen har de också givit sig till känna, de nya grannarna. De drog en redig polka* från köket till vardagsrummet och sen tror jag vi hamnade mitt i krigets centrum för det lät som de släppte bomber däruppe....hoppas ingen blev skadad!
Nu ska jag nog borsta gaddarna och krypa ner under täcket. Det är skönt att komma i säng i tid.
Kram på er!
*uttrycket att "dra en polka" kom till när de sextokiga grannarna fortfarande bodde kvar. Alltid efter sexaktens slut, gjorde de ett toabesök och sen lät det som dom skuttade omkring där uppe, vem vet, de kanske var folkdansare, med andra ord drog de säkert en polka.
Gud är inte på min sida...
inte idag, inte igår.
Igår fick jag P-böter med den sablans stadsjeepen. Femhundra äckliga spänn. Så vidrigt typiskt. Jag hade tänkt göra något roligare för dom faktiskt. Gick hem och betalade dem på en gång och försökte glömma. Det är svårt. Jag har inte glömt än...
Det har varit segt att försöka uppdatera bloggen några dagar nu.
Idag har jag inte så mycket att skriva. Insperationen är vid fotknölarna, lika så min levnadsglädje. Jag mår inte alls bra. Jag vill inte må så här igen.
Ikväll är det fest hos M.
Snart vet ni allt om mig.
1. Jag läser min egen blogg.
2. Jag handlar nu mera choklad på olika affärer, jag vill inte att kassörskan ska känna igen mig som chokladfreaken.
Okej, det var lögn. Men jag handlar på olika affärer, man kan ju inte bara gynna närbutikerna...
3. Jag har berättat lite för detaljerat för mor om mina tankar kring sex. I julas blev hon förbannad och vi var osams i två veckor. Jag försöker hejda mig lite numera.
4. Jag har en leksakslåda i mitt sängbord.
5. Jag låser aldrig dörren när jag går på kissrunda med hundarna. Vi har grannsamverkan i mitt trapphus. Håller koll på varann. Åtminstone håller jag koll på dem.
6. Jag svarar alltid högt för mig själv på msn-meddelanden. J skrattar alltid.
Bonus:
7. Jag har 49 personer på min msn-lista, jag känner alla utom två irl. Är jag skraj för de okända, eller är det bara så att jag är kräsen?