njutning
En alldeles fantastisk morgonpromenad!
Min sjuka vardag
Ännu en dag i mitt märkliga liv har passerat. Ibland undrar jag om det bara är i min värld som alla dessa egendomliga saker händer.
Inträffar sånt här i folks Svennsonliv?!
Exempel 1: Din bästa vän har en kk som berättar att han är
Exempel 2: Din pappa går hem från jobbet och storgråter.
Exempel 3: En ytlig kollega på ditt jobb, anförtror dig att hon har självmordstankar och har börjat knarka pga sitt dåliga mående.
Det är bara den senaste veckans händelser.
Jag går aldrig på cirkus, men lik förbannat hamnar jag mitt i den.
Nu är det dax att sätta punkt för den här dagen.
Pudlarna sover redan, jag ska göra dem sällskap
Den ena dagen är aldrig den andra lik
Jag lunchade på stan med flickorna men kom aldrig ur min bubbla, jag sjönk längre och längre ner i dyn.
Hela dagen förflöt i tårarnas tecken.
Jag vaknade i morse med samma känsla. Här hemma är stämningen inte alls vad den en gång var. Nu är den stel och tryckt.
Jag knatade i väg till stans Chocolatería där barndomsvännen jobbar. Inget går upp emot en god kopp te och lite skitsnack när man känner sig som mest miserabel.
Bäst jag satt där i skinnfåtöljen och smuttade på mitt te, dök en lång och ståtlig man upp. Mörkt snaggat hår, vackra mörka ögon och ett enastående leende.
Han tittade på mig och språkade lite om det goda kaffet som finns på det här cafeet.
Jag, som sällan känner mig bortkommen, tappade nästan talfrörmågan. Jag tittade ner i tekoppen och svarade lite försynt att jag mest var där för att personalen var så trevlig. Vi skrattade båda två och han satte sig vid bordet intill. Han hade en sån där sexig brytning och förklarade att han var från Nya Zeeland.
Vid den tidpunkten kände jag mig riktigt fånig, ungefär som en skygg fjortonåring. Det hämmade dock inte honom, för han pratade på om än det ena och än det andra.
Fan att jag alltid ska vara i en sådan svacka när jag träffar på sånna godingar.
Han sa att han fikade där flera gånger i veckan, vilket barndomskompisen senare intygade.
Innan han gick, log han sitt tilldragande leende, och sa vi ses igen, hejdå.
Den här mannen måste jag träffa ännu en gång.
Det bara är så.
Stegen var lätta på vägen hem. Och jag var glad. Glad och upprymd.
Allt eller inget
Jag hade tänkt mig en nystart, pga diverse påhopp men har nu kommit på andra tankar.
Till er som har raderat min länk....Gör en ny.
I´m back!!!!
Jag har under en väldigt lång tid mått väldigt dåligt på grund av diverse händelser i min familj. Händelser som utspelades för 10 år sedan, händelser som utspelades i julas, ja, händelser som i stort sett präglat hela mitt tonårsliv.
Det handlar om medberoende. Relationer mellan tre systrar. Matmissbruk. Om känslan av att aldrig räcka till.
Man skulle kunna säga att det är det jag tampas med, dag ut och dag in.
Detta är min sista kamp. Det är den här gången jag har hamnat rätt. Det är den här gången jag lyckas.
Det har hänt en hel del sen jag pausade här i bloggvärlden:
? Jag har köpt en skitmysig lägenhet än mer centralt än jag bor nu.
? Myran, mitt nya pudeltillskott, har hunnit bli över tre månader.
? Det har eventuellt skitit sig med mitt rosa jobb.
? Jag har inte särskilt bra kontakt med mina systrar.
? Min ekonomi har havererat.
? Jag har köpt en spy-inningcykel.
? Jag har fått några nya vänner.
? Jag fick en symaskin i julklapp.
? Två av mina bästa vänner har flyttat till Sigtuna.
Imorgon bitti hägrar öronakupunktur, det är med andra ord dax för kudden nu.