Mannen i någon annans liv
Å jag är bloggsugen ska ni veta.
Den här veckan har jag tragiskt nog insett (igen) att jag är född fel årtionde.
Jag borde vara född 1970. Åtminstone i krokarna. Hade jag varit det så hade jag fångat min själsfrände och levt lycklig i alla mina dagar nu kan man säga.
Inte suttit bitter och förbannat mig över att karln har fru, barn och en jävla hunduppfödning.
Att åldern inte har någon betydelse kan vi diskutera. Länge å väl. En sanning med modifikation.
Vi får väl vara varandras spegelbilder på håll sådär.
För jag har aldrig någonsin träffat någon som är så lik mig. Det är knappt så jag kan tro det är sant. Men det är sant.
Jag vet inte varför jag har börjat yra om det här. Kanske satte den gamle K griller i huvudet på mig i midsomras genom sätta in storstöten.
Rak i ryggen dissade jag fanskapet. Med lite efteråtsångest ska tilläggas. Men ändå.
Jag borde sova men ändå inte. Det är nattvecka och detta är den enda kvällen jag är hemma. Jag har det så glassigt på mitt jobb annars att jag bor i en kollegas husvagn.
Se så lyxigt....
