drogen

Jag tycker inte om det här.
Precis som sist, när jag kände mig vilse och inte visste vad jag skulle göra, snokar jag runt på polisen.se.

I går morse var jag hos min hjärnskrynklare.Det var en väldigt intressant timme.
Hon frågar om det känns bra att gå hos henne och jag svarar ja. Jag vet inte varför. I och för sig så känns det ju inte dåligt, men jag har ju diverse synpunkter på hur hon är och hur hon går till väga.
Hon är en liten späd kvinna med krokrygg och hennes hår är stort och kort, fast ändå långt. Det ser ut som om hon fick en elstöt precis när hon sprayade håret och sedan hann hon inte fixa om det.
Hon har flera gånger gjort mig medveten om att kroppen talar sitt tydliga språk och att hon, väldigt ofta, läser av kroppspråket.
Igår var jag lite full i fan och tänkte kolla hennes reaktion när jag berättade om min numera arbetslösa situation.
Det var intressant.
Jag såg hur hela hennes kropp reagerade och hon blev väldigt förvånad, men när hon frågade vad som hänt, var hon lugn som en filbunke.
1-0 till mig.

Resten av timmen, medan jag malde om mitt liv och mina tankar tänkte jag hela tiden på mitt ansiktsuttryck, hur mina armar låg och vad jag gjorde med benen.

Att sitta och tänka på dessa saker gör att jag på något vis känner mig lite obekväm.
Visst -vem som helst vet att psyktanter och psykgubbar tittar på kroppsspråk och sånt. Men från att tänka på det till att påpeka det, ett flertal gånger, är skillnaden väldigt väldigt stor.

Idag kan nog majoriteten av det svenska folket skriva under på att det har varit en riktigt härlig dag.
Jag, pudlarna och mamma har spenderat den på mitt smultronställe, i sommarstugan vid havet. En dag då jag förenat nytta med nöje.
Jag är ju en hejjare på att måla nu mera, så med penseln i högsta hugg målade jag enh hel del virke till den nya kåken, medan min bleka kropp gonade sig i solen.
Resultatet blev: gröna plankor och en röd kropp.

Nu sitter jag bara här och fördriver tiden, för egentligen ska mellanpudeln badas....