Mannen i någon annans liv


Å jag är bloggsugen ska ni veta.


Den här veckan har jag tragiskt nog insett (igen) att jag är född fel årtionde.
Jag borde vara född 1970. Åtminstone i krokarna. Hade jag varit det så hade jag fångat min själsfrände och levt lycklig i alla mina dagar nu kan man säga.
Inte suttit bitter och förbannat mig över att karln har fru, barn och en jävla hunduppfödning.
Att åldern inte har någon betydelse kan vi diskutera. Länge å väl. En sanning med modifikation.

Vi får väl vara varandras spegelbilder på håll sådär.
För jag har aldrig någonsin träffat någon som är så lik mig. Det är knappt så jag kan tro det är sant. Men det är sant.

Jag vet inte varför jag har börjat yra om det här. Kanske satte
den gamle K griller i huvudet på mig i midsomras genom sätta in storstöten.
Rak i ryggen dissade jag fanskapet. Med lite efteråtsångest ska tilläggas. Men ändå.

Jag borde sova men ändå inte. Det är nattvecka och detta är den enda kvällen  jag är hemma. Jag har det så glassigt på mitt jobb annars att jag bor i en kollegas husvagn.
Se så lyxigt....




Principer up my ass

Mitt hjärta tar ett extra skutt varje gång han kommer på tal. Jag blir så där löjligt glad.
En massa varför utan svar intar min hjärna.
Just nu är jag gräsligt less på mina präktiga principer.


Jag är inspanad

Riktigt ordentligt. På jobbet.
Inte av chefen den här gången.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till saker och ting. Det kan bli trevligt men just nu känns allt bara så fånigt och  motbjudande.

För övrigt har jag hjärtesorg.
En av mina abosluta favoritmänniskor har lämnat jordelivet.

Jag är inte hans baby

Jag finner inte många situationer jobbiga. Åtminstone inte om personerna runt om har glimten i ögat. Men när chefen börjar kalla mig för baby istället för mitt riktiga namn -då vet jag att mina skämt har gått över styr.

Lycklig singel...eller!?

Att läsa tidningen på morgonen är något jag så gott som alltid gör. I lugnan ro svalnar gröten och jag håller mig uppdaterad om vad som hänt här i krokarna.
De två senaste mornarna har jag för ovanlighetens skull satt frukosten i halsen. Jag har hostat lite, beskådat bilderna och i mitt stilla sinne funderat ett slag.
Vigsel.
Det känns så avlägset.
Sekunden senare har bitterfittan vaknat till liv för en sekund eller två. Hallå! Mitt mansfolk har gift sig med någon annan!!!!!!!!
Det handlar om människor som tillfredställde mig på diverse sätt, för många, många år sedan. För gamla för mitt, då, bultande tonårshjärta. Såklart.
Den ene, en hårt arbetande man som jobbade på företaget där jag hade praktik under gymnasietiden. Charmig som satan med exakt min typ av humor. Vi gillade varandra helt klart. Att inleda något seriösare med en praktikant hade han testat förr. Ingen höjdare enligt högre instans. Givetvis inget han skulle testa fler gånger.
Dessutom var jag ju en ung flicksnärta på den tiden. Han hade rest jorden runt  tre varv och levt loppan, jag hade precis börjat gymnasiet, sett några bananodlingar i Thailand -på sin höjd.
En flirt. Det var allt det var. Eller inte var.

Den andre...
En biffig sak med mörkbruna ögon. Någon jag var hemligt förtjust i. Allt var ju hemligt då. På den tiden.
När man var fjorton. Vi kände inte varandra. Jag hade fått hans nummer av en kompis, kompis. Han langade hembränd sprit till oss.
Bussig kille.
Åtminstone tyckte vi det då.

Hur som helst har det lovat att leva med en och samma kvinna i resten av sitt liv.
Den kvinnan är inte jag....för jag är ju lycklig singel.... -eller!?

Lyx i Helsinki

Jag har fullt av "hårstickor" mellan fingrarna. Det gör galet ont och är skitsvåra att få bort.
I natt blir det första natten   nya lyan, trots att första festen gick av stapeln i går.
Det är dock forarande lite kvar att göra. Lister och persienner i kök och vardasgsrum, sovrummet är i stort sett inte påbörjat, så nu sover vi i vardagsrummet.

Det har hänt mkt sen sist. Jag å min kära kollega Bir-shit har till exempel varit på konferenskryssning till grannlandet i öst.
Det var en väldigt rolig kryssning, vi var 103 personer i sällskapet men jag och Bir-shit var utan tvekan de mest frisläppta -tillsammans med ett par från Göteborg (en gammal melodifestivalsdeltagare och en teknikgalning).
Efter sex vita månader kom det väl till pass med en gratis kväll i baren, så jag tackade ja till några drinkar och blev lite gladare, lite snyggare, lite surrigare och mycket tröttare. Men man måste väl passa på när någon artig man så generöst öppnar plånboken.

En stackars ung grabb med den allra bredaste norrländskan, slog följe med paret från Göteborg under kvällen. När jag och min kollega hamnade vid samma barbord som dem, förpassades snart ynglingen till mig.
Han hängde inte alls med i mitt snack och var allt för blyg, för att inte rodna vid mina skämt med sexuella anspelningar.
Jag och Bir-shit tröttnade snart på barhänget och bestämde oss för att gå tidigt till hytten.
Trots det missade vi såklart frukostbuffén...och det var inte mitt fel.

Dagen i den finländska huvudstaden innebar en del låtsasshopping och lunch på den absolut lyxigaste restaurangen jag någonsin ätit!! Där serverades anka som kokat i exakt 12 timmar!!
TACK STAFFAN!
Den andra kvällen på båten var jag och Bir-shit betydligt mer taggade på party.
Å som vi dansade....alla möjliga tänkbara (och otänkbara) stilar avverkade vi under natten.
Framåt morgonkvisten vinglade den stackars grabben, med den breda norrländskan, med oss ner till vårat däck.
Men att prata och att ligga är två helt skilda saker. Att dansa och ligga är också två helt skilda saker. Vi låste dörren medan han hämtade tandborsten....(hmm?) och öppnade aldrig igen.
Morgonen därpå lyckadses vi masa oss upp till frukosten men stämningen när vi satt vid frukostbordet var minst sagt låg.
Lägre blev den när ynglingen kom flinandes och slog sig ner...




Ovanstående inlägg skrev jag för en dryg månad sedan, men jag hade inte hjärta att låta bli att publicera det.


Idag är jag ledig-ledig för första gången på evigheter.

Visst har jag varit ledig emellanåt tidigare också, men fullbokat ledig.
Jag har inte särskilt mycket flyt just nu. Det mesta går faktiskt käpprätt åt skogen.
image209
Trots det har jag huvudet ovan ytan och känner mig positiv för det mesta. Kanske beror det på att jag i största möjliga mån packar ner skiten och försöker att inte tänka så mycket på det.

Något komiskt kan det vara att ha oflyt också.
I måndags skulle jag försöka montera en spegeldörrsgarderob. Piece of cake kan man tycka. Nej nej, inte för mig.
Jag lyckas på något mysko vis tappa taget om överdelen 2 meter upp och få den rakt i pannan.
Chock -svullnad -is -yrsel -illamående -sängliggande.
AJ.
Nu går jag runt med en bula och börjar bli lite blå.

Ska strax bege mig iväg och hälsa på mormor. Göra lite fint vid hennes sten och plantera någon blomma. Ibland saknar jag henne bara så mycket.


Vad är otrohet?

Var går gränsen för otrohet?

Eller ska man kalla det svek, om man inte är ett "uttalat" par?
Den meningen har ockuperat min hjärna den senaste veckan. 
Jag blir skvatt galen av att inte få någon rätsida på detta!



image196

Den ena dagen är aldrig den andra lik

Förutom öronakupunkturen, var gårdagen var rena bedrövelsen. Tårarna rullade sin strida ström och droppade från hakan ned på min randiga tröja, mest hela dagen.
Jag lunchade på stan med flickorna men kom aldrig ur min bubbla, jag sjönk längre och längre ner i dyn.
Hela dagen förflöt i tårarnas tecken.

Jag vaknade i morse med samma känsla. Här hemma är stämningen inte alls vad den en gång var. Nu är den stel och tryckt.
Jag knatade i väg till stans Chocolatería där barndomsvännen jobbar. Inget går upp emot en god kopp te och lite skitsnack när man känner sig som mest miserabel.
Bäst jag satt där i skinnfåtöljen och smuttade på mitt te, dök en lång och ståtlig man upp. Mörkt snaggat hår, vackra mörka ögon och ett enastående leende.
Han tittade på mig och språkade lite om det goda kaffet som finns på det här cafeet.
Jag, som sällan känner mig bortkommen, tappade nästan talfrörmågan. Jag tittade ner i tekoppen och svarade lite försynt att jag mest var där för att personalen var så trevlig. Vi skrattade båda två och han satte sig vid bordet intill. Han hade en sån där sexig brytning och förklarade att han var från Nya Zeeland.
Vid den tidpunkten kände jag mig riktigt fånig, ungefär som en skygg fjortonåring. Det hämmade dock inte honom, för han pratade på om än det ena och än det andra.
Fan att jag alltid ska vara i en sådan svacka när jag träffar på sånna godingar.
Han sa att han fikade där flera gånger i veckan, vilket barndomskompisen senare intygade.
Innan han gick, log han sitt tilldragande leende, och sa vi ses igen, hejdå.
Den här mannen måste jag träffa ännu en gång.
Det bara är så.
Stegen var lätta på vägen hem. Och jag var glad. Glad och upprymd.

Pudelvalparna 1 vecka! Är dom inte helt underbara!?

DSC00095.jpg
Pudelvalparna 1 vecka!
Är dom inte helt underbara!?

K

Den olyckliga kärleken

image163

En singelkvinnas vardag

Hej! -Du där!
En kille med en schäfer haffar mig. Jag vänder mig om och tittar på honom.
Hjärtat slår fyra extraslag inom loppet av ½ sekund.
Jävlar vad karln va lik Mr Green. En kopia med kort hår. Jag dog nästan.
När jag hade hjälpt honom till rätta, kände jag mig fortfarande lite skakis. Löjligt kanske, men jag var så oförberedd.
Och var inte det där Mr Greens brorsa, ja då vet inte jag!!

Det var mycket karlar på tapeten igår.
Jag och chefen åkte till köpcentret tre gånger inom loppet av en timme.
Butiksfasaden ska målas om. Den rosa arbetsplatsen ska bli än mer rosa.
På färgavdelningen fick vi först hjälp av en helt okej kille. Den andra snyggingen hade fullt upp med sitt. Han höll sig dock i vår närhet. Vi spanade.
När vi kom tillbaka till butiken med 17 dunkar fasadtvätt kom vi på att vi borde ha köpt en provburk med rosa färg. Vi hoppade in i chefens läckra Lexus igen och stegade snart fram till färgdisken igen.
Där stod han. Den solbrände, väldtränade, glade, skämtsamme läckerbiten.
han blandade våran färg. Jag och chefen flirtade för allt vad vi var värda -han flirtade tillbaka. Men jäklar vad nervös han blev efter en stund =)

På eftermiddagen fiskade jag lite efter info om läckerbiten. Jag har ju mina källor. Han hade ett ganska charmigt namn men pojken var bara NITTON år.
Chefen insåg att hon skulle byta ner sig 18 år, om hon skulle byta bort Dalmasen som är sex år äldre än henne.
Men... WTF chiiiiiifen!!
Sen när hade åldern betydelse!?


Karlar och problem

Han har sabbat sitt liv. Igen.
Peppning ala E.
Och jag involverar mig.
Som vanligt.
Men vi är vänner. Vänner ska man hjälpa.
Problemet är bara att när han "går under isen" nästa gång, släpper han aldrig min hand.
Därför får han inte hålla den.
Jag är fan rädd. Jag är livrädd för att han ska sylta in mig i sin skit så att jag aldrig kommer upp igen.
Det skulle kunna hända. Det FÅR inte hända.

Jag fryser.
Ikväll hade jag power yogapremiär efter sommaruppehåll och diverse sjukdomar. Så välbehövligt för min arma kropp. Gjorde slag i saken och beställde en ny yogamatta, höstterminen till ära.


Nu har jag skrivit - raderat - skrivit -raderat.
Jag kan inte formulera orden till meningar.

Jag önskar att någon kunde ligga bredvid mig i natt. Någon jag kunde prata med.
Om livet. Om döden. Om kärlek. Om hat.
Min önskan kommer delvis att slå in.
Jag kommer att få sällskap i sängen.
Men mina funderingar kommer att eka mellan fyra väggar. För hundar kan inte prata.


En vek, feg tönt

Det är många tankar som cirkulerar i mitt huvud just nu.
Intresserad, inte intresserad?
Desperat? Kärlekskrank? Uppmärksamhetsabstinens? Sexuellt frustrerad?
Ehh? Jag vet inte. Ja, ja, ja, ja!

Jag skäms faktiskt över mina tankar. Hur jag resonerar kring det här. Det tillhör inte vanligheterna. Jag står alltid för mina känslor och åsikter och skiter i vad andra tycker och tänker, men vad nu?
Jag är så irriterad på mig själv för att jag över huvudtaget ger dessa störda tankar näring. För det är störda tankar. När man sätter sin egen vilja i andra hand, på grund av vad andra kanske, eventuellt tycker.
Det är dårskap av högsta kaliber!! Jag sysslar inte med sånt.
Inte i vanliga fall.
Nu gör jag det.
Vad hände? Hur blev det så?
Halva jag vill trotsa idiotin, medan andra halvan, vill trippa runt på tå och vara så där vek, feg och töntig. Den trotsiga sidan vill bevisa att jag fullkomligt skiter i omvärldens åsikter, medan den dåraktiga sidan insisterar på att  andras tyck och tänk, faktiskt är värt mer än mitt.

Jag har aldrig gjort det förut, jag vill aldrig göra det igen.
De säger så klokt, att en gång är ingen gång, låt mig då gå min egen väg och slippa vanvettet.

Eg

Egentligen hade jag ju velat träffa Mr Green i helgen....inte åka bort.... buhu

Jag har aldrig...

Har varit på födelsedagsfest nu. Kom precis hem. Tog bilen så jag hade en anledning att inte bli övertalad att dricka och gå ut. Jag har ju tandläkartid tidigt imorgon bitti. Å jobb. Å Singöresa.
Kände mig verkligen gammal, trots att flicksnärtorna inte var särskilt många år yngre än jag.
Vi skulle äta tacos, dricka bål och leka "jag har aldrig".
Jag avskyr den leken. Vem bräcker vem?
Vem har knullat flest killar? Vem har testat den mest avancerade ställningen? Vem har haft gaysex?
Någon sa: "Åhh, det är så kul när det är lite nya folk med"
Vill någon veta vad jag har för sexuell erfarenhet är det bara att fråga. Jag behöver inte leka någon lek för att berätta sånna saker. Jag behöver framför allt inte vara full.
Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen eller är jag bara tråkig?


Ännu har jag inte bränt mitt gröna skepp...


Sen vill jag beklaga mig lite också.
Alla djävlar säger att pudlar är så fula. Hur kan dom säga så?
Sen när de träffar min godbit så är de så pluttinuttiga sååå. Ojojoj, jo, hon var ju jättesöt men hon ser inte ut som en pudel.
Nähe!? Hur ser en pudel ut då undrar jag?!

image58

Jag vill

Ledighetsdag igen.
Var uppe med tuppen och tvättade, gick långpromenad med hundarna och åt frukost i lugn och ro. Solen ler mot mig idag också. Jag mår ganska bra.

Surfade runt och kollade på resor. Fan, jag blev så fruktansvärt resesugen. Japan, Kina, jag vill. Nu.
Så svårt är det faktiskt inte att spara lite pengar. Det gäller att bestämma sig bara. Jag ska förankra mina ideer hos min resekompis S och se om jag får någon respons.

J ska ha sitt jobb här på after work i eftermiddag. Det kommer en goding som jag vill ha. Men det känns som om jag inte ska involvera mig med Js arbetskamrater. Dessutom har jag ju Mr Green. Eller inte.
Jag blir tokig av fjolliga sms-utbyten. Hur vore det om folk talade klarspråk?

Ikväll är det yoga och sedan bär det av på födelsedagsmiddag i mina hemtrakter. Det blir säkert utgång, men jag funderar på att hålla mig i skinnet och gå hem tidigt. Jag ska ju till Singö och Åland i helgen, då blir det säkert vin och sena kvällar så det räcker och blir över.
Hur var det med den vita månadades vara eller icke vara!?

Så stod han där...

...utanför min port, denna fördjävliga morgon när jag skulle baxa mig till jobbet.
Den charmige Mr Green, med de stora blå och det ostyriga håret. Gissa om jag fick en chock.
Vi surrade lite. Jag sprang upp och hämtade hans mobil, han erbjöd mig skjuts, men jag mitt nöt, avböjde.
Jag svävade till jobbet. Kände mig plötsligt väldigt glad och lättsam.

Synd bara att underbart är kort.

Jag är tillbaka i morgonens tillstånd.
Mungiporna vid fotsulorna, tårar rullande längs kinderna, illamående och näst intill kräkfärdig.

Mera Mr Green till E.
NU!

Mr Green

Min måbrakompis X undrade i veckan om jag inte skulle "hänga på" den vita månaden. Det lät bra. Jag skulle sannerligen behöva sanera min kropp från alkoholhaltiga vätskor. Fy fan, vad mycket sprit det har blivit på senare tid.
Det såg länge ut som att den här helgen kunde bli en bra start. Men som jag skrev igår -vin på Brända, öl på balkongen... Det kunde ju bara sluta på ett sätt.
Utgång.
Fylla.

Idag mår jag verkligen som jag förtjänar. Riktigt jävla ap-bakis är vad jag är.
Men det var kul igår. Dansade som en galning och så träffade jag karln med den gröna munkjackan. Han som vi träffade vid natt-mat-palatset förra helgen. Härmed kallar jag honom Mr Green. Han är hur charmig som helst med sina stora blå och sitt ostyriga hår.
Vad hände med alla brunögda charmörer!?
Han hånglade på mig. Det fick han så gärna.
Han sov bredvid mig. Det fick han så gärna.
Närhet.
Det luktar Mr Green om min kudde. Det luktar gott.
Ni får säkert höra mer om honom. Om inte annat för att han glömde sin mobil här.

----------

Har precis klivit ur sängen och mår nu förhållandevis bra. Har fått några köttbullar i magen och druckit lite vatten.
Jag skulle inget hellre än att gå ut en sväng. Men jag har ingen hemnyckel så gör jag det, förblir jag ute tills J behagar komma hem.
Nyckeln försvann när jag och tremänningen lekte hemmafixare. Så irriterande.Särskilt eftersom porten låses klockan sex.

Imorgon är det måndag igen. Tiden bara försvinner. Till helgen ska hela familjen till Singö och träffa Jonas familj. Familjesammankomster är trevliga. Tanken är att vi ska åka en sväng till Åland, käka god mat och ha det bra.
Sen är det bara en vecka kvar till Londonresan. Jag ser fram emot den nu. Så mycket.
Vi blir fyra tjejer som åker.
Jag är jättesugen på att åka en sväng till Bournemouth också. Hälsa på, på Manchester Hotel, ta en öl på Moon In The Square, picknicka i ballongparken, njuta av utsikten från piren. Shoppa.
Minnas. Njuta. Vara.

image50

Sms-besvikelse

Det pling-plongade just i min mobil.
Pirr i magen.

Besviken.

Ikväll blir vi bara tre.


image43

Rysslandsledig

Träskorna blir snart pianoklinkarna. Som jag nämnt tidigare; hellre dygnet-runt-piano än sexlekar om kvällarna. Jag blir faktiskt riktigt imponerad. Det låter skitbra!!
Vad som inte låter lika bra är Sputniks eländiga skällande så fort det låter i trapphuset. Imorgon får han lämna stadshundslivet och bli kennelhund igen. Jag måste stå på mig!

Fick ett stort kuvert i brevinkastet i veckan. Mitt namn var textat med en trivsam handstil. Jippi! Post, nej jag menar brev!!!! BREV. Jag hade några ideer om vem som kunde vara avsändare.
Drömma kan man ju alltid.
Det är inte ofta man får brev nu mera. Mest räkningar. Kanske något vykort emellanåt också.
Sprättade kuvertet med fingrarna.
Skymtade något rosa....spänningen var olidlig!
.....ett nyhetsblad från en organisation som jag är kontaktperson för här i stan. Snacka om antiklimax.
Enorm besvikelse.
Gah.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Att någon skulle skicka ett brev till mig!? Hallåja. Vykort. På sin höjd.

Den här veckan blir det förmodligen mycket ledighet. Ryssarna är ju här och hälsar på hundtrimmerskan jag jobbar hos. Ganska skönt. Man hinner fixa lite här hemma då också. Kanske rent av kan träffa någon kompis och luncha.

Nu ska jag titta till min fyra kiloskassler i kylskåpet....ja, fyra kilo. Det var ju billigt....

Tidigare inlägg