Slösurfa

Efter ett par lediga dagar med fullt betald lön är det åter igen dax att slita för brödfödan. Nytt jobb. Ny produktion.
Denna gång på närmare håll.
Pudlarna har lämnats hos mor och far i sommarstugan och här hemma är det väldigt ensligt.
Jag borde passa på att måla balkongdörren och en del annat som inte kan målas, när doggarna styker omkring med sina monsterpälsar.
Kruxet är att latmasken har slagit till. Värre än någonsin. Jag är så slö.
Jag kanske fortfarande njuter av helgens utställningsframgångar. För jäklar vad det gick bra!
Båda tjejerna placerade sig som fjärde bästa tik. I olika klasser såklart.

Som pudeltjej har jag en säregen passion för pudeluppfödares hemsidor på nätet. När andra betraktar diverse klipp på youtube, klickar jag omkring i cyberspace hundvärld. Egentligen ger det mig inte särskilt mycket, men trots det kan jag avvara flera timmar till att slösurfa på just sådana sidor.
Det som förvånat mig en del på senare tid, är att några av mina foton från utställningarna förra sommaren, florerar flitigt på ett flertal hemsidor.
Det känns konstigt.
Mina bilder.
Kända i pudelsverige.

Nu måste jag verkligen få något gjort här hemma.

Polisen.se

Sinnestämningen har varit lite lägre nu i snart en vecka. Även om det känns positivt och hoppfullt titt som tätt så känns ändå allt lite mörkare och dystrare.

Jag tycker inte om det här.
Precis som sist, när jag kände mig vilse och inte visste vad jag skulle göra, snokar jag runt på
polisen.se.

I går morse var jag hos min hjärnskrynklare.Det var en väldigt intressant timme.
Hon frågar om det känns bra att gå hos henne och jag svarar ja. Jag vet inte varför. I och för sig så känns det ju inte dåligt, men jag har ju diverse synpunkter på hur hon är och hur hon går till väga.
Hon är en liten späd kvinna med krokrygg och hennes hår är stort och kort, fast ändå långt. Det ser ut som om hon fick en elstöt precis när hon sprayade håret och sedan hann hon inte fixa om det.
Hon har flera gånger gjort mig medveten om att kroppen talar sitt tydliga språk och att hon, väldigt ofta, läser av kroppspråket.
Igår var jag lite full i fan och tänkte kolla hennes reaktion när jag berättade om min numera arbetslösa situation.
Det var intressant.
Jag såg hur hela hennes kropp reagerade och hon blev väldigt förvånad, men när hon frågade vad som hänt, var hon lugn som en filbunke.
1-0 till mig.

Resten av timmen, medan jag malde om mitt liv och mina tankar tänkte jag hela tiden på mitt ansiktsuttryck, hur mina armar låg och vad jag gjorde med benen.

Att sitta och tänka på dessa saker gör att jag på något vis känner mig lite obekväm.
Visst -vem som helst vet att psyktanter och psykgubbar tittar på kroppsspråk och sånt. Men från att tänka på det till att påpeka det, ett flertal gånger, är skillnaden väldigt väldigt stor.


Idag kan nog majoriteten av det svenska folket skriva under på att det har varit en riktigt härlig dag.
Jag, pudlarna och mamma har spenderat den på mitt smultronställe, i sommarstugan vid havet. En dag då jag förenat nytta med nöje.
Jag är ju en hejjare på att måla nu mera, så med penseln i högsta hugg målade jag enh hel del virke till den nya kåken, medan min bleka kropp gonade sig i solen.
Resultatet blev: gröna plankor och en röd kropp.

Nu sitter jag bara här och fördriver tiden, för egentligen ska mellanpudeln badas....

     


Var jag kåt?

-Kåt på uppmärksamhet, eller blev jag inspirerad av stämningen på stan?
När bussen närmade sig hållplatsen i centrum kryllade det av människor i och runt stadskärnan. Skyltfönstren var fyllda till bredden med julkollektioner och ett fönster skyltades med levande flickor, som vinkade till personerna som passerade.
Politikerna säger att detta är Sveriges julstad! Tja, nog kände vi stämningen när vi klev av bussen, pudeln och jag. Jag rycktes med, och Sikla fick på sig sin tomteluva snabbare än kvickt. Därmed var vi också ett litet jippo där vi gick genom stan, påväg hem.
Både vuxna och barn pekade på oss och pratade glatt om hunden med luvan. Tomtens hund.

Helgen har förflutit i ett nafs. Tiden går galet fort.
Jag har hängt ute på jobbet för att hålla näsan ovanför vattenytan. Just nu är det inte mycket som får bägaren att rinna över. Så när jag klämde pudelns tass i den tunga garagedörren och när sedan bilens dörr pajade och inte gick att stänga var tårarna inte långt borta.
Tur är väl att Sikla (pudeln), har skött sig exemplariskt och igår sålde hon 5 stycker tomteluvor helt själv. Hon behövde bara vara den sociala och trevliga hund hon alltid är.

Snart ska jag bege mig och titta på en lägenhet. En etta, långt mycket mer centralt än jag bor nu. Men som jag sagt tidigare -en etta. Nej tack.
Sedan blir det dagens dos av träning. Gymmet väntar.

Kärt barn...

...har många namn...
Men vad ska min tös heta?
Förslag någon?

image177

Tvåa

Jag vet inte om man kan skylla misslyckandet på Therrorese. Hon höll nämligen tummarna så de blev blå, kanske trodde domaren därför att det var en blå rosett vi ville ha.
Så det fick vi.

Min utställningskompis plockade upp mig utanför på gatan klockan åtta i morse. Stressad som få, packade jag in utställningsprylarna i bagageluckan och sjönk ner i framsätet.
Vi var laddade. Det kändes bra.

Storpudlarna var först ut i ringen.
Vi placerade oss alldeles vid domartältet och hörde därmed domarens bedömning på samtliga hundar, medan vi klippte och fixade vår egen stjärna.
Jag insåg snart att det skulle vara svårt att få till ett första pris. Storpudel på storpudel åkte ut med en tvåa. Hoppet hade inte gett vika än, så med gott mod entrade jag ringen.
Älsklingspudeln skötte sig galant men nedslagen var förmånga, och vi fick ett andra pris.


Annars har sviterna efter onsdagens ångestattack gett efter en aning.
Jag har inte varit riktigt okej, men det börjar bli bättre.
Emellanåt börjar ett blogginlägg ta form i huvudet, men när jag slår mig ner här vid datorn, kraschar hjärnkontoret.
Det har hänt både roliga och tråkiga saker.
Ibland undrar jag om det verkligen är jag, E, som får ha sånt flyt. Men skeppet är inte i hamn än. Jag blir ju fortfarande bogserad.
Inga fler stormar nu, så ska jag snart knata vidare på torra land. Och då, kanske med ett eget företag. Åtminstone med en anställning.


Knip!

image161

Jag kommer att vara galet nervös.
Ni håller väl tummarna för att vi får mer än ett 1:a pris imorgon!?

Min kung

image37

Gårdagen

Ja, gårdagen försvann i ett nafs. Men trevligt var det. Vi hade bara bokat in en kund under dagen så vi kunde mingla och bara njuta av att allt var klart.
Jag besökte mor och far på morgonkvisten igår och lämnade Sikla där. Tänkte att det kunde vara skönt för henne att få lite extra uppmärksamhet, nu när Sputte också tar lite av min tid.

Morsan och farsan kom såklart till invigningen och därmed blev Sikla kvar på jobbet. Mingelmästarinnan skulle jag kunna döpa om henne till. Jäklar vad hon trivdes.
Vid tre började jag så smått plocka ihop mina saker och tänkte bege mig hemåt. Skulle bara ta med mig några hundar ut på rastning först. I och med det blev jag kvar några timmar till... Jesse, pudelgrabben av alla pudelgrabbar, kissade såklart  min mingelmästarinna.
Min fyra timmars arbetsdag blev snabbt till sju. Det var bara att bada, föna och frisera fröken pudel!

Gert och Tanja drog faktiskt lite folk, belive it or not.
När Gert hälsade på mig kändes det så jäkla bekant så jag undrar om jag inte har hälsat på honom förut. Men jag tror inte jag har det. Deja vu. Läskigt.

Somnade som en klubbad oxe 19.57 igår kväll. Det lustiga var att jag vaknade 7.57 imorse....

Jag och J håller på och organiserar smeknamnen på våra ragg genom tiderna. Det blir en ganska rolig lista. Jag kanske publicerar den här så småning om.

Jag är oförskämd

Vi har fått myror inne. JÄVLA SATYG! Sånna där små svarta äckliga mångbenta saker som kryper omkring på mina barfota fötter och nyps.
Surt uppvaknande vill jag lova. Inte nog med att myrorna huserade på varje centimeter av våra golv! Sputte hade skitit på den vita mattan igen. Det spelar fan ingen roll hur ofta man går ut med honom, eller hur många gånger han skiter ute. Han skiter inne vilket fall som helst. Det är på ren djävulskap. Måtte Evita börja löpa snart så jag har en anledning att återlämna honom till chihuahuaflocken.
Egentligen vill jag inte erkänna det här men det fanns faktiskt en bra sak med myrorna. Det var att det blev diskat. Nu är det diskat så nu finns ingen bra anledning.

Gårdagen var ljusare än måndagen. Har varit uppe tidigt flera dagar nu och varit å tränat. Det behövs. Fan chokladträsket tog kål på allt vad träning hette. Man kan säga att träningen har legat så gott som på is sen i februari. Skrämmande. Nu är jag dock tillbaka och det känns bra.

På jobbet har det varit mer eller mindre hysteri i flera veckor nu. I går hade vi 18 hundar på trimmet samtidigt. Helt sjukt.
Efter ett ihärdigt rustande och fixande har vi idag invigning av Jennys nya hundcafé. Kan ni tänka er att Gert Fylking kommer och inviger det hela. Hallå! Någon lite roligare kändis hade de väl kunnat skrapa fram....! Icke. Tanja och Gert var det.
Folk lär ju köa hela vägen från stan för att få en skymt av karln!

Jag har fått saxen nu. Pudelsaxen för 690 kronor. Som hittat. Eller inte. Att saker och ting ska vara så dyra. Ja menar en jäkla sax för närmare tusen spänn. Sanslöst. Men jäklar i mig vad bra den är!



Lyssnar sönder smileskivan nu. Den går om och om igen. Alla sätt att få mig att le är bra.

Igår nämnde S något om att lönen snart finns på var mans konto.
Inte på mitt då såklart. I min tankspriddhet har jag glömt att lämna in den sk närvaron till Försäkringskassan, därmed inga pengar. Great E! Jag är så van att få sjukpenning att jag helt förträngt att jag numera har rehabiliteringspenning. Rehabiliteringspenning betyder närvaro. Närvaro betyder att jag glömmer. Fyllde i lappen strax före midnatt igår och traskade iväg till Fks brevlåda i ren ilska! Nattpromenad i stan. Fick rensa huvudet på köpet. Fick längta till havet också. Havet är fantastiskt. Jag älskar doften....

Medan jag knallade till Fk och tillbaka satt S här hemma och bokade Londonresan.
Jag skäms över min likgiltighet. Här blir man bjuden på hotell och grejer i London och jag orkar inte ens yttra mig i fråga om datum osv.
Men så är det. Jag har ingen lust. Jag känner inte alls för att bege mig ut på strapatser i främmande land. Inte just nu. S såg det på mig och frågade om jag verkligen ville. Jag sa som det var. Att jag just nu inte har lust till någonting, men om en månad är saker och ting säkert annorlunda.
Nu är det bokat och klart.
Jag får så lov att rycka upp mig. Resa är ju kul. Resa är ju det bästa jag vet!

Igår hade vi ännu en kväll på sex- och samlevnadsbalkongen. Det är så underbart när man kan sitta ute och snacka skit utan jacka, till midnatt. Idag är inte vädret lika angenämt. Regn och rusk.

Nu är det dax att ta tag i saker och ting. Typ rasta hundar, klä på sig, borsta tänderna, packa väskan och bege sig till jobbet.

Ha en skön dag!

Döden och Sputnik

Jag har en del rutiner när jag läser morgontidningen.
Alla rubriker ska läsas. Sen ska någon artikel kanske skummas igenom och helst ska jag ha någon att läsa högt för. Insändarrubrikerna måste jag läsa och irritera mig över. Dödsannonser och kontaktannonser måste jag också läsa. Sen om jag hinner så läser jag horoskopet med.
Tidningen måste bläddras igenom helt även om jag inte hinner läsa något alls.
Idag åt jag och S frukost på gymmet och läste tidningen där. En 25årig tjej dog förra veckan i en ridolycka Läste hennes dödsannonser och fick en sån läskig rysning från topp till tå.

Det liv är icke längst
som längst har varat
Den leva längst
som fyllde livet bäst
Den är ej rikast
vilken mest har sparat
Nej, den är rikast
som har givit mest.

Det är så sant. Att sånna kloka saker ska stå i dödsannonser.



image28


Här är min nya beundrare i karlaskaran. Sputnik "Sputte". Vi ska dela säng i natt. Om inte en tikpudel gills, så gills väl ändå en Chihuahua!? Hane till på köpet.....

Snart är jag sömmerska

Imorse när Sikla gav sig till känna ville jag verkligen inte vakna.  Jag minns inte riktigt när jag sov så gott och hårt sist. Det har varit mycket vakna-fundera-somna-vakna den senaste tiden. Sånt är jobbigt. Förstår lite bättre nu hur syrran haft det de senaste åren. Jag har ju i princip aldrig svårt att sova.

Imorgon ska jag träffa försäkringskassan, känns väldigt motiverande..... Not. Jag känner på mig att det kommer bli ett sånt här fem minutersmöte. "Hej, hur går det för dig, jasså vad bra. Då har väl inte vi så mycket mer att säga. Hejdå"

Ska börja klippa vovvar på torsdag. Jag som inte ens har en aning om hur man gör. Det ska verkligen bli intressant. Fick lite panik igår och blev tvungen att fixa lite med Siklas lurv, tänkte försöka förmå mig att klippa henne lite idag. Tur att hon löper så hon inte kan följa med till Lotta och visa upp sig på torsdag. Visa hur kass hennes matte egentligen är med saxen.

Var iväg till klubben och tränade lite bruks med D och M imorse. Det går faktiskt framåt. Apport är väl det enda som inte går alls. Jag måste köpa en egen apportbock och träna hemma i köket så vi får lite ordning på det där.
Glad i hågen som jag var där på planen, när Sikla hade gjort lysande resultat på ett moment, skuttade jag omkring och kampade lite med snörbollen. Rätt som det var så föll jag bakåt och låg raklång mitt i en plaskig, geggig vattenpöl. Trevlig start på dagen. Hela E såg ut som en blöt hund. Trots att det droppade från både jacka och byxor kände jag mig motiverad att stanna ett tag till. Förkylning, nästa?

Pratade med S en stund igår kväll. Fick uppdatering om helgens bravader och sedan erbjöd jag mig att sy upp vardagsrumsgardinerna bara jag fick en symaskin. Varför gjorde jag det för? Typiskt mig.

Fick just en lista skickad till mig på mailen som någon tyckte passade mig.... Fan, framstår jag som värsta sexgalningen utan hämningar måste jag ju byta taktik. Jag är faktiskt pryd. Egentligen... Ibland.

Ska faktiskt svara på listan och sätta upp den på mitt kylskåp. Färre kommer läsa den där än på bloggen, och det är nog så jag vill ha det.

Nu måste jag nog få lite lunch i magen innan jag tar tag i misären i sovrummet. Det liknar jerusalems förstöring.


Min sista kväll?

Det är sant. Det kan mycket väl bli så.
Om jag överlever kvällen så ska jag ALDRIG mer belöna rätt beteende med stekt blodpudding.
Fy fan vad skral pudelmagen är nu alltså...


Hopplösa hundar och Schlageryra

Ja vad ska man säga....Ibland känns det som om jag lugnt skulle kunna sparka ut hundarna med huvudet före och låta vem som helst ta hand om åbäket. 
Igår hade jag ju stora tvättdan. Kände mig riktigt duktig som manglade alla sängkläder och vek både min och J´s tvätt noga den här gången. Tvättade till och med den vita vardagsrumsmattan (ja, vit, osmart om man har hund, jag vet).Hängde upp den igår, lite schysst mellan vardagsrummet och köket för att den skulle torka. Kastade ett getöga på den imorse när jag kokade äggen vid frukosten. Tänkte att det nog blir dammsugning innan den läggs på igen och lät den hänga kvar.
Tog Sikla under armen och begav mig ut i vinterkylan för att hämta Leo. Följde med faster Anna till Bodins bageri för att köpa götta, släppte av henne på jobbet och begav mig sedan hemåt, livrädd för att kvadda hennes bil. Sablans dårar i trafiken i denna halka!
Jag visste ju att hundskrället inte hade varit ute på en morgonprommis, men jag kunde inte i min vildaste fantasi drömma om att han skulle gå raka vägen in och pinka på min vita matta!!!! Men det är klart han gjorde det! Han hade kunnat vara en våt fläck nu om jag inte hade bitit i hop och knatat (eller, knatat å knatat, jag tog bilen dit och gick där) ut på en långis på ängarna i rena frustrationen.

Vi hade en mysig, blöt och kall timme på ängarna. Siklisen och Evita lekte ubåt i snön och Leo lekte inte-nudda-mark, han hoppade omkring som en tok för att han frös så om tassarna. Själv kämpade jag mig fram med snö upp till midjan, eller kanske inte till midjan, men det var snö en bra bit över knäna i alla fall...
När vi var mitt ute på ängen alla fyra och lekte vilt, gick såklart billarmet. Stod jag ivägen? Parkeringen var ju inte plogad så jag ställde mig helt sonika på vägen.
Det var bara att kämpa sig tillbaka till bilskrället för att få tyst på fanskapet. Det är verkligen inte min dag idag!


Två av tre snömonster hoppade gladeligen in i bilen medan den tredje (gissa vem...) tyckte att vi varit ute alldeles för liten stund och retade matte till bristningsgränsen. Hoppa runt och skälla är min melodi säger Sikla och vägrar göra som jag säger. Måtte detta löp-tjosan gå över snart!
Den som trodde att snöröjningen fungerade som den skulle, misstog sig. Efter att ha försöka vända bilen några gånger gick det upp för mig att jag nog inte kunde vända på den smala gångvägen mellan snövallarna. Happ. Då var det bara att backa tillbaka de X antal meterna till vägen. Jippi.

Väl hemma igen blir jag bjuden på melodifestivalskväll hos AL på lördag. Trevligt. Ska nog pallra mig dit om jag känner mig piggare. 
Men vilken hysteri det är kring detta spektakel. Upphetsningen i tv och radio är total. För att inte tala om  morgontidningen! Den är överfylld med text och bild kring denna festival. Man kan ju fråga sig vad de skriver om annars i tidningen, den är ju inte tunnare annars menar jag.

Nä, nu ska jag fixa lite käk och se om man kan göra något åt missären här hemma.
Kram på er!