Hur och varför?
Jag är en ynklig varelse med förbannat stor käft.
Jag är förtvivlat less på att vara ovetande. Jag förstår inte vad som händer. Jag förstår inte vad som har hänt. Varför blir det så här? Hur gör man annorlunda?
Jag vill vara en perfekt tjej! Jag vill ha ett perfekt förhållande, ett perfekt sexliv, en perfekt hund, jag vill ha perfekta relationer till mina vänner, jag vill bo i ett perfekt hem, ha ett perfekt jobb, få den perfekta lönen varje månad...
Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt.
Det gäller andra. Det gäller mig i bland.
Tänk om jag vore fulländad, fullkomlig, utmärkt, felfri, idealisk, okladerlig, bra på alla sätt, mästerlig, utsökt, utomordentlig och HUNDRAPROCENTIG!
Vore jag det...
...så vore jag ändå inte nöjd.
*kikar in jag med*
Och de man tänker sig är perfekta människor har ofta lika mkt som tynger dem som en själv... men man får försöka göra något av det man är missnöjd över. Bra blir det inte alltid men ibland kan det inte bli sämre!
mvh Marcus
precis.. man blir aldrig nöjd. Bara mer eller mindre nöjd. Det svänger 45 gånger per dag för mig. Minst.
fullkomlighet och perfektionism är en illusion. existerar inte
Nu måste jag nog gå emot här. Bara genom att man har kommit underfund med att man, i sitt enfald, är precis så jävla otillräcklig som man uppfattar sig själv vara x2 och insett att man aldrig kommer bli nöjd samt att en människas eviga strävan faktiskt är att bli onaturlig, avskyvärd och framförallt avundsvärd har man kommit jävligt långt. Självkritik och medvetenhet om sina brister är vägen till fullkomligheten. Men, men, även solen har sina fläckar.
men älskade du. Du är bra precis som du är. vem vill vara perfekt? och vem ÄR perfekt?