drogen

Jag mår så illa. Jag vill kräkas. Det vänder sig i magen på mig. Fy fan. Världen vi lever i är grym. Den är elak, omänsklig, inhuman, hård, hjärtlös, obarmhärtig, skoningslös, brutal, barbarisk, tyrannisk, bestialisk, mordisk, hårdhjärtad, känslolös, känslokall, hemsk, svår och fasansfull.J säger att det bara är på låtsas. Att jag inte borde titta. Det är bara skådespelare, det finns ett manus och sjuhundraåtta folk i kamerateamet. Men jag tittar. Varför plågar jag mig så? I mitten av filmen går jag och kräks. Två gånger. Jag pallar inte.
Återgår till tvn och filmen. Jag anar att det kommer att sluta gott, men vill se med egna ögon. Vill inte. Vill. Jag sitter kvar. Jag frågar J gång på gång "Mår inte du illa, behöver inte du kräkas?"
Men nej. Det är bara jag som mår illa. J har stängt av. Stängt av sina känslor. Som vanligt. Det är lättast. Jag önskar att jag kunde göra samma sak. Men det går inte.
Jag virar in mig i filten och kniper med fingrarna i tyget tills fingertopparna vitnar. Jag hoppas att illamåendet, att äcklet ska gå över. Men det gör det inte. Den malande känslan i magen kvarstår.
Jag har fortfarande kväljningar fast det var en stund sen filmen tog slut.
"Du borde egentligen inte titta på sånt här, du borde inte läsa de där böckerna du läser" säger J åt mig.
Jag svarar att jag vet. Jag vet ju det. Det är självplågeri i högsta grad. Precis som om jag ska testa mig själv. Hur mycket klarar jag?
"Varför slutar det alltid med att vi tittar på sånna här filmer då?"
Vad ska jag svara på det? Jag vet inte.

Annars har min dag varit fantastisk. Till och från åtminstone.
Jag och S var till Köpis igen. Otippat. Köpte lite oplanerade saker och börjar få panik över att att pengarna är slut. Igen. Alltid samma visa. Men den här månaden har jag åtminstone betalat av lite skulder och betalat en del av nästa månads räkningar. Alltid något.

Skänkte några burkar med kryddor till fröken S imorse också. Snacka om välgörenhet. Men samlare som jag är så hade jag ju dubbletter, men man behöver faktiskt inte dubbletter i kryddor!

Hängde ut nyckeln till M så hon kunde ta Sikla på en promenad medan jag var borta. Glömde (eftersom jag har huvudet under armen) säga att hon skulle hänga tillbaka den där hon tog den. Vad tror ni hände!?
Hon stoppade den i brevinkastet.
Helkul att komma hem och fiska upp en nyckel som inte finns. Mamma var min räddning. Tog S Lillnissan och åkte ut till morsan. Bjöd oss själva på lunch och sjöng tillsammans med mamma; Ja må du leva för min faster. Min morsa sjunger sååå falskt. Förlåt mig, men det gör hon verkligen.
Vi höll nästan på att glömma bort nyckeln på vägen hem. Typsikt mig. Men jag hade en ljus stund där och kom på det i när vi backade ut för garageuppfarten.

Hade telefonsamtal med läkaren idag också.Vi förlängde min sjukskrivning till den sista juni. God. Tre veckor av mitt liv, blev till två år. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat förutspå. Men nu är det som det är. Känns ganska skönt att veta att pengarna kommer in på kontot de närmaste tre månaderna. Skönt att kunna sova om nätterna igen.

D!
Historien om pojken (okej, mannen) som köpte en cykel berättar jag en annan gång. Kanske senare ikväll. Haha!