drogen

Min weekend i stugan var ett ganska trevligt inslag i min annars så gråa vardag. Fick uppleva både sol, regn och snö inom loppet av tre dygn. Mest sol dock. Sikla härjade på som vanligt och Evita tog sitt premiärdopp i havet för i år. Första doppet var väldigt ofrivilligt med tanke på att isen brast så hon ramlade i, och jag fick ett mindre panikanfall i samma sekund. Jag kände mig inte riktigt redo att göra mitt premiärdopp i mitten på mars. Redig som hon är klarade hon biffen galant och sprang glatt fram till mig och skakade på sig för allt var hon var värd. Man tackar. Efter det första doppet skulle det simmas otaliga gånger innan vi det var dax att gå upp till stugan och värma sig. 

Det har faktiskt aldrig spökat därute på nätterna förut, men nu var det livat som tusan av någon konstig anledning. Men jag klagar inte, jag tycker att det mest har varit trevligt med sällskap. 

På lördagen kom M på besök så jag tog en promenad och mötte henne. Lerig som få entrade vi (jag, Evita & Sikla) D´s nytvättade bil och fick skjuts tillbaka till stugan. Annars har det inte hänt så ruskigt mycket...läst, solat, promenerat och bara varit. Sådär som man behöver ibland. 

Imorse vaknade jag till jordens snöstorm och kände mig inte så frestad att lämna isflaken jag låg mellan (kallt i sängen, burr). Men eftersom det var hundkurs i stan var det väl bara att kliva upp.
Vi var bara fyra stycken idag. Instruktören hade ringt gubben med dobbermannen och sagt att han inte platsade i vår grupp för han hade för dålig lydnad. Det var i och för sig sant, men jag fick ruskig panik och kände mig piskad att faktiskt ta detta på allvar. Han (instruktören) förväntar sig att vi ska gå över lik för att få tior i alla momenten! Det var kanske inte vad jag hade tänkt mig, men jag ska väl göra ett ordentligt försök med träningen denna vecka, och se om det ger resultat.
Efter några kalla och jävliga kurstimmar fick vi äntligen komma hem och in i värmen.
Då tittade såklart solen fram.
Egentligen skulle jag på 60årskalas på eftermiddagen, men jag kände mig så ruskigt omotiverad att träffa släkten. Surra, skämta och vara trevlig. Nej tack. Inte med huvudvärk.
Satte mig på balkongen istället och läste tre rader innan solen försvann bakom molnen.
Beslutade mig då för att ta en promenad. En promenad på egen hand, utan studsande pudlar och skärrade lagottos. 

Kvällen har varit ett enda töcken. Jag är så ruggigt trött. För mycket frisk luft blandat med för lite sömn är ingen god kombination.Hade planer på att ta en fika hos syrran och Jonas när de kom hem från huvudstaden ikväll, men deras buss var fyrtiofem minuter sen och då hade jag redan ledsnat på att vänta.Pratade med en gammal jobbarkompis i stället och bestämde att vi skulle träffas imorgon och promenera en sväng.Nu känner jag mig mer eller mindre livlös. Dags att krypa till kojs kanske.