drogen

Gårdagen var en sån där tung dag.
Jag var ledig, ensam och deppig. Sov mest. Jag hade två tider att passa. Morgonträning kockan nio och ett möte klockan sex. Där emellan gick jag i ett töcken.
Försökte gaska upp mig själv ett par gånger, utan att vara särskilt framgångsrik, så jag accepterade fakta och gjorde det bästa av situationen (drog täcket över huvudet).

På mötet ventilerade jag en del tankar och känslor som finns inom mig för tillfället. Dock inte fullt ut.
Jag stängde in det viktigaste av allt.
Gråten.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Men det gör dom.
Jag vill inte tycka synd om mig själv. Men det gör jag.
Jag gick hem i ösregnet med glansiga ögon och klumpen i halsen.

Det hade kunnat bli en sån där mardrömskväll. Men det blev  det inte.
Tack och lov för måbrakompisar!!!!!!

X ringde och frågade om jag ville ha besök. Egentligen ville jag ju inte det. Jag ville ju gräva ner mig i missären och ömsom strö salt, ömsom strö socker i såren.
Tur att jag vet att det är den sämsta lösningen av dem alla.
Jag berättade att jag mådde dåligt som ett as, men att det vore trevligt med besök.

X hade med sig sin tösabit som jag aldrig hade träffat förr.
Jag plockade fram den positiva skämt- och skojmasken och höll låda resten av kvällen.
Det busvisslades på en granne, det spanades på en annan.
Den första grannen kom att kallas mjölkarn, eftersom han gick ut på balkongen i bar överkropp, spände sig lite läckert (not) och halsade mjölk ur ett mjölkpaket.
Det pratades gamla ragg. Det utbyttes erfarenheter och det var trivsamt. Allt detta på sex- och samlevnadsbalkongen. Tacka gud för att den finns!!

Trots den muntra avslutningen på dagen hade jag svårt att somna.
Helt enkelt för mycket grubblerier som snurrar i hjärnkontoret.