Det viktigaste av allt
Jag är så less. Så förbannat less på att det ska vara så här. Varför kan jag inte bara få må bra!?
Jag har äntligen fått ett roligt jobb, där jag trivs med alla mina arbetskamrater och de stöttar mig till 110%. Det finns egentligen ingenting att klaga på i mitt liv. Förutom just det. Kanske det viktigasre av allt. Måendet.
Igår var jag väg och träffade en kvinna och gjorde ett test. På tisdag får jag svaret. Svart på vitt. Dö, eller låt leva.
Ungefär så känns det.
Hur utgången än blir kan det aldrig bli en vinstlott! Bara nit. Men mer eller mindre nit.
Den här bloggen är inte längre någon upplyftande läsning.
Tänk vad mycket kul man skulle kunna skriva om, i fall man bara kände glädje.
Jag är ju bara...ledsen.
Idag har jag ringt runt till Försärkringskassans många telefonister. Jag har suttit i kö, knappat mig hit och dit. Förklarat mitt ärende och blivit vidarekopplad.
Det slutade med att jag aldrig fick något riktigt svar på mina frågor, så efter en timme gav jag upp.
Jag mailade min handläggare som skulle ringt mig för drygt två veckor sedan.
Jag hoppas att jag får svar imorgon. Fan ta henne annars!!
Facebook gör mig förvirrad. Det händer massor av grejer överallt och jag förstår inte hälften. Requests hit och dit och grupper här och där. Ehhh..!? VA!?
Idag när jag kom hem, en timme tidigare än planerat fylldes mina ögon med tårar. På köksbordet ligger ett paket och en bukett med blommor.
En uppmuntrande gest mitt i misärens vardag. Jag tycker om dig.
Någon tycker om mig. Många tycker om mig.
Förbannade jävla självkänsla!!!!!!
Hur kan man mörda sitt barn?
Jag fick rysningar när jag såg poliser och räddningstjänst. Fy fan!
Annat som hänt:
♦ Beundrare på jobbet.
♦ Söta valpar på jobbet.
♦ Tre pudelvalpar födda. Eventuellt en blivande adoptivsyster till min pudel.
♦ Chefen bjuder på lunch.
♦ Mina föräldrar ska flytta och mitt barndomshem är sålt.
♦ Min pudel har blivit lugnare och tryggare i sig själv.
♦ Jag var på discobowling härom dagen (jag vill inte skryta med resultatet...ehh)
Hmm... ja, livet är som en berg- och dalbana. Försök att njuta mer av de positiva händelserna. Beundrare på jobbet är ju inte helt fel, eller hur:-)
Vännen! Ta till vara på de bra stunderna och bra grejerna som händer. Det är ju trots allt mycket bra nu. Inte halka ner! Inte nu när det är bra-vibbar omkring dig! Kom igen! Kämpa! För min skull! Massa kramar
Mysigt med valpar och kul med en beundrare. Bra saker kan göra det dåliga lite mindre dåligt. Kram
Paket och blommor! Det låter allt trevligt.
Jag hoppas dina ljusglimtar kan få dig att glömma det jobbiga för en stund.
Alltså valpar. Gud så mysigt. Hade du inte bott så långt bort hade jag kommit och hälsat på för att njuta av de små liven. Snusa lite på dem =)
Ja E, folk tycker om dig. Jag tycker om dig, peppo till dig. Du är grym på att peppa själv.
Dessutom har du ju massa bra grejer. Bra att du skrev ner dem i bloggen, så att du kan läsa det själv.
Kram
Det låter som om du är drabbad av någon sorts depression och/eller låg självkänsla.
Depression kan man bli frisk från med för dig adekvat behandling av psykiatriker och psykolog,
som t ex medicin, KBT etc.
Bra självkänsla kan bara du själv ge dig.
En person som ser sig själv som ett offer kommer aldrig bli lycklig, det är inte synd om dig -
tänk på det och lycka till! :)