drogen

Jag var uppe med tuppen i morse. Klockan sju skulle jag träffa en gammal jobbarkompis för morgonpromenad. Hos henne.
Det är så jäkla skönt att promenera tidigt på mornarna. Det är en speciell känsla, en speciell värme och ett speciellt lugn.
Vi traskade på friskt och rätt som det var gick vi förbi ett ställe med några parkerade bilar. Jag kände igen en av bilarna och kom snart på att Mr Green jobbar ju där.
Smakade lite på namnet. Mr Green. Jag kom snart underfund med att han inte är något för mig. Precis som jag tidigare kommit fram till.

När promenaden var promenerad, frukosten var äten och tidningen var läst, slog Deppot klorna i mig och krävde att jag skulle gå och lägga mig igen.
Svag som jag är gjorde jag som Deppot ville och blev snart ett med detta förbaskade väsen.
Jag snoozade väckarklockan gång på gång men förmådde inte att kliva ur sängen. Klockan blev tio, halv elva, kvart i elva...Jag började jobba elva.
Avfyrade ett sms till min kollega och meddelade min sena ankomst. När kyrkklockorna slog elva masade jag mig ur sängen. Hoppade i kläderna och tryckte gaspedalen i botten. Jag körde nog om varenda bil på motorvägen.
En halvtimme sen, stod jag där på jobbet. Blek och deprimerad som få.

Jag fattar inte varför alla toppar följs av en djup dal.
Om allt bara känns så där kanonbra en dag, så kan man sätta sin vänstra stortå på att dagen efter kommer bli en tung upplevelse. Det slår, ta mig fan, aldrig fel!!!

Valparna på jobbet gav mig hjärtklappning idag. Jag hade inte särskilt långt till tårarna de gånger jag var ut och rastade dem. Känslosvall som heter duga.
Det känns tomt med bara en hund hemma (Evita är ju med sina puppisar) så jag lånade hem världens gosigaste schnauzertjej över natten. Skönt med lite extra värme och kärlek i sängen!

J har haft folk här i kväll. Jag tog en tvåtimmarspromenad för att slippa vara trevlig. Det gick åt pipan. De gick inte förrän alldeles nyss.
Fulla människor är jobbigt när man inte är på topp.
Fick dock reda på vem som brände Gävles julbock år 2000. Det var lite, jag ska väl inte säga kul, men kanske lite roande ändå. Fan, folk är helt från vettet.
Det bara är så.

Jag borde ha lagt mig för länge sedan.
Imorgon är det jobb och sen är det en all inclusive, på SIngö i helgen. Den årliga sommarfesten går av stapeln.
Jag vill känna mig peppad och förväntansfull. Just nu känns det bara jobbigt. Jag hoppas att mitt tomrum fylls av massor med nya, spännande och positiva upplevelser.
Intriger och jäkelskap har jag fått nog av.

Det känns som om allt jag skrivit bara blev en enda röra.
Mina inlägg har inte alls blivit särskilt läsvärda den senaste tiden.
Kram på er alla, hur som helst!