drogen

De behöver bara titta på mig med sina små mörka ögon, för att jag ska vara såld. De säljer sina små kroppar genom att bara finnas till.
Inte en människa kan gå förbi oberörd. Sötnosarna framkallar varma leenden och ömhet. Kärlek.
Trimmet är fullt med valpar. Galet söta valpar.
De två pudelvalparna och tre små dvärgschnauzervappisar. Alla fem är sex veckor nu. Jag blir helt sjuk när jag vilar ögonen på dem. Jag tar upp dem och när de sitter i min hand och slickar mig på näsan, lovar jag att de ska få följa med mig hem. Allihopa.
Jag bara ljuger. Jag ljuger dem rakt i ansiktet, dessa små underbara fenomen.
Jag vet att jag får ta hem både en pudel och en schnauzer om jag vill. Men gosh. Jag måste vara realist här.
Jag har ingen aning om hur mitt liver ser ut i framtiden. Jag vill ju ut och resa. En hund kan jag med säkerhet lämpa av hos mamma och pappa, men två eller tre...nja, tveksamt.
Dessutom ska en vovve aktiveras. Blir nästkommande hund, lika överaktiv som Sikla, kommer jag definitivt att få problem.
Jag släpper ner de små liven i valphagen igen och suckar tungt.
Det blir fler hundar i mitt hushåll i ett senare skede.