drogen

Klumpen i halsen vägrade försvinna, så bilresan dit, gick i tårarnas tecken. Väl där, försökte jag se det positiva med livet men det var svårt. Jag tror till och med att jag mådde ännu sämre av att jag redan mådde dåligt -om ni förstår vad jag menar.

Singö var lika fantastiskt som vanligt. Den varma solen log mot oss, vi åt god mat och drack schyssta drinkar. 75 personer var bjudna på festen i år. Sanslöst, vilket kalas!! Och vilken slutsumma notan måste ha hamnat på!! (All inclusive as usual).

04:30, morgonen mot söndag försökte jag mobilblogga. Då jag tagit en paus från festen och tittade på soluppgången från klipporna.
En och annan drink gjorde att det blev för svårt att lyckas.

Söndagen gick i solandets tecken. Stranden full av loja partyprinsar och prinsessor. I och med det spottade även mitt mående upp sig några hål. Allt kändes lite lättare och lite positivare.
På hemvägen körde jag ner bilen i diket, då jag fick möte på den smala skogsvägen. Typiskt mig. Storasystern blev lite halvputt när de fick kliva ur och putta på för att vi skulle kunna fortsätta vår hemresa.
Själv skrattade jag gott och förklarade att jag inte trodde att diket var så djupt. Resterande tid av resan spenderade hon med hjärtat i halsgropen -tydligen kör jag väldigt opålitligt (jag förstår INTE vad hon menar).

Arbetsdagen idag har lunkat på i sakta mak.
Inte särskilt mycket folk och inte särskilt mycket att göra. Värmebölja, för att beskriva det lite försynt.
Det är tur att jag jobbar med så underbara människor. De är verkligen medicin för själen att gå till jobbet.