drogen

Något som de allra flesta människor önskar av andra är ärlighet.
Jag är fanimej kräkfärdig på det ordet.
Ärlig, sanningsenlig, trovärdig, tillförlitlig, sann, äkta, uppriktig, frimodig, rättfram, öppen, hederlig, renhårlig, pålitlig, just, schysst...

Dra åt helvete!

Jag trodde vi hade en bra relation. En relation där man kunde säga vad man tyckte och tänkte.
Tydligen hade jag fel. Du öser skit över mig från ett helt år tillbaka i tiden. Ett helt år. Hallå, vi har ändå kännt varann typ hela livet. Du påstår att du känner mig, då borde du veta, att det absolut värsta jag vet är, när folk inte säger rätt och slätt vad de tycker.
Hellre några sårande ord rakt på sak än dolda känslor, redo att expoldera när bägaren rinner över.
Hellre några sårande ord än den vidriga tystnaden.

Jag ska banne mig sluta umgås med ärliga människor och börja hänga med falska lögnhalsar. Då behöver man aldrig bli besviken. Jag behöver aldrig bli besviken.
Nu är jag besviken. Jag är besviken på flera männsikor som lovordat ärlighet, men sedan traskar på i lögnernas värld.
Fan, missbruka inte ordet ärlighet.
Det är ett väldigt viktigt ord för mig.
Det är en del av min identitet.


Det börjar gå upp för mig nu, att jag aldrig mer kommer åt min msn och min mail.
Kul jul gott folk. Jag är kanske fånig, men fan va ledsamt det känns! Okej, jag har några emailadresser i huvudet, så några kommer jag att kunna adda igen. Men fuck va många jag INTE kommer att kunna adda.
Alla dessa bekantskaper från "då".
Tiden jag jobbade i England. Resekompisarna i Afrika. Alla andra man träffat när man varit ute på vift....
Sen är ju jag lite sentimental så jag vill ju ha kvar gamla mail, så jag kan läsa dem om och om igen. Ni känner väl till vid det här laget att jag är en samlare....en hamstrande hamster.
Det värsta är nästan förlusten över den hemlige mannen. Han som jag haft kontakt med över internet i åtta år. Ska vi aldrig mer höras nu? Så får inte den sagan sluta!!

Idag har det också varit översvämning på jobbet. Satans drygt. Jag hade tänkt att bada mingelmästarinnan, hon ser för bedrövlig ut efter ösregnet på agilityn igår, men inte då.
Nix, istället fick jag mig ett ofrivilligt fotbad.

Har varit och handlat köttbullar och frolic till Bompen (Bon). Ni vet den sista hunden i hundcirkusen. Han måste gödas till på söndag. Då ska han ställas på Svensk Vinnare i Österbybruk.
Utställningstrött. Svar JA.
Mitt hjärnkontor jobbar för fullt. Plus och Minus för Sikla i Avesta. Ska jag eller ska jag inte ställa mingelmästarinnan då. Orkar jag, orkar jag inte!?

Nä, vad sägs om ett glas vatten och sedan stupa i säng? Jag känner mig mer död än levande.
Sorg, depp och ilska tar på krafterna.

Kärlek och värme tills vi möts igen//E