Förflutet
Den här dagen har jag tagit mig igenom förvånansvärt bra. Jag har haft fullt upp från morgon till kväll. Jag har inte haft tid att tänka.
Somnade klockan två i natt. Träning i ottan. Kaos hela dagen. Stress och översvämning på jobbet.
Skönt på ett sätt...Ingen tid alls till tankar på mående.
Jag har grubblat en längre tid på om jag ska berätta mitt livs historia här på bloggen. På ett sätt skulle det vara skönt att skriva av sig, förklara vad jag hela tiden surrar så kryptiskt om. Berätta hur min värld plötsligt förändrades från himmel till helvete (nåja, det har kanske aldrig varit så ljuvligt som i himlen...).
Men å andra sidan, gör jag det så är jag utlämnad. Blottad. Naken. Oskyddad. Sårbar.
Dilemma.
Skriv din historia i word eller nåt. Skönt att skriva av sig allt! Jag brukar göra det som en sorts terapi.
Sen kan du fundera över om du vill publicera det eller inte. Kanske lättare att fatta ett beslut när du har en befintlig text framför dig..
I morgon kommer jag till din stad. Håll ögonen öppna! :)
F: Det lär väl ta tre veckor att plita ihop den historien. Åsså måste jag handla accessoarer, typ tre ton näsdukar. Den som lever får se.
Jag håller ögonen öppna...men jag gissar att jag är på jobbet när du glider runt här i stan.
Kanske mår du bättre efter du skrivit av dig den...? Men jag förstår om du vill hålla den för dig själv. Som sagt...Alla behöver inte alltid veta allt...
Jag sitter i samma båt. Jag har funderat länge på hur jag ska ventilera bara. Kan inte göra det på bloggen, vill inte heller belasta vänner och blotta mig själv känns som NoNo. Men jag måste. För nu är jag en tickande bomb. Jag har tagit kontakt med mina läkare som föreslagit terapi. Har du testat det? Jag ska försöka i alla fall. Kanske e det min grej. Kanske inte.
Nog har jag testat några former av terapi alltid...men man hamnar ju inte på rätt ställe på de trehundraelva första försöken!