Strul
Snacka om att allt ska strula just nu. Tänkte nästan hoppa i ån för nån dag sen.
Undrade i mitt stilla sinne om det skulle göra någon skillnad...och kom fram till att det skulle det säkert inte. Förutom att jag skulle få simma utav bara helvete för att komma upp igen. Bra träning. Men nej tack i iskallt hav.
Det som kallas livet har snurrat på rätt fort den senaste veckan.
Cyklar ju numera till jobbet och måste lägga in en rättelse om sträckan. Det är inte två mil, som jag trott, det är bara strax över en! Piece of cake. Hade jag vetat det hade jag ju börjat cykla tidigare. Trampade på med pudeln i ryggsäck på ryggen och chihuahuan i cykelkorgen på sidan de första dagarna. Otympligt som tusan. Dessutom kände jag mig som Bodils minicirkus, så jag tog en sån där fräck chihuahua-väska på jobbet som numera hänger på styret. Mer praktiskt.
Folk stirrar dock fortfarande.
Jag bjuder på det.
Snart kan jag vara med i Hundra höjdare. Bli inte förvånade om jag dyker upp i en tv-ruta när dig i sinom tid.
Skickade 1145 sms förra månaden. Det var nog rekord det...
Efter mötet med Försäkringskassan återfick jag den där hysteriska skynda-dig-att-bli-frisk-paniken. Jag får den när de frågar om jag tror att jag kan jobba heltid inom en månad.
Dom är fan inte kloka. Jag sa det åt dem också.
Då lät det helt annat. "Ta den tid du behöver" eller "Det är viktigt att vi inte stressar dig" osv osv...
Jag tycker att de flesta jag har haft att göra med under min sjukdomstid, har varit vettiga människor. Världens bästa läkare har jag helt klart haft. Man kan skratta sig lycklig. Det finns de som haft det värre än jag.
Pratade lite löst med tjejen som äger djuraffären där trimmet finns, om en anställning så småningom. Det lät inte helt omöjligt....
I torsdags var jag på teater med Jonas, morsan och farsan. Marknadsafton av Vilhelm Moberg. Precis vad jag behövde då. En lättsam pjäs med mycket humor och sång. Kände mig väldigt uppåt när jag gick hem den ljumma vårkvällen.
Försökte logga in på blogg.se natten till fredag för att skriva av mig lite.
Fick ett fyllesamtal från min syster i Stokholm. Hon hade träffat R. En karl från min Afrikaresa. Världen är så liten. Jag fick snacka en stund med honom och fick lite uppdateringar om hans liv. Så himla overkligt! Sist vi träffades, ja, hördes över huvudtaget, var ju för två år sedan.
Så här ser det ut på mitt jobb.
Igår skulle jag och min kompis S gå ut och käka lite, kanske ta en öl och bara finnas till. Eftersom varken S eller jag hade ätit särskilt vettigt under dagen blev två öl en tillräcklig grund för kvällens stundande fylla. Vi knatade vidare till en förfest i närheten och hamnade så småningom på krogen. Köttmarknaden jag inte ville befinna mig på igår. Ignorerade alla främlingar av det motsatta könet och bara dansade vilt, tillsammans med mina vänner. Fantastiskt kul.
Vinglade hem i god tid men sov ändå till klockan ett idag.
Nu håller J på att ladda upp för partaj igen. Det är cruising i stan så det är säkerligen mycket folk i farten ikväll. Jag är inte särskilt utgångssugen just nu, men jag kanske blir...
Undrade i mitt stilla sinne om det skulle göra någon skillnad...och kom fram till att det skulle det säkert inte. Förutom att jag skulle få simma utav bara helvete för att komma upp igen. Bra träning. Men nej tack i iskallt hav.
Det som kallas livet har snurrat på rätt fort den senaste veckan.
Cyklar ju numera till jobbet och måste lägga in en rättelse om sträckan. Det är inte två mil, som jag trott, det är bara strax över en! Piece of cake. Hade jag vetat det hade jag ju börjat cykla tidigare. Trampade på med pudeln i ryggsäck på ryggen och chihuahuan i cykelkorgen på sidan de första dagarna. Otympligt som tusan. Dessutom kände jag mig som Bodils minicirkus, så jag tog en sån där fräck chihuahua-väska på jobbet som numera hänger på styret. Mer praktiskt.
Folk stirrar dock fortfarande.
Jag bjuder på det.
Snart kan jag vara med i Hundra höjdare. Bli inte förvånade om jag dyker upp i en tv-ruta när dig i sinom tid.
Skickade 1145 sms förra månaden. Det var nog rekord det...
Efter mötet med Försäkringskassan återfick jag den där hysteriska skynda-dig-att-bli-frisk-paniken. Jag får den när de frågar om jag tror att jag kan jobba heltid inom en månad.
Dom är fan inte kloka. Jag sa det åt dem också.
Då lät det helt annat. "Ta den tid du behöver" eller "Det är viktigt att vi inte stressar dig" osv osv...
Jag tycker att de flesta jag har haft att göra med under min sjukdomstid, har varit vettiga människor. Världens bästa läkare har jag helt klart haft. Man kan skratta sig lycklig. Det finns de som haft det värre än jag.
Pratade lite löst med tjejen som äger djuraffären där trimmet finns, om en anställning så småningom. Det lät inte helt omöjligt....
I torsdags var jag på teater med Jonas, morsan och farsan. Marknadsafton av Vilhelm Moberg. Precis vad jag behövde då. En lättsam pjäs med mycket humor och sång. Kände mig väldigt uppåt när jag gick hem den ljumma vårkvällen.
Försökte logga in på blogg.se natten till fredag för att skriva av mig lite.
Fick ett fyllesamtal från min syster i Stokholm. Hon hade träffat R. En karl från min Afrikaresa. Världen är så liten. Jag fick snacka en stund med honom och fick lite uppdateringar om hans liv. Så himla overkligt! Sist vi träffades, ja, hördes över huvudtaget, var ju för två år sedan.
Så här ser det ut på mitt jobb.
Igår skulle jag och min kompis S gå ut och käka lite, kanske ta en öl och bara finnas till. Eftersom varken S eller jag hade ätit särskilt vettigt under dagen blev två öl en tillräcklig grund för kvällens stundande fylla. Vi knatade vidare till en förfest i närheten och hamnade så småningom på krogen. Köttmarknaden jag inte ville befinna mig på igår. Ignorerade alla främlingar av det motsatta könet och bara dansade vilt, tillsammans med mina vänner. Fantastiskt kul.Vinglade hem i god tid men sov ändå till klockan ett idag.
Nu håller J på att ladda upp för partaj igen. Det är cruising i stan så det är säkerligen mycket folk i farten ikväll. Jag är inte särskilt utgångssugen just nu, men jag kanske blir...
Kommentarer
Trackback