drogen

Handläggaren på försäkringskassan har inte stake att ringa mig. Hon har därför pratat med min mamma(!) istället.
Det stör mig bara liiiite.
Jag känner igen det här så väl. Det har alltid varit lika. Hamnar någon på sniskan med mig så vågare de knappt ringa mig sen.
Vad är de rädda för?
En handläggare som inte vågar ringa sina klienter!! Fel person på fel post.

Just nu är det mitt rosa jobb som gör mitt liv.
Ombyggnad och nybyggnad. Det innebär att jag kan förverkliga många av mina ideér. Mina kollegor gillar mina galna påhitt och jag växer. Jag vill lära mig mer. Jag mår bra. På jobbet.
Jag har grinat mig igenom den senaste veckan. Och vilket stöd jag får från familj, vänner och arbetskamrater. Jag har aldrig någonsin känt mig så uppbackad och peppad av alla runt omkring. Aldrig.

Igår var jag och chefen på mässa i Stockholm. Tydligen är vi omtyckta kändisar i den här branchen. Det har inte jag fattat. Nu vet jag.
Jättekul dag och verkligen nyttig för ett blåbär som mig.
Giveaways och kataloger fyller min hall för närvarande.
Framför allt var det kul att få en närmare relation med chefen. Vi har ju faktiskt inte känt varandra så länge. Drygt två månader bara. Fast det känns som om vi har hängt bra mycket längre.
Efter en dag med mycket människor och en del champagne somnade jag så fort jag lade huvudet på kudden igår kväll.

Idag är det fullt upp igen. En Afrikakompis kommer på besök söder ifrån och sen har jag lite hundar att klippa.
På återskrivande.