Något stort
När jag började blogga ratade jag alla bloggar med bilder. Jag vill läsa. Jag ville ha tänkvärda texter med kvalitet. Idag är det helt annat. Nu fullkomligt älskar jag när folk bildbloggar, dessutom är det ju galet mycket enklare att bildblogga. Man behöver inte tänka så mycket, bara ladda upp en bild och eventuellt skriva en kommentar.
Jag har tänkt ända sen i somras att jag minsann ska bildblogga. Förmår jag mig inte att skriva kan jag åtminstone hyva in en bild. Ja -man ser hur det gick med det....
Jag har jobbat heltid nu i tre månader. Det är stort för mig och jag är så glad för det. Efter tre jävla-piss-år i helvetet... Att jag tjänar mer än jag någonsin gjort gör inte saken sämre. Visst är det mitt i särklass tråkigaste jobb någonsin och utan ansvar, men samtidigt har jag insett att det är detta jag behöver nu. Gå till jobbet och göra min grej och när jag stämplar ut lämnar jag allt vad arbete heter. Så skönt.
Jag har fylleångest. Egentligen är det emot mina principer att ha det. Fan, glöm och gå vidare! Det var väl inte så farligt. Men iiichh, det här känns fortfarande jobbigt. Löjligt, kan tyckas, men jag raggade upp en gammal klasskompis från gymnasiet och...ja.... Hur som helst. Summan av fredagens hästfylla = ÅNGEST.
Gissa vem som är E....
Den senaste veckan har det hängt ett gäng småpojkar utanför mitt köksfönster. Det hör väl till när man bor mitt i stan, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite olustigt. Mitt på blanka dan sitter det och dricker öl och röker cigaretter, trots att de knappast kan vara äldre än 16, ja -möjligtvis 17 då.
De stör min frid och lämnar dessutom tomma ölburkar efter sig.
Morr!
Andra läser serier i tidningen, men inte jag. Något som jag säkert skrivit om förut är att jag läser kontaktannonser. Det bästa med dessa små notiser är att man upphör aldrig, nej verkligen aldrig att förvånas. För ett par veckor sedan publicerades den här lilla rutan i min morgontidning:
Annat myspys från sommaren:
Bad innan jobbet Cykeltur med doggarna Fika i favvokopparna
Ah, de där kopparna har jag gått och spanat på i en antikaffär här i Ö-sund. Får se om jag tar mig i kragen och vågar köpa dem...
För övrigt. Bra jobbat, man ska vara stolt över sina framsteg! Jag är stolt över att känna mig nöjd över två stackars löpta kilometer och tycker att heltid är ett stort steg - härligt! Kan man inte hitta glädje i de små tingen är det svårt att uppskatta stora händelser.
Klyshigt men sant!
Kontaktannonser i alla ära, läsarkommentarer på lokaltidningens artiklar är en annan höjdare. Fantastiskt vad mycket fördomar, okunskap och ren ilska det bor i jämtarna... och otroligt kul för mig att läsa.
Ha det gött!
Ha ha ha.... mycket roligt, bra skruvar, dåliga skruvar! That's it liksom!
Kopparna ska jag få när jag flyttat till något riktigt det har mor lovat.
& är det jag på poolbilden!? Somrigt & slimmat såg det iaf ut!!
& Appropå bildblogg så är ju min blogg inget annat än bilder.. i princip. Men det är bra tycker jag, inspirerande = toppen!
Kram syster
Och klassbilden är för liten för att man ska se vem som är du, fast jag vet ju redan...
fylleångest är bara onödigt. det som är gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka. såvida man inte vill det då...
Oh vilka fina koppar! Och den där poolen....Mmmm.
Å precis som syster ovan säger jag att fylleångest är onödigt. Men jag kan samtidigt inte ens räkna antalet gågnger jag haft det....