nu.
Jag har tuppskinn på armarna, håret reser sig på huvudet och jag längtar såååå efter värme.
Värme från en annan människas kropp. Värme från en glödande sol. Värme, hopp och glädje.
Det är det jag suktar efter.
Jag hinner knappt blogga längre. Mina elvatimmarsdagar tar musten ur mig. Jag borde ta det lugnt. Hur man nu gör.
Samtidigt vill jag ju visa mig från min bästa sida. Vara kreativ, trevlig, glad och hjälpsam.
Jag är kanske sådan som person. Ge allt -eller inget. När jag givit allt en tid, är jag tom -då finns det inget mer att ge. Varken till mig själv eller någon annan.
Jag hör varningar från höger och vänster. Men vilken varning ska jag ta på allvar?
Jag vet inte.
Allt känns så dimmigt. Visst är det drygt att jobba heltid och visst blir man trött.
Visst blir man låg när man blir trött.
Vilken nedstämdhet är vilken? När ska jag dra i nödbromsen och säga stopp?
Vad orkar jag egentligen?!
För mig är det skit det samma.
Har jag bestämt mig för att orka -då orkar jag. Så nu orkar jag. Tror jag.
När jag inte gör det, finns det alltid olika saker man kan ta till. Sånt skit som man ska hålla sig ifrån, om man som jag, är en beroendeperson.
Jag har totalt glömt bort hjärnskrynklarladyns ord. De ekar inte längre i mitt huvud.
Jag hade ett möte inbokat den 24 augusti, men då låg jag på sjukhuset så det blev avbokat. Sedan dess har jag inte hört av mig till henne. Jag förstränger. Jag vill inte ta tag i verkligheten. Det går bättre att låtsas. Därför låtsas jag.
Jag förtränger det dåliga och låtsas att allt är frid och fröjd. Nya vänner, nytt jobb, ny hundkurs.
Bakom den stängda dörren finns fortfarande eländet kvar. Men, så länge dörren är stängd är ju allt lugnt...eller!?
Hur som helst, så behöver jag värme från en annan människas kropp. Värme från en glödande sol. Värme, hopp och glädje. Och jag behöver det NU.
Kan bara hålla med om att vi alla behöver närheten och värmen från någon annan. Vem som helst.
Det låter inte fel med lite värme. Får nöja mig med en filt sålänge.
Kram
De varningar du ska lyssna på är dina egna, din kropp kommer att säga ifrån på ett eller annat sätt. Ta varningssignalerna på allvar vännen! Skickar värme ock kramar till dig.
I hear ya!! Känner precis likadant!!
jag tror att du ska ta alla varningar på allvar och sedan se dem i ditt sammanhang. du inser vilka du behöver ta i akta och vilka du kan lägga åt sidan, men det är nog nyttigt att ta alla på allvar från början. Det handlar ändå om människors oro för dig, och varför skulle du inte ta det seriöst?
Jag skulle också behöva lite värme, mina böcker ger mig inget annat än ångest. tur att vi har tentafest på onsdag då kan jag "supa skallen i bitar" som vissa brukar kalla det.
Åter till böckerna.
TACK för i helgen. Synd bara att jag inte hann krama och prata med dig så mkt som jag hade velat.