Köttmarknad, trekant och klagomål

Nummer ett på raggarlistan är helt besatt av att ha trekant. Jag tror att det är det enda karln kan tänka på. Skönt att det är fler än jag som är besatt av saker, även om inte jag är involverad i den där trekantshärvan....

Igår var det grillfest.
Syrrans karl tog saken i egna händer och bjöd hit lite folk. Helt okej, jag är ju inte den som bangar trevliga tillställningar precis. Vi blev inte så många, sju stycken innan det var klart.
Fan va gott det är med grillspett!! Njutning! Eller....gastronomisk orgasm som Göteborgarn skulle ha sagt.

Vi drack lite vin, och lite öl och sedan bar det som vanligt iväg till Heartbreak. Stadens största köttmarknad nattetid.
Träffade några gamla kändisar. Delade ut några hej-hur-är-läget-kramar, drack några öl och dansade vilt med J.

Träffade Guldfisken. Jag har nämnt hans namn tidigare i nåt inlägg men aldrig riktigt förklat vad han är för tjomme. Han är väldigt lustig. Minst sagt. Han är blyg och minns aldrig vad man säger. Jag tror knappt han vet vart han bor någonstans.
Han frågar samma sak minst fjorton gånger, och inte ens då, minns han vad man svarat. Kul kille att kommunicera mer. Njet.
Han är lärare och är helt bortblåst.
Kidsen gillar honom säkert och tycker nog att han är skolans snyggaste lärare....man var ju sån då. När man var liten. En sån som torkade saliv ur mungipan så fort skolan anställt en ny lärar-kille.


En incident i krogkön:

Grannen mitt över, stod före J och gänget i kön.
J utropar; men - - - (grannen mitt övers namn), är du här!!!!
Å titta Guldfisken också!

C, som står bredvid, tycker att det hela blev aningens pinsamt och rycker J lite i jackärmen.
Nämen J, det där är väl inget ni talar högt om!?

Oj, nu vart det pinsamt här, säger J till - - -.
- - -  svarar; Äsch! Det där har han redan glömt!


När Heartan stängt och vi minglar runt utanför, har J fyra missade samtal från skyddat nummer på sin mobil. Jag, med min nyfikenhet, tvingar J att lyssna av mobilsvaret.
Det är en granne till oss som har svårt att sova för att hundarna härjar. J får panik och lägger benen på ryggen. Själv lunkar jag i sakta mak hemåt. Full och fri från bekymmer. Jag orkar inte bry mig.
Summan av detta klagomål blir att Sputte får packa sina väskor och flytta hem till kenneln igen.
Äntligen en anledning att bli av med lill-prinsen.

Mötte upp S vid tågstationen och masade mig vidare till natt-mat-palatset. Där träffade vi ett par grabbar, en av dem hade en grön munkjacka. Grönt är skönt kom vi fram till.
Men skönt blev det inte, för jag gick hem själv.

Idag har det varit en bakisdag.
Bakisdag med grillrester och hundgos.
Inte mycket att språka om.
Ganska tråkig dag.

Nu ser jag i kors.
Jag får fortsätta ordbajseriet imorgon.
God natt!

Så var vi där igen

Jag har dig i åtanke. Och dig. Och dig.
Kanske en av er tänker på mig.
Men det tror jag knappast.
Jag är kvarlämnad i ditt förflutna. Och ditt. Och ditt.

Jag skulle aldrig ha hört av mig till dig imorse. Jag ville inte veta det du berättade.
Jag vill leva i min naiva värld.
En värld där dina fantasier överensstämmer med mina.

Jag vill inte höra att du lever med någon annan.
I min värld fantiserar jag om att du och jag en vacker dag skulle försöka.
Vi passar förträffligt ihop.
Åtminstone gjorde vi det då. De månaderna vi delade.
Jag vet att du också har tänkt tanken.

Jag är schizofren.

Singeltrött med sextorka?!

Singeltrött?!
Så stod det i en kontaktannons i dagens morgontidning.
Singeltrött? Trött singel?
Sanningen är den att jag är inte singeltrött. Faktiskt. Jag trivs så himla bra som jag har det nu...även om jag spyr galla över alla nyförälskade vårpar som strosar runt och ser så där äckligt, lyckligt kära ut. Som sagt. Jag är inte alls singeltrött.
Det är nog så att jag både vill äta kakan och ha den kvar.... Bäst att inte baka någon kaka. Inte ens köpa ingredienser. Det blir i alla fall bara kattskit till slut ändå.

I går var jag ledig.
Välbehövlig ledighet. En dag utan hets, stress och press. Knallade en sväng på stan med världens bästa mamma, åt lunch med majoriteten av min familj och bara hade det bra.
Transporterade hem min dubbelsäng och forslade iväg den andra gamla kojen till mor och far. Nu känner jag knappt igen sovrummet längre. Nu får vi plats alla fem i sängen utan problem. Vi får plats sex stycken också.
Sex är trevligt.

Bäst som jag bubbade och bar sängmöbler upp och ner för trappor stod J vid spisen och lagade en kanonmiddag. Jag vågar lova att det inte händer särskilt ofta. Typ aldrig.
När jag kom in i köket tappade jag hakan. Bokstavligt talat. Mållös över engagemanget. Allt var så tjusigt gjort.
Som sagt, det händer inte ofta i det här hushållet.
Kärlek till J.

Vi köpte lite choklad på Ica och blev tvungen att köpa en gammal dvd-film också. Den köpte vi endast pga omslaget. Ett par i en passionerad pose.
Det är ju för guds skull inte sextorka här!! Varför beter jag mig som en utsvulten då?
....Inte bara jag. Vi är lika goda kålsupare båda två. J är inte bättre än mig på något sätt.
Jag vill inte veta vart detta slutar...

Kvällen slutade i alla fall med att jag monterade ihop sängen och somnade som en stock. Det blev varken mer eller mindre spännande än så. Tyvärr.

Ta det piano när ni har sex

Träskorna klinkar på sitt piano som bara den. De går verkligen lös på tangenterna. Men bra låter det. Hellre pianoklink, än världens mest högljudda sex.
Fast de har coolat ner lite....eller så somnar jag som en klubbad oxe när jag väl lagt huvudet på kudden.

Å hur lycklig blir inte jag nu när jag åter kan logga in på msn....
Åtta dagar i förtvivlan.
Jag ÄR beroende.

Idag blev jag arbetsskadad. Ser ut som en röd zebra på händer och armar. Satans hundar att vara envisa och tro att det kan bestämma.

Fick cykelsällskap av en gammal (eller, nja, gammal och gammal...) dam på hemvägen. Trevligt att ha någon att surra med. Fick veta en hel del om hennes liv. Man borde prata med främlingar oftare.

Imorgon är jag ledig. Sååå skönt. Jag hoppas verkligen att solen vill skina på mina bleka kinder då...jag ligger efter i cancertävlingen...

Nu ska jag lägga mig ner i två sekunder. Sen är det yoga för hela slanten.

Bahamas

Vaknade het och klibbig i morse. Solen bländande mig när jag öppnade ögonen och sanden mellan tårna gjorde att jag trodde att jag befann mig på en schysst sandstrand på Bahamas. Törstig och loj, insåg jag snart att jag låg i min egen säng, här hemma på min gata i stan, tillsammans med två hundar.
Den där läckra charmknutten som jag önskat så innerligt att jag vaknat upp bredvid, var just det -en önskan.
Sanden i sängen var inte den här sametslena kritvita sanden från Bahamasstranden, det var gammalt äckligt grus från gatan som mingelmästarinnan släpat in.
Det ska bli skönt att lämna tillbaka Sputnik så Sikla kan sova i sin egen säng. Stänger jag ut dem i hallen nu, så skäller Sputte för varje litet ljud i trapphuset. Med andra ord inte en gnutta sömn om inte Sputte får sova i sängen.

Gårdagkvällen gick till ungefär som vanligt.
Jag och J satt på sex- och samlevnadsbalkongen, drack drinkar och snackade skit. Jag messade lite med grannen mitt över och lyckades övertala honom att ta med sig Guldfisken och komma hit. Vi kom inte iväg till krogen förrän efter midnatt någon gång. Rätt sent med andra ord. Här i Norrland stänger ju krogarna klockan två.

Mötte upp Jonas på stan. Den stackarn hade lyckats få 1500 spänn i böter för att han cyklat mot rött. Det finns ju massor av andra saker man kan sätta dit folk för en lördagkväll. Särskilt när stan är full av galna raggare som cruisar för glatta livet.
Men nej, då ska folk bötfällas för att de cyklar mot rött på övergångsstället.
Jag cyklar ju alltid mot rött. Det sjuka är att den övergången jag oftast cyklar mot rött är vid polishuset. Ska jag behöva bli laglydig nu och stanna? Jag vägrar betala femtonhundra för en sån fånig förbrytelse. Vägrar.

Sista dansen blev med (...vad ska vi kalla honom för då...) Ålands P:et. En karl vi träffade på Åland i somras. Jag har lyckats undvika honom i tio månader. Vi tränar till och med på samma gym. Men jag har lyckats hålla mig undan. Varför sumpa det nu liksom!? Jo, för att jag är så osmart.
Till råga på allt nämner jag såklart att jag sett honom ett flertal gånger på W. C. Jag är puckad.
Lyckades tappa bort honom någonstans mellan dansgolvet och garderoben, tack och lov.

Det som också är lite stört är att alla killar heter samma sak just nu.
J säger att det är praktiskt.
"Då behöver du inte ha så många namn i huvudet"
Jovisst.
Man kan med största sannolikhet anta att karln man träffar heter Peter eller Patrik.
Great.

Håkans söndagskrönika i tidningen garvade jag lika gott åt som vanligt. Han är fördjävla skön den killen. Jag önskar han kunde skriva en rad eller två till mig varje dag. Lite morgonläsning med en stor portion ironi. Ja tack!

Cyklade en sväng till Ica för att införskaffa något att fylla bakismagen med. På med nya solbrillorna. Jo det är sant! Jag har hittat ett par solbrillor som jag kan ha. Fantastiskt. Det har aldrig tidigare inträffat. Lycka.
På vägen doftade det hägg. Underbart. Våren är verkligen här nu.

Träffade Mr D i parken för en stund sedan. Najs att bara slå sig ner på gräsmattan, låta hundarna härja fritt och vifta med sina tår i vårluften.
Blev överfallen av ett gäng med småflickor som prompt skulle klappa, hålla, kela, prata och gulla med Sputte. Jag fick spunk. Jag har inget emot kids, men när sju stycken ska stå uppe på en, börjar jag tröttna. Sputte också.

Jag ska köpa ett hopprep i veckan. Det var en liten söt tjej som var ute med sin mamma på gården och hoppade i veckan. Jag blev toksugen och hade bergis frågat om jag fått vara med, om det inte var så att jag hade haft bråttom till jobbet. Hoppa hopprep är ju görkul!!

J ligger till sängs fortfarande. Stackarn.

Jag tror jag ska bunkra upp med några liter vatten och sätta mig till rätta i soffan.
Hockeykväll.

Bloggberoende

J tycker att jag ska sluta läsa bloggar nu och börja dricka vin....
...jag skulle kunna tänka mig att sluta läsa bloggar, men bara i utbyte mot en kyss...

Gammal kärlek är ett hundjobb

Idag har jag varit ute i skogen och spårat med Sikla. Det är helt fantastiskt kul med spår. Både jag och Siklisen gillar det lika mycket tror jag.
Gjorde ett 300 meters spår, som i appellen (det låg dock inte 50 minuter) som jag visste att hon skulle klara. Det var ju ändå i höstas någon gång vi spårade sist.
Hon markerade det första föremålet väldigt noga. Det andra gick hon rakt över och de sista markerade hon lite lätt. Jag trodde faktiskt att hon inte skulle markera något alls. Klart godkänt sa instruktörsgubben. Jag tror till och med han blev lite imponerad. De andra doggarna var sämre än Siklisen idag.
Skönt att få ligga på topp ibland.

Har varit sjukt trött annars idag. Har kännt mig bakis sen fredagskvällen. Sanslöst. Men enligt J är det inget konstigt. Tydligen hade jag varit i  v ä l d i g t  fin form.

Mamma och pappa fick åka ut till jobbet för att hämta nycklarna och jackan idag. Jag orkade knappt röra en fena efter spårningen. Funderade på om jag skulle krypa till kojs vid tre, men insåg att det kanske var lite tidigt.
Nu känner jag inte för att sova längre. Tror nog jag ska bege mig ut och träna lite lydnad med fröken pudel innan vi knoppar.

Har suttit och filosoferat lite nån timme. Jag får ångest och blir deppig av det.
Har tänkt en del på Dig-Ulf den senaste tiden. Ganska irriterande. Han tillhör ju sedan länge någon annan. Jag har inte grubblat över honom alls på ett par år. Men det är ju så när solen tittar fram och man känner sig lite lämnad åt sitt öde. Gamla olyckliga kärlekar passar på att dyka upp då. Det hjälper så bra mot olycka och misär. Not.
Annars har jag grunnat på hurvida jag ska skicka det där oskrivna brevet eller inte. Det finns fördelar och nackdelar. Mest fördelar för min del. Kanske. Eller mest nackdelar...

Måla fan på väggen

Jag är bloggsugen men jag orkar inte skriva. Ska göra ett försök i alla fall.

Jag är bakis. Jag mår inte skit, men jag är inte världens alertaste just nu. Har utsatt min kropp för en tvådagars.
Torsdagkvällen var skitkul. Jag och J hade verkligen toppenskoj. Så kul att raggarlistan kanske måste fyllas på med nåt namn till...

Fredagen försvann med en rasande fart. Jag tog sovmorgon och började tolv. Men det var lugnt för jag hade bara en kund på hela dagen. Jordens tovigaste schnauzer.
Pedro, hunden som inte behövde göra något han inte ville. Det är sanslöst hur folk är med sina djur.

Hjälpte till lite i caféet och förberedde inför kvällens invigningspartaj. Annars drev jag mest omkring och pratade med kunderna och deras hundar.
Träffade en gammal kompis mamma och blev uppdaterad. Den gamla kompisen ska gifta sig i sommar. Fan! Hon också! Mitt bröllop känns avlägset. Samma sak med kids. Ungar känns också avlägset. Men fan vet..! Om spåtanten hade rätt så kanske det inte är så långt borta med en liten krabat. Det skulle passa så bra med ett positivt graviditetstest just nu. Not.
Man ska inte måla fan på väggen. Det ska man inte, men jag kan inte låta bli att klottra lite....

Invigningsfesten blev lyckad. Emelie och Peter hade fixat  jordens läckraste snittar och Lotta såg till att glasen alltid var påfyllda.
Jag vet, Emelie och Peter.
Ödets ironi?
Jag hade inte tänkt att festa så hårt, men jordgubbsbubbel är gott. Vin också. Öl med.
Någonstans i mitten på kvällen betämde vi, jag och Emelie oss för att vi skulle fortsätta vidare för att sjunga lite karaoke. Vi skulle bara ta en öl till. Och en till...
Ja. Ni förstår säkert vad som hände.
Bugg på cafégolvet, lite mer öl och skjuts hem klockan tre.
Jackan med hemnycklarna lämnade jag såklart i på jobbet vilket betydde att J blev tvungen att komma ner och öppna åt mig. Jag somnade i full mundering på hallgolvet men vaknade upp i sängen nästan lika påklädd.
Jackan med nycklarna får jag hämta imorgon. Det vore inte klokt att köra bil idag.
Det som vore klokt idag är att sova, dricka vatten och...sova

Raggarlistan

image34Då var den fixad då; raggarlistan.

Knull-Micke
Gnidarn
Kram-Putte
Oralmästarn
Bond-sovarn
Lingonmannen
Double Man
Parkbrallan
Jobbragget
Wolverine
Skol-Nicke
Otrogna karln
Sängvridarn
Country-kuken
Klämskägget
Pizzabagarn
Grannen
Dig-Ulf                                                                                      Den riktige Wolverine
                         
Som ni förstår så ligger det en liten historia bakom varje smeknamn. Jag själv tycker att "Grannen" var värd en annan benämning, men är man granne så är man.

Dagen idag har också varit en ljus och trevlig dag. Solen skiner och har så gjort sedan jag slog upp mina bruna ögon imorse. Värmen är också här. Vore det inte för att jag skulle på yoga snart så skulle det bli grillning för hela slanten ikväll.
Annars är kvällens planer att ta en krogrunda. Bara jag och J. Det var så väldigt länge sedan vi gick ut tillsammans. Det var dessutom skitlängesen jag gick ut bara för att dansa. Ni vet, måbra-dansa, släppa loss. Det ska vara en torsdag på Heartan till det.

Anticimex ska komma hit och hjälpa oss med bekämpningen av myr-fanstyget. Jag har försökt att mörda så många som möjligt men de är ju sanslöst så många de är. De har sin autobahn över våran vardagrumsmatta nu. Sputte är väldigt nyfiken på de små mångbeningarna. Han har till och med smakat på dem. Chihuahua! Jag säger då det!
Här kommer en bild som jag tog strax efter att jag haft ihjäl halva skaran. Sputte testar om myrorna är leksugna...

image35

Söndag

Så var det över för den här gången. Födelsedagsfirandet 2007. Det kom runt 25 pers och blev ganska livat stundtals. Men kul var det.
J hade i något svagt ögonblick lovat Mr D att vi skulle framföra ett Cara Mia-framträdande. Efter en härlig Ja må de leva från hela skaran presenterade D löftet och femtio händer klappade i takt. Det var bara att gå upp och göra vår gläsande tolkning av Måns läckra dans. Kvällens höjdpunkt vågar jag lova!

Hälften av skaran begav sig till krogen vid midnatt, för att söka upp ett lämpligt objekt att ta med sig hem, andra hälften stannade i min soffa. Jag tillhörde den inte någon skara alls. Jag gick och la mig för att sova någon timme för att sedan vakna till och hålla ställningarna på efterfesten.

image32

Imorse vaknade jag något så när fräsch med tanke på bristen på sömn. Kände tvånget att dyka upp på hundkursen efter tre veckors "ledigt". Tre veckor utan träning.
Ångest. Jag hatar att vara sämst. Jag hatar att inte kunna. Jag älskar att vara bäst.
Sikla är en fenomenal hund. Helt fantastisk. Det var så overkligt när hon gick in på banan och gjorde alla momenten lysande, (utom apporten) trots att vi inte har tränat ett skit den senaste månaden. Hon har aldrig klarat framförgående tidigare till exempel, men det fixade hon galant idag.
Är det någon som kan imponera på mig så är det den här hunden. Min hund.

Sputte har just skitit en diarréhög på min vita vardagsrumsmatta. Han imponerar inte lika mycket på mig vill jag påstå. Men han är söt han med.

Imorgon är det måndag igen. Femte veckan på Djakartas och det fungerar fortfarande bra. Skönt som tusan.

Ett rim om min helg

Känsliga läsare varnas!


Jag kände för att berätta om den här helgen genom att rimma
Men frågan är om jag orkar återge timma efter timma

Jag får väl skriva så mycket jag orkar
Så får vi se när hjärnan torkar

Folk säger att fredagen den 13:e är en otursdag
Det dementerar jag

En stressig dag är en vanlig dag i mitt liv
Och kvällen närmar sig med stora kliv

Jobba, skjutsa syrran och hälsa på en väninna
Skulle jag helst hinna på en timma

I Stockholm skulle jag mentalbeskriva min hund
Men på grund av en karl ändrades det på en sekund

En god middag och en trevlig fredagkväll erbjöd denna dag
Men man fick gå hem själv för efterfest var populärare än jag

Ensam och dissad somnade jag sött
Och vaknade minst lika trött

Lördagen den 14:e gick åt pipsvängen
Eftersom jag knappt kom ur sängen

Anledningen var för mycket alkohol
Det som kroppen inte tål

Eftersom jag hemma glömt hundens registreringsbevis
Fick jag rusa runt stan och leta fax som en gris

På ICA hittade jag en till slut
Vilken tur, för tiden hade nästan runnit ut

Efter att ha kört fel och yrat i hundra år
Hittar jag vägen som åt rätt håll går

Jag hann precis i rättan tid
Nu var det dax för hunden att ta vid

Man får leta efter en coolare hund än så
Till och med matte gick att imponera på

Inte ett ord från karln jag hört
Jag börjar nästan tro att det är kört

Då ringer plötsligt hans polare
Och säger att de borde tagit det coolare

Ölen flödade hela natten
Och vart karln är det vete katten

Ett stygn av oro jag plötsligt kände
Man undrar ju vad som egentligen hände

Väl tillbaka vid karlns dörr
Var det lika tomt som förr

I och med det jag mig hemåt begav
Nån gång lär han väl höras av

När jag på gatan parkerat bilen
Kände jag av de många resmilen

Jag får ett sms med frågan "Var är du?"
Lite sent att komma på det nu

Jag somnar som en stock
Och vaknar vid 3 av en chock

Telefonen skränade vitt och brett
Det var han som ringde har man sett

En arg diskussion utbröt då
Som jag inte kunde förstå

Jag satte mig i bilen
Och körde tillbaka alla milen

Nu orkar jag inte rimma mer
Vi får se vad som sker


Doggelito har ätit för mycket chips

Idag kan man säga att jag är ganska trött (läs hysteriskt trött). Gårdagen var en sån där kräla-på-botten-dag och jag var skitdeppig. Ringde L på förmiddagen och bad om lite peppning. Som alltid fick hon mig att skratta och vi bestämde att vi skulle ses efter jag hade jobbat.
Traskade in på salongen med gråten i halsen.
Fick världens bästa välkomnande och glömde snart att jag mådde som en levande död. Tiden rusade iväg och rätt som det var slog klockan tre och det var dax för hemgång. Så fort jag satte foten utanför dörren mindes jag med ens hur dåligt jag mådde. Föll tillbaka i eländet och mådde pyton igen.
Det är så irriterande. Det handlar ju egentligen om inställningen. Min inställning till hur jag mår. Bara för att jag inte skiner i kapp med vårsolen en dag måste jag faktiskt inte gå ner mig totalt! Jag tror att jag ska ta fram några papper som jag fick av Ellinore förra året. Åsså ska jag läsa färdigt Sussie-boken. Jag ska till och med börja om från början. Det kan vara på sin plats nu.

Efter att jag varit hem och gjort i ordning en sen lunch traskade jag iväg hem till L. Det var länge sedan vi umgicks nu. Hon har varit på resande fot i vårsverige och jobbat en hel massa. Jag har haft mitt, jag med.
Vi snackade lite skit och bokade tid hos den där spådamen som vi surrade om att gå till för så länge sedan. Efter det började vi med pärlterapin. Timmarna gick om magarna kurrade framåt åtta. Det blev tacos (tacos ala L, jag säger inte mer än så...) och öl tillslut. Det ska tydligen bota deppodrogar sägs det. Den som sa så hade rätt. Efter en pärlkrocko, några öl, lite tacos, en hel del snicksnack och en drink gjord på hb och yoghurt var jag simage23om en ny människa igen.
Det där som J surrade om i tisdags om sexfria onsdagar fungerade inte alls. Regeln var att man inte ens fick yppa något om sex på en onsdag. Ni kan ju gissa hur det gick med världens bästa kompis och några öl.
Framåt midnatt begav jag mig hemåt och kröp till kojs. Somnade dock inte förrän tidningen damp ner i brevinkastet strax efter tre. Någon höll mig vaken, surrandes om kattor och mörka hemligheter.

Halv sex väckte Siklisen mig imorse. Det var bara att kliva upp och ta en runda. Den som tror att hunden kissade trodde fel. Inte då. Nej. Vi lade oss snart igen och Sikla fortsatte med sitt gnäll. Efter en del funderande kom jag på att hon kanske hade ont i magen. Hon käkade ju faktiskt lite chirre hos L igår.
Det verkar vara som jag befarat. Hon har inte toalettat på hela förmiddagen och ville inte ens äta sin frukost. Då gott folk, kan jag tala om att nåt är fel. Större matvrak än Sikla finns inte på denna jord.
Nu ligger den stackars kraken under min stol med en liten pudelmage i uppror.

Mamma har nyss varit här, den gamla godingen! Jag har haft hennes bil ett par dagar och nu ville hon ha den tillbaka. Med andra ord blir det jag och Lilla röd idag.

Kvinnor som låter vid sex

Phu...Vilken mardrömströtthet som drabbat mig i helgen. Det är nog den värsta jag någonsin skådat. Upplevt kanske man ska säga..
Det har hur som helst varit trevligt med en gammal raggare på besök från Göteborg...Eller, jaha, det var ingen raggare och han reste från Stockholm. Okej.

Fredagen gick i pladdrandets tecken. Jag malde på rätt friskt (som vanligt) fram till midnatt. Då satte tröttheten in. Efter det fastnade tungan i gommen och där blev den kvar stora delar av helgen. Hade någon ljus stund där jag fällde nån kommentar men annars vara jag tyst, kryptisk och i högsta grad diskret. Himla knepigt det där, jag är ju inte den lågmälda typen direkt.

Lördagen var en riktigt härlig vårdag här i sydligaste Norrland. D & M ville ta en fika på stan innan eftermiddagsgrillet och jag å Göteborgarn (vill han ha ett annat smeknamn tro?) sa inte nej till en (fjorton för vissa...) kopp kaffe direkt. Mamsell blev det och Steorn dök upp efter en stund, utom sig av förtvivlan. Ett gammalt hundragg åkte från Göteborg till Gävle för att träffa henne trots hennes obefintliga intresse. Den historien var så patetisk så den tänker jag inte ens återberätta.

Vi var några stycken som grillade hemma hos D & M på eftermiddagen.
De hade gjort ett lotteri. Vinnaren fick en stjärna på sin lott och vann en fryst fläskfilé och en potatis. Vinnaren blev glad.
J, som fick en spermie på sin lott undrade vad det skulle betyda för kvällens jakt. Vi skojade en del om det men tyvärr visade det sig betyda nitlott.
Göteborgarn hade gjort jordens godaste grillspätt och min tomma mage blev nöjd och glad. Sköljde ner spätten med en flaska vitt och sen spelade vi (finsk) kubb.
Jag, D och Steorn var självklart det bästa laget och vann (inte för att verka högfärdig men det var på grund av min skicklighet).

Vidare blev det inflyttningsfest hos S. Precis alla jag kände frågade om jag var ledsen eller nåt. Det var jag inte. Jag var bara gräsligt trött. Gjorde några tappra försök att surra lite men det gick inget vidare.
Ingen krog.
Hem och sova?

På söndagen var jag mera människa igen efter att jag fått sova några timmar. Tungan var fortfarande slö. Hur kommer det sig?

När eftermiddagen närmade sig kväll och Göteborgarn lämnat mig, skulle J bjuda mig på pizza (som det naturligtvis slutade med att jag fick betala själv. Otippat? Nja...). Trött som jag var tuggade jag i mig skräpmaten och kröp till kojs några minuter efter sju. Somnade som en stock och sov ända till Leo ringde på dörren halv sju.

Ett mindre slagsmål utspelade sig i min säng. Vem kunde ligga närmast en sovande tant E?
Sikla vann. Hon tror ju att hon äger mig, men det är faktiskt jag som äger henne. Leo blev något besviken och hamnade i fotändan medan Evita körde den gamla hederliga skeden. Sikla, hon låg där det passade för stunden. Gärna på mig. Visa tänderna för konkurrenterna var ju heller inte helt fel.
Hopplösa jycke.

Läste morgontidningen och fick en väldigt kul idé.
J tror att vi kommer bli vräkta efter detta, men jag förstår inte vad hon menar. Har inte folk humor i vårat trapphus? I så fall får de fan ta och flytta. Knåpade ihop ett litet collage som ska sitta i trapphuset tänkte jag.




Har just fått lunch hos mamsen och vinkat av systeryster. Nu ska jag ta ut Leo på en redig prommis innan jag måste iväg till jobbet.

Inget är obetydligt i mitt liv

En lördag, precis som många andra. Jag känner mig som en avlagd gammal raggsocka.
D ringde imorse och övertalade mig att träna lite med hundarna. Sen tog jag intiativet till en promenad trots 29-åringens många protester ;P Han börjar bli gammal och klen, stackarn! Det slutade hur som helst med att vi gick en bra bit.
På hemvägen skulle vi gå till en lekplats som "Shiwa tycker är så kul". Haha, jag undrade i mitt stilla sinne vad det kunde vara. Det var en linbana. Och jag tror faktiskt att D tyckte att det var snäppet roligare än vad hundarna tyckte. Jag sa det åt honom, men han förnekade....

Egentligen har jag inte alls tid att sitta här och såsa. Jag måste städa. J kommer klyva mig i två delar om det inte ser reprecentabelt ut här ikväll.
Motivationen till att städa är totalt obefintlig. Dammsuga skulle möjligtvis gå an, men det är ett livstidsprojekt innan man ens ser golvet här hemma. Jag är totalt hopplös på att plocka undan efter mig. Stackars J som måste leva i denna missär.

Vi blir åtta stycken till middagen ikväll. När fick jag råd att bjuda åtta pers på mat en och samma helg? Innan lön dessutom. Ibland tänker jag med knäskålarna. Men, det ska bli kul. Det får bli eko på bankkontot, för jag har hellre ett roligt liv utan pengar än ett tråkig liv med.

Var iväg till Ria imorse också och skänkte lite av Js gamla avlagda kläder. Hade även en gammal prydnadsbil med mig som jag tog från mormisen när vi städade ur. Morsan tänkte slänga den, men som vi alla vet så är inte slänga min grej. Åtminstone inte saker som betyder nåt (säg den sak som är obetydlig i mitt liv...).

Nu ringde D och surrade om att han kunde bjuda hit lite av sina kompisar till kvällens sammankomst... Visst visst, det blir skoj säger jag (attans, nu måste jag städa).
Så, från att vara en middag med C, blir det fest.
Hur ska detta sluta?
Intressant...

Se upp för kärleken, han är blind!

Ja, faktum är att han inte ser mig alls. Och jag ser inte honom... jag sitter här, hostandes och frustandes, less på denna influensa. Ensam.
Var finns Han. Han med stort H?
Dyker han upp om jag skaffar glasögon, eller blir jag tvungnen att lära mig blindskrift? Just nu skulle jag kunna lära mig gå på lina, eller vad som helst, bara för att få en kram!

Var på bio med J ikväll. Se upp för dårarna. Det var ett trevligt inslag i min annars så gråa vardag. Helt okej film, lättsam, precis vad jag behöver. Men inte hjälpte det....
Jag är bitter över det ensamma singellivet just nu. Inte bara det. Jag är less på att vara sjukskriven. Jag är less på att inte veta vad jag ska göra med mitt liv. Jag är less på den jag är och hur jag beter mig! Man kan nästan sammanfatta det hela med att jag är less på det mesta.
Man kan beskriva mig som en gammal oattraktiv pensionerad kärring som inte har nåt bättre för sig än att titta på grannarna genom kikhålet i ytterdörren, läsa morgontidningen och lösa alldeles för svåra korsord. En kärring som får andnöd så fort hon ska gå på promenad med hundarna (sablans luftrör). En deprimerad sak helt enkelt.

Jag har funderat en hel del på polishögskolan den senaste tide, fick ju ett mail i veckan:

Hej,
Du får detta mail eftersom du gjort en s.k. intresseanmälan för Polishögskolans utbildning i Studentums söktjänst. Tyvärr har inte Polishögskolan resurser att skicka hem information till dig. De hänvisar istället till de ansökningshandlingar som finns på deras webbplats.
Med Vänlig Hälsning
Magnus Obel

Irriterande. Jag vill ha papper att läsa, en katalog att bläddra i, bilder att titta på!  Det känns inte på riktigt annars.
Jag är säkert helt galen som har fått för mig det här med polisgrejen. Jag kommer aldrig att klara det där synonymprovet, fystestet och de där personliga intervjuerna! Det är kanske lika bra att låta allt falla i glömska och lunka vidare i den trista grå vardagen. Kanske träffa någon studentgrabb på högskolan, läsa till sjuksköterska och bli underbetald och utarbetad innan man fyller 35. Det låter väl lockande...


Imorgon är det en ny dag. En positivare sådan får man hoppas...


Nyare inlägg