Bikinisäsong
Är det så här man ska se ut nu när det är bikinisäsong....då passar jag inte i bikini i år heller!
Packning
Det var egentligen ingen fråga. Och jo, man kan ju göra saker inomhus. Men jag vill strosa omkring ute i solen. Picknicka, dricka vin och njuta.
Är färdigpackad nu. Jag som inte kan packa. Hela väskan är proppfull. Vaddå kläder för fyra dagar? Betyder inte det hela den grårandiga garderoben? Jag trodde det.
Även Sikla har lagt sig i resväskan. Hon är livrädd för att bli lämnad hemma igen. Hon är så söt.
Idag på eftermiddagen när jag tog en tupplur, låg hon under täcket på min arm.
Vad vore mitt liv utan denna underbara goding....?
Ränderna går aldrig ur
Stressiga jag håller på att tvätta nu. Jag är inte alls ute i sista minuten....
Samtidigt som jag känner hur hjärtat bultar i bröstet förmår jag mig inte att packa. Jag har lagt fram lite kläder på sängen men jag blir så oinspererad av garderobsinnehållet. Grått, vitt, svart, allt i det randiga temat. Jippi. De kläder jag har med färg ligger i tvättstugan. Måste vänta.
Jag vet inte alls vad jag ska ha med mig. Just nu känns det som om jag skippar kameran helt och hållet. Kommer säkert inte orka bubba runt på den i vilket fall som helst. Det är det som är nackdelen med systemkameror. Inte direkt handväskeformat.
Ska packa i min nya gröna resväskla som jag köpte när jag var i Spanien sist. Me like!
Satt och raderade lite bilder från mobilen tidigare ikväll. Jag är urdålig på att rensa. Samma sak med sms och mms. Kunde jag spara allt så skulle jag göra det. Till vilken nytta vet jag inte.
Jag har lagt över bilderna på datorn, men jag vill fortfarande ha dem kvar i mobben. En sentimental sate är vad jag är. En tönt.
Träskorna, eller som jag nu mera kallar killen uppepå; pianoklinkarn har spelat och sjungit hela eftermiddagen idag. Fan, karln e bra! Jag tror att jag måste gå upp och tala om det för honom.
Welcome back
Jag hanterar saker och ting så jävla kasst. Jag skjuter upp allt viktigt och låtsas som om jag har all tid i världen på mig. Men det har jag inte. Idag kom verkligheten i kapp.
Ångest. Magont. Stress. Welcome back!
Rullgardin
Jag insåg att jag verkligen vanvårdat mig själv hela våren. Både fysiskt och psykiskt. Fy fan, va vidrig jag såg ut. Jag vet att det låter hårt att säga att man ser vidrig ut, men det känns som om det verkligen är så illa.
Jag såg eländet klart och tydligt.
Jag ser ut som en gammal lada som håller på att förfalla.
Dax att ta sig i kragen!
Dax att söka upp någon att prata med med!
Dax för förändring!
Funderar på att börja sjunga. Pappa sa åt mig det igår. E -börja sjung i kör eller nåt. Sjunger ju jämt i alla fall. Varför inte sjunga tillsammans med andra!? Ska faktiskt ha det i åtanke. Det kan nog vara bra för både kropp och själ.
Nu ska det bli skönt att få lägga huvudet på kudden.
Singö
Jag hade inte bytt bort den här helgen för ett riktigt bra ligg ens. Fast jag just nu skulle kunna gå ganska långt för just ett ligg.
Jag har haft det så underbart. Jag vet att jag har tjatat om det en hel del den gångna helgen, men det tåls att sägas igen.
Helgen har varit ljuvlig, underbar, skön, behaglig, gudomlig, praktfull, utsökt, charmant, magnifik, glänsande, med andra ord helt FANTASTISK!
Fredagskvällen gick i ostbrickans tecken. Jag ljuger inte om jag säger att det fanns tjugo olika ostar att välja mellan, jag har aldrig varit med om maken.
Vinet hoppade jag över pga illamåendet. Drack vatten och kände mig hälsosam mitt i allt ostande. Det är trevligt med släktsammankomster. Särskilt när man kommer bra överens.
Trött som jag var (och väldigt ofta är) gick jag och lade mig kring midnatt. Resterande höll igång ett bra tag till.
På lördagsmorgonen vaknade jag av vågorna som slog mot strandkanten. Fåglarna kvittrade, himlen var blå och solen värmde en nyvaken drog.
Jag gjorde lite yoga innan jag högg in på den magnifika frukosten. Som jordens hotellfrukost, fast tjugo gånger bättre.
Vad är väl bättre än frukost i sommarsolen med utsikt över havet!? Det är nog bland det bästa jag vet.
Mätt och het, övertalade jag mamsen och systeryster att vi skulle ta årets premiärdopp. Vad är väl bättre än att bada i havet!? 11 härliga grader var det i vattnet. Men nog doppade jag mig. Och nog simmade jag några simtag. Och nog frös jag!
Spenderade resten av dagen på stranden, njöt av utsikten, lukten, fågelsången och vågskvalpet tillsammans med världens bästa familj.
I eftermiddagstid begav vi oss till färjan för att åka en tur över till Åland. Äta lite smörgåsbord och dricka några drinkar.
Mums vad det är gott med smörgåsbord och mums vad det är gott med drinkar. Jävlar vad mätt man blir av smörgåsbord och jävlar vad full man blir av drinkar!
Festen fortsatte hela natten. Jag kröp till kojs när det började ljusna till tornerna av Love hurts.
Jag konstatrade att det är sorgligt men sant. Kärlek gör ont.
Söndagen var aningens segare men lika härlig som lördagen. Megafrukost, sol, bad och grillning.
En utflykt till Svartklubben blev det också för att kika lite på lotsstationen (eftersom vi blivit god vän med bonden i byn som jobbar där).
Hemfärden var en lång och utdragen historia. När jag kom hem somnade jag så snart jag lagt huvudet på kudden.
All inclusive
Eg
Ett klokt val!?
Borde egentligen packa lite prylar inför helgen. Jag vill så gärna packa ner Sikla, hon vill säkert bli nerpackad också. Men bara för att jag inte har varit till veterinären och tagit de obligatoriska rabiesblodprovet så får hon inte följa. Jag förbannar mig själv för det just nu.
Tandläkaren beundrade mina tänder idag. Ojojoj, det bara haglade lovord. Själv tyckte jag att de såg skitläskiga ut där på dataskärmen. Uh.
644 kronor kostade det kalaset. Bara för att få tänderna tittade på och bli berömd för att man borstar så bra.
Sen försöker hon packa på mig ett sånt här Friskvårdsabonnemang, hon menar att det är väldigt fördelaktigt för mig.
Jaha.
Jag får veta att jag hamnar i den lägsta prisklassen, 537 kronor om året. Med andra ord så förlorar ju jag på att ta ett sånt där abonnemang. Så vida jag inte slutar borsta tänderna och skaffar mig en makalöst dålig munhälsa.
Det tänker jag inte göra.
Jag har aldrig...
Har varit på födelsedagsfest nu. Kom precis hem. Tog bilen så jag hade en anledning att inte bli övertalad att dricka och gå ut. Jag har ju tandläkartid tidigt imorgon bitti. Å jobb. Å Singöresa.
Kände mig verkligen gammal, trots att flicksnärtorna inte var särskilt många år yngre än jag.
Vi skulle äta tacos, dricka bål och leka "jag har aldrig".
Jag avskyr den leken. Vem bräcker vem?
Vem har knullat flest killar? Vem har testat den mest avancerade ställningen? Vem har haft gaysex?
Någon sa: "Åhh, det är så kul när det är lite nya folk med"
Vill någon veta vad jag har för sexuell erfarenhet är det bara att fråga. Jag behöver inte leka någon lek för att berätta sånna saker. Jag behöver framför allt inte vara full.
Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen eller är jag bara tråkig?
Ännu har jag inte bränt mitt gröna skepp...
Sen vill jag beklaga mig lite också.
Alla djävlar säger att pudlar är så fula. Hur kan dom säga så?
Sen när de träffar min godbit så är de så pluttinuttiga sååå. Ojojoj, jo, hon var ju jättesöt men hon ser inte ut som en pudel.
Nähe!? Hur ser en pudel ut då undrar jag?!
Jag vill
Var uppe med tuppen och tvättade, gick långpromenad med hundarna och åt frukost i lugn och ro. Solen ler mot mig idag också. Jag mår ganska bra.
Surfade runt och kollade på resor. Fan, jag blev så fruktansvärt resesugen. Japan, Kina, jag vill. Nu.
Så svårt är det faktiskt inte att spara lite pengar. Det gäller att bestämma sig bara. Jag ska förankra mina ideer hos min resekompis S och se om jag får någon respons.
J ska ha sitt jobb här på after work i eftermiddag. Det kommer en goding som jag vill ha. Men det känns som om jag inte ska involvera mig med Js arbetskamrater. Dessutom har jag ju Mr Green. Eller inte.
Jag blir tokig av fjolliga sms-utbyten. Hur vore det om folk talade klarspråk?
Ikväll är det yoga och sedan bär det av på födelsedagsmiddag i mina hemtrakter. Det blir säkert utgång, men jag funderar på att hålla mig i skinnet och gå hem tidigt. Jag ska ju till Singö och Åland i helgen, då blir det säkert vin och sena kvällar så det räcker och blir över.
Hur var det med den vita månadades vara eller icke vara!?
Början på en resa ut ur helvetet
Det är ändå tur att jag har det där stället att gå till när det är så här svajigt. Det är så jäkla skönt att det är jobbet som är min livlina och inte nåt annat jävla skit.
Tidigare är det ju jobbet som har varit den tunga och jobbiga biten. Det är där tårarna har flödat, ångesten har gripit tag om mig och paniken vägrat släppa.
-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x-x
Jag kände att jag blev tvungen att ta bort det jag skrev igår.
Alla behöver inte veta allt.
....Dessa tre veckor var början på en resa. En resa av vunnen kunskap.
Kunskap om mig själv, min familj och mina vänner. Kunskap om livet. Kunskap om att uthärda och överleva.
Nu var det ju inte detta jag skulle skriva om.
Jag har hur som helst haft en bra dag.
Märtha du kan vara stolt över mig. Men jag är nog bränd.
Vissen
Jag sparkade igång tröskverket imorse genom att ta mig en lång, lång, lång promenad i skogen med mina hundkompisar.
Solen skiner och det är alltid ett plus när man känner sig nedslagen, överkörd och tillplattad. Miserabel helt enkelt.
Gårdagen förflöt i illamåendets tecken. Kunde knappt äta nåt alls på hela dagen. Det känns jävligt pissigt. Mat är näring, näring behöver jag för att inte vissna helt och dö.
Satt med mobilen i handen hela kvällen igår och skulle ringa Mr Green, åtminstone skicka ett sms. Men jag mäktade inte med att bestiga det berget. Inte med den dåliga dagsformen.
Kanske orkar jag ta tag i det idag. Jag hoppas det.
Jag är illamående idag också. Men idag har jag åtminstone fått i mig frukost. Alltid något.
Så stod han där...
Den charmige Mr Green, med de stora blå och det ostyriga håret. Gissa om jag fick en chock.
Vi surrade lite. Jag sprang upp och hämtade hans mobil, han erbjöd mig skjuts, men jag mitt nöt, avböjde.
Jag svävade till jobbet. Kände mig plötsligt väldigt glad och lättsam.
Synd bara att underbart är kort.
Jag är tillbaka i morgonens tillstånd.
Mungiporna vid fotsulorna, tårar rullande längs kinderna, illamående och näst intill kräkfärdig.
Mera Mr Green till E.
NU!
Alla vägar går till skiten
Jag tror att jag har förlorat mitt förstånd. Helt och hållet. Jag tänker tankar jag aldrig trodde jag skulle tänka. Jag är fan bitter. Jag vill inte vara bitter.
Jag vill acceptera. Jag vill gå vidare.
Hur kunde det bli så här?
Jävla depression. Jävla liv. Jävla skit.
Illamåendet vägrar ge sig. Och nej, jag är inte gravid. Den här skiten sitter i hjärnan. Jag mår dåligt psykiskt bara. Bara.
Jag funderar allvarligt på att vara hemma från jobbet. Det är inte min grej. Jag är inte "sån".
Just nu känns det som om jag bara skulle vilja stoppa ner huvudet i toalettstolen, spola och försvinna.
Inte ens J kan peppa upp mig. Jag tror att vi ligger på ungefär samma våglängd idag.
Vi borde "skiljas"
Ångest.
Illamående.
Misär.
Illamående
Jag är illamående igen. Jag har varit det i en dryg månad nu.
Det är psykiskt illamående. Det räckte väl med bakis-illamåendet igår kan man tycka, men icke.
Idag har jag mest minglat runt. Jobbat lite och hängt en del i cafet på jobbet.
Kvällen har inneburit agility. Självklart agility med regn.
Jag önskar att jag alltid var på topp.
Gud så lätt allt skulle vara då.
Jag hatar dessa upp- och nedförsbackar.
Jag hatar illamående
Mitt Afrika
1. Dune 45, Namibia
2. Victoria Falls, Zimbabwe
3. Ngorongoro, Tanzania
4. Masai Mara, Kenya
5. Cape of good hope, Sydafrika
6. Cresent Island, Kenya
7. Masai Mara, Kenya
Mr Green
Det såg länge ut som att den här helgen kunde bli en bra start. Men som jag skrev igår -vin på Brända, öl på balkongen... Det kunde ju bara sluta på ett sätt.
Utgång.
Fylla.
Idag mår jag verkligen som jag förtjänar. Riktigt jävla ap-bakis är vad jag är.
Men det var kul igår. Dansade som en galning och så träffade jag karln med den gröna munkjackan. Han som vi träffade vid natt-mat-palatset förra helgen. Härmed kallar jag honom Mr Green. Han är hur charmig som helst med sina stora blå och sitt ostyriga hår.
Vad hände med alla brunögda charmörer!?
Han hånglade på mig. Det fick han så gärna.
Han sov bredvid mig. Det fick han så gärna.
Närhet.
Det luktar Mr Green om min kudde. Det luktar gott.
Ni får säkert höra mer om honom. Om inte annat för att han glömde sin mobil här.
----------
Har precis klivit ur sängen och mår nu förhållandevis bra. Har fått några köttbullar i magen och druckit lite vatten.
Jag skulle inget hellre än att gå ut en sväng. Men jag har ingen hemnyckel så gör jag det, förblir jag ute tills J behagar komma hem.
Nyckeln försvann när jag och tremänningen lekte hemmafixare. Så irriterande.Särskilt eftersom porten låses klockan sex.
Imorgon är det måndag igen. Tiden bara försvinner. Till helgen ska hela familjen till Singö och träffa Jonas familj. Familjesammankomster är trevliga. Tanken är att vi ska åka en sväng till Åland, käka god mat och ha det bra.
Sen är det bara en vecka kvar till Londonresan. Jag ser fram emot den nu. Så mycket.
Vi blir fyra tjejer som åker.
Jag är jättesugen på att åka en sväng till Bournemouth också. Hälsa på, på Manchester Hotel, ta en öl på Moon In The Square, picknicka i ballongparken, njuta av utsikten från piren. Shoppa.
Minnas. Njuta. Vara.
Fan taskigt -igen
S rättar mig: Det är fantastiskt oväntat!
Det är nog så att S har rätt i alla fall. Fast jag använder mig åter igen av; fan taskigt! För det är så det är.
Jag var egentligen bjuden på bio ikväll. Men efter dagens händelser blev det ett glas vin på Brända och nu blir det nog några öl på balkongen. Vädret är ju så vackert.
Var i väg en sväng på hundutställning idag. J fick följa med som sällskap, dock väldigt ofrivilligt. Träffade på mina utställningskompisar, det gick rätt bra för dem och pudeltjejerna. Kul.
Jag hade egentligen massor att förtälja men nu känns det som att allt jag hade i huvudet bara försvann.
Vin kan göra susen ibland.
Ha en fin lördagskväll mina kära bloggvänner. Kram Tant E
Pimp a bedroom
På kvällen hade jag feber så jag somnade tidigt.
Vaknade tidigt också. Klockan sex. Måsarna skränade och regnet slog mot fönsterbläcket.
Gick upp en sväng och hämtade lite sängsällskap i form av tre hundar och lade mig sedan för att åter falla i dvala.
Min tremänning och jag beslutade oss för att vara lite kreativa och pimpa Js sovrum.
Jag ÄLSKAR att fixa.
Åkte ner på stan och köpte lite tyg. Lånade symaskinen hos morsan och fixade en skiva att ha som stomme.
Här skulle byggas sänggavel.
Jag har fixat och sytt och grejat hela dan idag. Hade nog egentligen velat haft ett finger med i spelet vid borrning och sånt också, så det hade blivit rakt och rätt, men okej då. Jag fick väl lov att släppa lite kontroll till tremänningen. Det borde jag ju inte ha gjort. Det blev inte som jag tänkt mig. Slagborren la av mitt i arbetspasset också och tremänningen fick ringa sin kompis Bygg-micke.
"E, honom får du INTE ligga med"
Ursäkta mig!? Jag ligger faktiskt inte med allt som rör sig.
Blev irriterad. Tremänningen försökte förklara sig med att "karlar är som dom är". Att det var Bygg-micke som var kåt på allt och alla. Jag blev i alla fall sur, hur tremänningen än menade.
Resultatet av vårt ihärdiga arbetande blev i alla fall KANON!
Summerar denna dag som en utomordentligt bra dag. Vad är väl bättre än att göra saker man tycker om, till någon man tycker om...
Ljuset i tunneln
Utanför fönstret har himlaporten öppnat sina sig. Det fullkomligt öser ner. Jag har precis varit ute på en promenad med vovvarna. S ringde och ville morgonträna, men jag föredrog en promenad.
Det kan vara rätt skönt att gå i regnet.
Jag tycker om regn.
Jag hatar regn.
Ingenting går den väg jag vill.
Idag är jag så satans avundsjuk. Ni vet den där svenska bittra avundsjukan. Den som gör att man känner sig helt värdelös och misslyckad, bara för att man inte har det som han eller hon har.
Jag vill inte vara som alla andra.
Jag vill vara som alla andra.
Sms-besvikelse
Pirr i magen.
Besviken.
Glittrande vatten
Gårdagen var relativt positiv. Hade lite jobb att göra och fick därmed träffa ryskorna.Värmde lite engelska inför Londontrippen. Haha. Sanslöst roligt hade vi. Svengelska måste vara det bästa språket. Lotta hade de mest knasiga översättningar.
Det är på tiden att jag kommer iväg på en resa. Faktiskt.
Sist var ju för guds skull Spanien. Snart två år sedan. Och den resan var ingen rolig resa. Mest pga att jag befann mig på havets botten, krälandes i dyn.
Det är dax att åka på en resa där himlen är blå och solen skiner. Där vattnet glittrar och kärleken flödar. En resa när jag mår bra och kan uppskatta alla upplevelser.
Besökte träskorna igår (grannarna ovanpå). Ganska söt kille den där pianisten.
Han såg ut som ett stort frågetecken när jag ringde på dörren. Haha. Jag gillar att överaska!
Hur som helst så var det inte de som hade ringt.
Med andra ord så kan det inte vara någon i vårat trapphus som ringde. Drygt. Lite svårt att snoka reda på vem det var då. Har ju bara ett förnamn.
Jag är väl skadad, men jag vill ju prata om saker. Lösa saker. Åtminstone be om ursäkt. Kanske lämna mitt nummer. Be dem höra av sig igen om de blir störda.
Jag vill visa att jag bryr mig!
Agilityn igår gick kanon. Jag får nästan ångest för att jag inte tar träningen mer på allvar. Vi skulle ju faktiskt kunna gå långt...
Det är en tjej i gruppen som inspererar mig enormt. Henne måste jag träffa även efter kursens slut. Det bara är så.
Beställde lite nya sängkläder igår också. Haha. Onödigt egentligen med tanke på att jag har (springer och räknar) sju nya, osprättade förpackningar + en sisådär sju till uppsättningar som jag använder.
Hamstra....mjo. Det kan vara bra att ha ju....eller!?
Nu ska jag bege mig ut i solskenet en stund innan jag ska på lunchdate.
Cassiopeia - Mitt liv just nu
Gårdagen var en sån där tung dag.
Jag var ledig, ensam och deppig. Sov mest. Jag hade två tider att passa. Morgonträning kockan nio och ett möte klockan sex. Där emellan gick jag i ett töcken.
Försökte gaska upp mig själv ett par gånger, utan att vara särskilt framgångsrik, så jag accepterade fakta och gjorde det bästa av situationen (drog täcket över huvudet).
På mötet ventilerade jag en del tankar och känslor som finns inom mig för tillfället. Dock inte fullt ut.
Jag stängde in det viktigaste av allt.
Gråten.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Men det gör dom.
Jag vill inte tycka synd om mig själv. Men det gör jag.
Jag gick hem i ösregnet med glansiga ögon och klumpen i halsen.
Det hade kunnat bli en sån där mardrömskväll. Men det blev det inte.
Tack och lov för måbrakompisar!!!!!!
X ringde och frågade om jag ville ha besök. Egentligen ville jag ju inte det. Jag ville ju gräva ner mig i missären och ömsom strö salt, ömsom strö socker i såren.
Tur att jag vet att det är den sämsta lösningen av dem alla.
Jag berättade att jag mådde dåligt som ett as, men att det vore trevligt med besök.
X hade med sig sin tösabit som jag aldrig hade träffat förr.
Jag plockade fram den positiva skämt- och skojmasken och höll låda resten av kvällen.
Det busvisslades på en granne, det spanades på en annan.
Den första grannen kom att kallas mjölkarn, eftersom han gick ut på balkongen i bar överkropp, spände sig lite läckert (not) och halsade mjölk ur ett mjölkpaket.
Det pratades gamla ragg. Det utbyttes erfarenheter och det var trivsamt. Allt detta på sex- och samlevnadsbalkongen. Tacka gud för att den finns!!
Trots den muntra avslutningen på dagen hade jag svårt att somna.
Helt enkelt för mycket grubblerier som snurrar i hjärnkontoret.
Jävla framtid
Om det ska gå så här fort försvinner livet i ett rasande tempo. Då står jag där snart med mitt orange kuvert i näven utan en enda krona pensionssparad.
Vad ska jag leva på då? Dansa hula-hula på stortorget iklädd nån ärtig utstyrsel med midsommar-tema?
Phu.
Folk frågar så mkt om framtiden. Vad ska du göra? Jobba? Plugga? Pojkvän? Barn? Bil? Hus?
Jävla framtid.
Inte fan vet jag vad jag ska göra.
Jag ska väl förhoppningsvis göra något jag tycker om. Något som är bra för mig just då.
Sen.
Jag försöker att inte planera så långt fram. Jag vet att jag är sjukskriven i 47 dagar till.
Det är i princip allt jag vet om min framtid.
Det är skrämmande.
Men framtiden är ju oförutsägbar. Va fan ska jag gå här och planera den då för?
Den lilla bloggvärlden
Jag har hittat favorits **** privata blogg!
Nu får jag läsa hans ironiska alster varje dag.
Bara jag inte blir besviken.....
Rysslandsledig
Vad som inte låter lika bra är Sputniks eländiga skällande så fort det låter i trapphuset. Imorgon får han lämna stadshundslivet och bli kennelhund igen. Jag måste stå på mig!
Fick ett stort kuvert i brevinkastet i veckan. Mitt namn var textat med en trivsam handstil. Jippi! Post, nej jag menar brev!!!! BREV. Jag hade några ideer om vem som kunde vara avsändare.
Drömma kan man ju alltid.
Det är inte ofta man får brev nu mera. Mest räkningar. Kanske något vykort emellanåt också.
Sprättade kuvertet med fingrarna.
Skymtade något rosa....spänningen var olidlig!
.....ett nyhetsblad från en organisation som jag är kontaktperson för här i stan. Snacka om antiklimax.
Enorm besvikelse.
Gah.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Att någon skulle skicka ett brev till mig!? Hallåja. Vykort. På sin höjd.
Den här veckan blir det förmodligen mycket ledighet. Ryssarna är ju här och hälsar på hundtrimmerskan jag jobbar hos. Ganska skönt. Man hinner fixa lite här hemma då också. Kanske rent av kan träffa någon kompis och luncha.
Nu ska jag titta till min fyra kiloskassler i kylskåpet....ja, fyra kilo. Det var ju billigt....
Köttmarknad, trekant och klagomål
Igår var det grillfest.
Syrrans karl tog saken i egna händer och bjöd hit lite folk. Helt okej, jag är ju inte den som bangar trevliga tillställningar precis. Vi blev inte så många, sju stycken innan det var klart.
Fan va gott det är med grillspett!! Njutning! Eller....gastronomisk orgasm som Göteborgarn skulle ha sagt.
Vi drack lite vin, och lite öl och sedan bar det som vanligt iväg till Heartbreak. Stadens största köttmarknad nattetid.
Träffade några gamla kändisar. Delade ut några hej-hur-är-läget-kramar, drack några öl och dansade vilt med J.
Träffade Guldfisken. Jag har nämnt hans namn tidigare i nåt inlägg men aldrig riktigt förklat vad han är för tjomme. Han är väldigt lustig. Minst sagt. Han är blyg och minns aldrig vad man säger. Jag tror knappt han vet vart han bor någonstans.
Han frågar samma sak minst fjorton gånger, och inte ens då, minns han vad man svarat. Kul kille att kommunicera mer. Njet.
Han är lärare och är helt bortblåst.
Kidsen gillar honom säkert och tycker nog att han är skolans snyggaste lärare....man var ju sån då. När man var liten. En sån som torkade saliv ur mungipan så fort skolan anställt en ny lärar-kille.
En incident i krogkön:
Grannen mitt över, stod före J och gänget i kön.
J utropar; men - - - (grannen mitt övers namn), är du här!!!!
Å titta Guldfisken också!
C, som står bredvid, tycker att det hela blev aningens pinsamt och rycker J lite i jackärmen.
Nämen J, det där är väl inget ni talar högt om!?
Oj, nu vart det pinsamt här, säger J till - - -.
- - - svarar; Äsch! Det där har han redan glömt!
När Heartan stängt och vi minglar runt utanför, har J fyra missade samtal från skyddat nummer på sin mobil. Jag, med min nyfikenhet, tvingar J att lyssna av mobilsvaret.
Det är en granne till oss som har svårt att sova för att hundarna härjar. J får panik och lägger benen på ryggen. Själv lunkar jag i sakta mak hemåt. Full och fri från bekymmer. Jag orkar inte bry mig.
Summan av detta klagomål blir att Sputte får packa sina väskor och flytta hem till kenneln igen.
Äntligen en anledning att bli av med lill-prinsen.
Mötte upp S vid tågstationen och masade mig vidare till natt-mat-palatset. Där träffade vi ett par grabbar, en av dem hade en grön munkjacka. Grönt är skönt kom vi fram till.
Men skönt blev det inte, för jag gick hem själv.
Idag har det varit en bakisdag.
Bakisdag med grillrester och hundgos.
Inte mycket att språka om.
Ganska tråkig dag.
Nu ser jag i kors.
Jag får fortsätta ordbajseriet imorgon.
God natt!
Så var vi där igen
Kanske en av er tänker på mig.
Men det tror jag knappast.
Jag är kvarlämnad i ditt förflutna. Och ditt. Och ditt.
Jag skulle aldrig ha hört av mig till dig imorse. Jag ville inte veta det du berättade.
Jag vill leva i min naiva värld.
En värld där dina fantasier överensstämmer med mina.
Jag vill inte höra att du lever med någon annan.
I min värld fantiserar jag om att du och jag en vacker dag skulle försöka.
Vi passar förträffligt ihop.
Åtminstone gjorde vi det då. De månaderna vi delade.
Jag vet att du också har tänkt tanken.
Jag är schizofren.
Singeltrött med sextorka?!
Så stod det i en kontaktannons i dagens morgontidning.
Singeltrött? Trött singel?
Sanningen är den att jag är inte singeltrött. Faktiskt. Jag trivs så himla bra som jag har det nu...även om jag spyr galla över alla nyförälskade vårpar som strosar runt och ser så där äckligt, lyckligt kära ut. Som sagt. Jag är inte alls singeltrött.
Det är nog så att jag både vill äta kakan och ha den kvar.... Bäst att inte baka någon kaka. Inte ens köpa ingredienser. Det blir i alla fall bara kattskit till slut ändå.
I går var jag ledig.
Välbehövlig ledighet. En dag utan hets, stress och press. Knallade en sväng på stan med världens bästa mamma, åt lunch med majoriteten av min familj och bara hade det bra.
Transporterade hem min dubbelsäng och forslade iväg den andra gamla kojen till mor och far. Nu känner jag knappt igen sovrummet längre. Nu får vi plats alla fem i sängen utan problem. Vi får plats sex stycken också.
Sex är trevligt.
Bäst som jag bubbade och bar sängmöbler upp och ner för trappor stod J vid spisen och lagade en kanonmiddag. Jag vågar lova att det inte händer särskilt ofta. Typ aldrig.
När jag kom in i köket tappade jag hakan. Bokstavligt talat. Mållös över engagemanget. Allt var så tjusigt gjort.
Som sagt, det händer inte ofta i det här hushållet.
Kärlek till J.
Vi köpte lite choklad på Ica och blev tvungen att köpa en gammal dvd-film också. Den köpte vi endast pga omslaget. Ett par i en passionerad pose.
Det är ju för guds skull inte sextorka här!! Varför beter jag mig som en utsvulten då?
....Inte bara jag. Vi är lika goda kålsupare båda två. J är inte bättre än mig på något sätt.
Jag vill inte veta vart detta slutar...
Kvällen slutade i alla fall med att jag monterade ihop sängen och somnade som en stock. Det blev varken mer eller mindre spännande än så. Tyvärr.
Ta det piano när ni har sex
Fast de har coolat ner lite....eller så somnar jag som en klubbad oxe när jag väl lagt huvudet på kudden.
Å hur lycklig blir inte jag nu när jag åter kan logga in på msn....
Åtta dagar i förtvivlan.
Jag ÄR beroende.
Idag blev jag arbetsskadad. Ser ut som en röd zebra på händer och armar. Satans hundar att vara envisa och tro att det kan bestämma.
Fick cykelsällskap av en gammal (eller, nja, gammal och gammal...) dam på hemvägen. Trevligt att ha någon att surra med. Fick veta en hel del om hennes liv. Man borde prata med främlingar oftare.
Imorgon är jag ledig. Sååå skönt. Jag hoppas verkligen att solen vill skina på mina bleka kinder då...jag ligger efter i cancertävlingen...
Nu ska jag lägga mig ner i två sekunder. Sen är det yoga för hela slanten.
Surkart
Jag drömde bra saker i natt.
Att jag fick en förklaring....
....och att det löste sig med min msn.
Vaknade och allt är sig likt.
Mötte en tant när jag var ut med vovvarna. Hon muttrade om att man inte fick ha hundar lös.
Då kan ju hon knata runt med fyra hundar i koppel då. Jag tycker det är enklare att ha en i koppel och resten lösa. Vad fan spelar det henne för roll, om hundarna är lydiga!?
Solen skiner i alla fall.
Positivt!
Ikväll är det äntligen yoga.
Positivt!
Allt är inte svart längre.
Positivt!
Äkta ärlighet?
Jag är fanimej kräkfärdig på det ordet.
Ärlig, sanningsenlig, trovärdig, tillförlitlig, sann, äkta, uppriktig, frimodig, rättfram, öppen, hederlig, renhårlig, pålitlig, just, schysst...
Dra åt helvete!
Jag trodde vi hade en bra relation. En relation där man kunde säga vad man tyckte och tänkte.
Tydligen hade jag fel. Du öser skit över mig från ett helt år tillbaka i tiden. Ett helt år. Hallå, vi har ändå kännt varann typ hela livet. Du påstår att du känner mig, då borde du veta, att det absolut värsta jag vet är, när folk inte säger rätt och slätt vad de tycker.
Hellre några sårande ord rakt på sak än dolda känslor, redo att expoldera när bägaren rinner över.
Hellre några sårande ord än den vidriga tystnaden.
Jag ska banne mig sluta umgås med ärliga människor och börja hänga med falska lögnhalsar. Då behöver man aldrig bli besviken. Jag behöver aldrig bli besviken.
Nu är jag besviken. Jag är besviken på flera männsikor som lovordat ärlighet, men sedan traskar på i lögnernas värld.
Fan, missbruka inte ordet ärlighet.
Det är ett väldigt viktigt ord för mig.
Det är en del av min identitet.
Det börjar gå upp för mig nu, att jag aldrig mer kommer åt min msn och min mail.
Kul jul gott folk. Jag är kanske fånig, men fan va ledsamt det känns! Okej, jag har några emailadresser i huvudet, så några kommer jag att kunna adda igen. Men fuck va många jag INTE kommer att kunna adda.
Alla dessa bekantskaper från "då".
Tiden jag jobbade i England. Resekompisarna i Afrika. Alla andra man träffat när man varit ute på vift....
Sen är ju jag lite sentimental så jag vill ju ha kvar gamla mail, så jag kan läsa dem om och om igen. Ni känner väl till vid det här laget att jag är en samlare....en hamstrande hamster.
Det värsta är nästan förlusten över den hemlige mannen. Han som jag haft kontakt med över internet i åtta år. Ska vi aldrig mer höras nu? Så får inte den sagan sluta!!
Idag har det också varit översvämning på jobbet. Satans drygt. Jag hade tänkt att bada mingelmästarinnan, hon ser för bedrövlig ut efter ösregnet på agilityn igår, men inte då.
Nix, istället fick jag mig ett ofrivilligt fotbad.
Har varit och handlat köttbullar och frolic till Bompen (Bon). Ni vet den sista hunden i hundcirkusen. Han måste gödas till på söndag. Då ska han ställas på Svensk Vinnare i Österbybruk.
Utställningstrött. Svar JA.
Mitt hjärnkontor jobbar för fullt. Plus och Minus för Sikla i Avesta. Ska jag eller ska jag inte ställa mingelmästarinnan då. Orkar jag, orkar jag inte!?
Nä, vad sägs om ett glas vatten och sedan stupa i säng? Jag känner mig mer död än levande.
Sorg, depp och ilska tar på krafterna.
Kärlek och värme tills vi möts igen//E
Borde och ska
Egentligen har jag bråttom nu.
Borde duscha, borde klä på mig, borde gå en promenad, borde åka till jobbet...
Vad jag vill är att sätta mig i solen, läsa en bok och bara vara.
Men så blir inte den här dagen heller.
Jag ska ju duscha, jag ska ju klä mig, jag ska ju åka till mitt måbra-jobb.
Medicineringen är i full gång igen. Jag ska må bra på låtsas.
Livet är fantastiskt. Eller.... fan taskigt?
Död åt MSN
Kul att jag inte lyckats med det på en hel vecka.
Förflutet
Den här dagen har jag tagit mig igenom förvånansvärt bra. Jag har haft fullt upp från morgon till kväll. Jag har inte haft tid att tänka.
Somnade klockan två i natt. Träning i ottan. Kaos hela dagen. Stress och översvämning på jobbet.
Skönt på ett sätt...Ingen tid alls till tankar på mående.
Jag har grubblat en längre tid på om jag ska berätta mitt livs historia här på bloggen. På ett sätt skulle det vara skönt att skriva av sig, förklara vad jag hela tiden surrar så kryptiskt om. Berätta hur min värld plötsligt förändrades från himmel till helvete (nåja, det har kanske aldrig varit så ljuvligt som i himlen...).
Men å andra sidan, gör jag det så är jag utlämnad. Blottad. Naken. Oskyddad. Sårbar.
Dilemma.
Ångestafton
Den här kvällen har verkligen varit en ångestkväll. Det var skitlängesen jag hade panikångest nu. Verkligen länge sedan. Den sista riktigt jobbiga ångestattacken var när jag hälsade på den stora systern i huvudstaden. Någon gång i höstas? Kanske till och med förra våren? Jag och min hjärnskrynklare lyckades jobba bort den. Panikångesten. Saken var biff, med rätt hjälp.
Saken är inte biff längre.
Jag känner mig som en gnällspik nu. Jag ÄR en gnällspik nu. Jag är i träsket. Inte chokladträsket den här gången. Tyvärr.
Har just kommit hem från en ångestrunda i skogen. Åkte och handlade vid nio och tog sedan alla fyra hundarna i bilen och åkte till en mörk, fridfull skog.
Ja, du läste rätt. FYRA hundar.
Pucko E, som kan säga vad fan som helst, när som helst, kan inte säga nej.
Munnen glappar för jämnan, men jag kan inte säga nej.
Jag måste lära mig det. Jag vill lära mig det.
Bon bon från Ryssland, världsvinnare och världens kåtaste chihuahua bor just nu hos mig. Jippi. Ännu en odåga som kissar inne. Men sicken charmknutte han är. Tur att han ska skickas tillbaka till Ryssland snart, jag börjar bli kär, redan efter sex timmar.
Jag vill inte ha en råtta.
Jag vill ha en hund.
Ångestrundan i skogen hjälpte. Det brukar den göra. Fysisk aktivitet är bra mot ångest. Kortvarig lösning, men dock en lösning.
Väl hemma smyger den sig sakta tillbaka. Ångesten.
Det är dax att ringa min samtalskontakt nu. Det är fan det.
Det känns som ett nederlag, men herregud, hellre nederlag än undergång.
Porrstugan är öppen. Inte min porrstuga. Hundarnas.
Sputte och Bompen får sova i en provisorisk liten hage i hallen. Stackars Sputte kommer inte att få sova en blund. Bompen sätter på honom hela tiden. Gör inte Bompen det så är Sikla där och undersöker om hon kan få till det.
Det finns ett ljus i min tillvaro just nu och det är jobbet. Jag vill inte gå dit, men när jag väl är där gör det mig gott. Jag behöver saker att tänka på. Folk att prata med.
Jag behöver mycket just nu. Framförallt styrka. Mer styrka.
Jag är stark. Jag har tagit mig ur helvetets djupa håla, nog klarar jag det här.
Det här är ju bara en djup svacka.
Det är varken enkelt eller lätt ...men jag kan ta mig ur det här, jag vill ta mig ur det här och jag ska ta mig ur det här.
Peppo E mot deppo E
Vem är vinnare? Vem är förlorare?
Deppo behöver peppo
Tänkta tankar
Jag har inte ro i kroppen att sitta still och titta på hockey. Jag har inte ro till någonting.
Just nu är det bara för mycket!
Så många tankar som snurrar i mitt huvud. Tankar på det förflutna, framtiden, familjen, förhållanden, jobb, kompisar, kropp, knopp, fritid, dötid.
Dötid.
Tid att dö.
Jag blir vansinnig av att tänka så här mycket.
Vad är det som har tagit åt mig?
De här sjuka, osunda tankarna har nästlat sig tillbaka i mitt medvetande. Jag vill inte ha dem här. Att de är tillbaka betyder att mörkret återkommer. Sakta men säkert.
Jag vill inte.
Vad är det som gör att man tänker så här gång på gång? Hur kommer det sig att man inte kan tillintetgöra dessa störda tankar? Utplåna skiten. Blir frisk. Bli normal.
Normal...
För ett tag sedan frågade Göteborgarn mig om vilka mina mörka hemligheter var. Han hade berättat några utav sina mörka för mig.
Jag tänkte noga och länge men kom inte fram till att jag hade någon särskilt mörk hemlighet.
Skulle han fråga mig idag skulle han få ett annat svar. För jag har visst mörka hemligheter.
Väldigt personliga.
Väldigt mörka.
Det är mest svarta tankar. Jag försöker ignorera dem. Jag vägrar låta dem få fäste. Jag vill inte ha dem här.
Är det dax för hjärnskrynklar-time igen nu?
Det känns så.
Vem var jag?
Vem är jag?
Vem blir jag?
Bahamas
Den där läckra charmknutten som jag önskat så innerligt att jag vaknat upp bredvid, var just det -en önskan.
Sanden i sängen var inte den här sametslena kritvita sanden från Bahamasstranden, det var gammalt äckligt grus från gatan som mingelmästarinnan släpat in.
Det ska bli skönt att lämna tillbaka Sputnik så Sikla kan sova i sin egen säng. Stänger jag ut dem i hallen nu, så skäller Sputte för varje litet ljud i trapphuset. Med andra ord inte en gnutta sömn om inte Sputte får sova i sängen.
Gårdagkvällen gick till ungefär som vanligt.
Jag och J satt på sex- och samlevnadsbalkongen, drack drinkar och snackade skit. Jag messade lite med grannen mitt över och lyckades övertala honom att ta med sig Guldfisken och komma hit. Vi kom inte iväg till krogen förrän efter midnatt någon gång. Rätt sent med andra ord. Här i Norrland stänger ju krogarna klockan två.
Mötte upp Jonas på stan. Den stackarn hade lyckats få 1500 spänn i böter för att han cyklat mot rött. Det finns ju massor av andra saker man kan sätta dit folk för en lördagkväll. Särskilt när stan är full av galna raggare som cruisar för glatta livet.
Men nej, då ska folk bötfällas för att de cyklar mot rött på övergångsstället.
Jag cyklar ju alltid mot rött. Det sjuka är att den övergången jag oftast cyklar mot rött är vid polishuset. Ska jag behöva bli laglydig nu och stanna? Jag vägrar betala femtonhundra för en sån fånig förbrytelse. Vägrar.
Sista dansen blev med (...vad ska vi kalla honom för då...) Ålands P:et. En karl vi träffade på Åland i somras. Jag har lyckats undvika honom i tio månader. Vi tränar till och med på samma gym. Men jag har lyckats hålla mig undan. Varför sumpa det nu liksom!? Jo, för att jag är så osmart.
Till råga på allt nämner jag såklart att jag sett honom ett flertal gånger på W. C. Jag är puckad.
Lyckades tappa bort honom någonstans mellan dansgolvet och garderoben, tack och lov.
Det som också är lite stört är att alla killar heter samma sak just nu.
J säger att det är praktiskt.
"Då behöver du inte ha så många namn i huvudet"
Jovisst.
Man kan med största sannolikhet anta att karln man träffar heter Peter eller Patrik.
Great.
Håkans söndagskrönika i tidningen garvade jag lika gott åt som vanligt. Han är fördjävla skön den killen. Jag önskar han kunde skriva en rad eller två till mig varje dag. Lite morgonläsning med en stor portion ironi. Ja tack!
Cyklade en sväng till Ica för att införskaffa något att fylla bakismagen med. På med nya solbrillorna. Jo det är sant! Jag har hittat ett par solbrillor som jag kan ha. Fantastiskt. Det har aldrig tidigare inträffat. Lycka.
På vägen doftade det hägg. Underbart. Våren är verkligen här nu.
Träffade Mr D i parken för en stund sedan. Najs att bara slå sig ner på gräsmattan, låta hundarna härja fritt och vifta med sina tår i vårluften.
Blev överfallen av ett gäng med småflickor som prompt skulle klappa, hålla, kela, prata och gulla med Sputte. Jag fick spunk. Jag har inget emot kids, men när sju stycken ska stå uppe på en, börjar jag tröttna. Sputte också.
Jag ska köpa ett hopprep i veckan. Det var en liten söt tjej som var ute med sin mamma på gården och hoppade i veckan. Jag blev toksugen och hade bergis frågat om jag fått vara med, om det inte var så att jag hade haft bråttom till jobbet. Hoppa hopprep är ju görkul!!
J ligger till sängs fortfarande. Stackarn.
Jag tror jag ska bunkra upp med några liter vatten och sätta mig till rätta i soffan.
Hockeykväll.
Bloggberoende
...jag skulle kunna tänka mig att sluta läsa bloggar, men bara i utbyte mot en kyss...
Strul
Undrade i mitt stilla sinne om det skulle göra någon skillnad...och kom fram till att det skulle det säkert inte. Förutom att jag skulle få simma utav bara helvete för att komma upp igen. Bra träning. Men nej tack i iskallt hav.
Det som kallas livet har snurrat på rätt fort den senaste veckan.
Cyklar ju numera till jobbet och måste lägga in en rättelse om sträckan. Det är inte två mil, som jag trott, det är bara strax över en! Piece of cake. Hade jag vetat det hade jag ju börjat cykla tidigare. Trampade på med pudeln i ryggsäck på ryggen och chihuahuan i cykelkorgen på sidan de första dagarna. Otympligt som tusan. Dessutom kände jag mig som Bodils minicirkus, så jag tog en sån där fräck chihuahua-väska på jobbet som numera hänger på styret. Mer praktiskt.
Folk stirrar dock fortfarande.
Jag bjuder på det.
Snart kan jag vara med i Hundra höjdare. Bli inte förvånade om jag dyker upp i en tv-ruta när dig i sinom tid.
Skickade 1145 sms förra månaden. Det var nog rekord det...
Efter mötet med Försäkringskassan återfick jag den där hysteriska skynda-dig-att-bli-frisk-paniken. Jag får den när de frågar om jag tror att jag kan jobba heltid inom en månad.
Dom är fan inte kloka. Jag sa det åt dem också.
Då lät det helt annat. "Ta den tid du behöver" eller "Det är viktigt att vi inte stressar dig" osv osv...
Jag tycker att de flesta jag har haft att göra med under min sjukdomstid, har varit vettiga människor. Världens bästa läkare har jag helt klart haft. Man kan skratta sig lycklig. Det finns de som haft det värre än jag.
Pratade lite löst med tjejen som äger djuraffären där trimmet finns, om en anställning så småningom. Det lät inte helt omöjligt....
I torsdags var jag på teater med Jonas, morsan och farsan. Marknadsafton av Vilhelm Moberg. Precis vad jag behövde då. En lättsam pjäs med mycket humor och sång. Kände mig väldigt uppåt när jag gick hem den ljumma vårkvällen.
Försökte logga in på blogg.se natten till fredag för att skriva av mig lite.
Fick ett fyllesamtal från min syster i Stokholm. Hon hade träffat R. En karl från min Afrikaresa. Världen är så liten. Jag fick snacka en stund med honom och fick lite uppdateringar om hans liv. Så himla overkligt! Sist vi träffades, ja, hördes över huvudtaget, var ju för två år sedan.
Så här ser det ut på mitt jobb.
Igår skulle jag och min kompis S gå ut och käka lite, kanske ta en öl och bara finnas till. Eftersom varken S eller jag hade ätit särskilt vettigt under dagen blev två öl en tillräcklig grund för kvällens stundande fylla. Vi knatade vidare till en förfest i närheten och hamnade så småningom på krogen. Köttmarknaden jag inte ville befinna mig på igår. Ignorerade alla främlingar av det motsatta könet och bara dansade vilt, tillsammans med mina vänner. Fantastiskt kul.Vinglade hem i god tid men sov ändå till klockan ett idag.
Nu håller J på att ladda upp för partaj igen. Det är cruising i stan så det är säkerligen mycket folk i farten ikväll. Jag är inte särskilt utgångssugen just nu, men jag kanske blir...
Min kung
Senaste nytt
Jag kan inte bestämma mig för vad jag vill heller.
Ska jag, ska jag inte?
Vill jag, vill jag inte?
Lovade ju att berätta lite om min romatiska valborg. Nåja. Den hade kunnat bli jordens mest romantiska tillställning, bara jag hade haft rätt sällskap. Nu var det bara trevligt. Och vackert. (Och kallt och snöigt och blåsigt).
Var bjuden hem till mina föräldrar på middag. Hängde på deras gård hela dagen. Njöt av solskenet. Spelade kubb och lekte med fyrbentingarna.
När kvällen närmade sig åt vi god mat, de andra drack gott vin och god likör och god öl och....ja, ni vet. Jag tyckte att det räckte med sprit. Den gångna månaden hade ju inte direkt varit nykteristernas månad. Framåt niotiden började kasarna tändas runt om i staden och jag tog med mig mor och far på en biltur för att titta. Vid Högskolan i Gävle brukar stans största kase vara så vi åkte förbi där och kikade lite.
Vidare for vi till ett berg som ligger strax utanför stan. Vi vandrade så sakterliga upp och hade sedan utsikt över hela Gävle stad. Verkligen vackert. Sikla och Sputte lekte som två vettvillingar där uppe på toppen medan jag blickade ut över alla Gävles våreldar. När klockan närmade sig halv tio började de flesta fyverkerierna. Man visste knappt åt vilket håll man skulle titta. Vackert.
Somnade sedan sött till grannarnas dunkande bas. Sånt är livet i en festlig trappuppgång, vare sig man vill eller inte.
(Vi har förresten fått en ny granne....en singelkarl.....)
Gårdagen erbjöd glädje och återförening.
En av de bästa Afrika-kompisarna stannade till i staden, på sin genomresa söder ut. Jag hade inga högre förväntningar. Det var ju så länge sedan vi sågs. Dessutom hade jag precis landat från orosmolnet, jag var inte på humör för att vara glad och trevlig. Verkligen inte.
Vi möttes i centrum och kikade på lite kläder. Allt var som vanligt. Det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Skratt, munhugg, vitsar, gamla minnen, leenden.
Den här personen är en sån person som jag skulle behöva ha runt omkring mig dagligen. Ännu en måbra-människa. En sådan som får en att glömma allt det tråkiga i livet och bara vara här och nu.
Vi käkade lunch på stan och tog med resterna hem i en doggybag. Helt sjukt kul. Det ska jag börja göra. Har man pröjsat för käket så ska man väl få äta det också....förr eller senare!
Vi lyssnade på några första maj-tal och tittade på människor. Pratade och skrattade.
Jag njöt. Njöt av att få träffa denna fantastiska Afrika-kompis. Njöt av att få vara glad.
Mamma tycker att jag ska börja filtrera. Hon tycker att jag är alldeles för ärlig. Jag ska tänka på saken. Men ärlighet är viktigt för mig....
Det är fasiken lite soft att sitta här och blogga. Jag tror ta mej tusan att grannarna, ja ni vet "Träskorna", spelar piano.
Jag börjar jobba klockan ett idag. Försäkringskassan kommer på besök.
De har ringt någon från skyddat nummer till mig hela morgonen. Jag antar att det är dem. Jag vill inte svara. Jag har ju varit och tränat. Kan alltid skylla på det.
Idag är det andra maj. Deklarerandets dag. Glä.
Andra maj betyder också körförbud på Lilla röd.
Körförbud betyder fyra mils cykeltur fram och tillbaka till jobbet. I motvind. Det blåser något fenomenalt idag.
Jag ser fram emot att cykla men ändå inte. Det kommer bli svinjobbigt. Det är ju en sån där lätt trevlig uppförsbacke hela vägen dit. I två mil. Yummy.
Det här är ett ganska bra exempel på hur jag är som person. Envis och förbannat vrång.
Jag har fått för mig att jag hatar att åka buss, därför åker jag inte buss.
Fick just ett sms från morsan.
"Du har väl inte glömt att du ska på teater imorgon"
Jo, det har jag. Fan. Då missar jag ju yogan. Jag som har längtat.
Dax att göra sig klar för konditionstest och rump-uthållighet....
Ljuvligt
X är fantstisk, vilken måbra-människa!!!
Jag och J bjöds på trerätters. (Jag säger det igen) FANTSTISK mat.
Jag höll låda hela kvällen och det blev diverse diskussioner om det gamla vanliga samtalsämnet.
Den här dagen har varit den bästa på väldigt väldigt väldigt länge. Just nu känner jag mig positiv till framtiden. Snacka om att det drastiskt går både upp och ner.
Nu måste jag sova så jag kan skriva och berätta om de senaste händelserna i mitt liv imorgon.
Kärlek och respekt till er alla!
Orosmoln
Idag har jag landat från ett orosmoln.
Ett fluffigt, illvilligt och plågsamt moln som jag har svävat omkring på den senaste månaden. Jag klev själv ombord, utan att bry mig om konsekvenserna, säkert utan att tänka.
Jag hade ju flugit förut. Det har ju gått bra alla andra gånger, det fungerar säkert den här gången med.
Man är så omdömeslös när man resonerar så. Träskallar tänker så. Jag trodde inte att jag var en träskalle.
Man lär av sina misstag säger de kunniga. Den här gången tänker jag göra det. Lära mig. Jag ska åtminstone göra ett tappert försök. Ett försök att flyga på säkra moln, med båda vingarna att hålla balansen med. Jag lovar inte att det aldrig kommer hända igen, för det gör det säkert. Men jag måste försöka.
Av alla tidigare flygturer har jag inte lärt mig ett dyft. Men de här sista, vidriga molnet blev så påtagligt, så verkligt. Jag vill aldrig mer befinna mig där jag befann mig idag.
Det var så förödmjukande. Jag var så arg på mig själv. Jag ångrade mig så fruktansvärt mycket.
Det hjälpte inte hur mycket jag slog och spydde galla över mig själv. Gjort var gjort.
Ångest.
Turligt nog landade jag säkert den här gången.
Den här gången.
Vi är det vi gör.
Vad fan gör jag?
Jag slår och sparkar på mig själv.
Hårt.
Jag försöker sänka mig själv.
Tar stryptag. Håller hårt. Kramar om tills fingertopparna vitnar.
Jag shippar efter andan.
Sakta släpper jag taget.
Samlar kraft.
Jag peppar mig själv.
Går vidare.
Accepterar inte. Jag glömmer.
Förtränger.
Det ljusnar.
Jag mår bra.
Mörkret återkommer.
Jag börjar om.
Vi är det vi gör.
Vad fan gör jag?
Deppo behöver peppo